Markus 9:14-32

När de [Jesus, Petrus, Jakob och Johannes] kom till [de nio andra] lärjungarna [nedanför berget] såg de en stor mängd människor samlade runt dem, och skriftlärda som ifrågasatte (debatterade med) dem. Så fort allt folket fick se Jesus blev de förvånade (greps de av bävan) [hans ansikte och person glänste fortfarande] och sprang fram och välkomnade honom. Han frågade de skriftlärda: ”Vad är det ni diskuterar med dem (vad är det ni argumenterar om och ifrågasätter)?” En man ur folkhopen svarade honom: ”Lärare, jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala). När den tar över honom (blir hans herre), kastar den ner honom och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel (får kramper). Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte (hade inte kraft).” Jesus svarade dem: ”Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro)! Hur länge måste jag vara med er? Hur länge ska jag tolerera (acceptera, härda ut med) er? För honom till mig!” Så förde de honom till Jesus. På en gång när anden (demonen) såg Jesus, började den slita och rycka i pojken, och han föll ner på marken och rullade runt gång på gång och tuggade fradga. Jesus frågade hans far: ”Hur länge har detta pågått?” Han svarade: ”Ända sedan han var liten. Demonen har ofta kastat honom både i eld och i vatten för att försöka döda honom. Men om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting], så förbarma dig över oss [mig och min son] och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar på hjälp att bli botade)!” Jesus sa till honom: ”Om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting, säger du]? Allt är möjligt för (alla saker förmår) den som tror.” Genast ropade pojkens far (med sprucken röst, okontrollerat) under tårar: ”Herre, jag tror (litar, förtröstar på dig)! Hjälp min otro (rusa till min hjälp och bota min otro, varje gång jag är svag i tron)!” Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sa till den: ”Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!” Demonen skrek och slet och ryckte våldsamt i pojken och kom ut. Pojken låg [stilla och livlös] som ett lik, och många sa att han var död. Men Jesus tog ett starkt tag om hans hand och började lyfta upp honom, och han reste sig upp. När Jesus hade kommit inomhus (gått in i ett hus) och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” Han svarade: ”Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta.” [Sista delen ”och fasta” saknas i några senare manuskript. Brist på bön (och även fasta) gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Mark 3:15.] De gick ut därifrån och vandrade genom Galileen [utan att passera igenom städerna]. Han ville undvika all uppmärksamhet (ville inte att någon skulle få veta det), för han undervisade sina lärjungar [och var mitt uppe i ett viktigt ämne]. Han sa till dem: ”Människosonen överlämnas i människors händer [presens; det är något som redan har börjat ske], och de kommer att döda honom, men när han är dödad ska han uppstå igen efter tre dagar.” Men de förstod inte vad han sa och var rädda att fråga honom [om vad det betydde].

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Markus 9:14-32