Markusevangeliet 6:45-52
Markusevangeliet 6:45-52 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan sjön, medan han sände i väg folket. Och när han hade skilts från dem, gick han upp på berget för att be. På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. Han såg hur medtagna lärjungarna var av rodden, därför att de hade vinden emot sig. Vid fjärde nattväkten kom han till dem, gående på sjön. Han skulle just gå förbi dem, men när de fick se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad, och de skrek. Ty alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda." Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var utom sig av häpnad, ty de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var hårda.
Markusevangeliet 6:45-52 Nya Levande Bibeln (BSV)
Genast efter detta bad Jesus sina efterföljare att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt. Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be. När det blev kväll var Jesus efterföljare fortfarande långt ute på sjön i sin båt. Jesus, som var ensam kvar på land, Strax innan det började ljusna kom Jesus till sina efterföljare, gående mot dem på vattnet. Men när de såg honom gå på vattnet skrek de till av rädsla, för de trodde det var ett spöke. Men Jesus talade genast till dem och sa: "Lugna er, det är jag. Var inte rädda." Hans efterföljare var alldeles häpna. De hade ännu inte fattat vem Jesus var och hade svårt för att tro, trots det stora undret kvällen innan då så många hade fått bröd att äta.
Markusevangeliet 6:45-52 Karl XII 1873 (SK73)
Och straxt dref han sina Lärjungar, att de skulle gå till skepps, och fara för honom öfver hafvet till Bethsaida, medan han skiljde folket ifrå sig. Och när han hade skiljt dem ifrå sig, gick han dädan upp på ett berg, till att bedja. Och då aftonen kom, var skeppet midt på hafvet, och han på landet allena. Och han såg att de hade plats med roende; ty vädret var dem emot. Och vid fjerde väkten om nattena kom han till dem, gångandes på hafvet; och han ville gå framom dem. Och när de sågo honom gångandes på hafvet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade; Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte. Då talade han dem straxt till, och sade till dem: Varer vid en god tröst, jag äret; varer icke rädde. Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig; och de vordo storliga förskräckte, förundrande vid sig sjelfva öfvermåtton. Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta var förblindadt.
Markusevangeliet 6:45-52 Svenska 1917 (SVEN)
Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt. Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja. När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land. Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem. Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt; ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.» Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad; ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
Markusevangeliet 6:45-52 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida, medan han själv sände i väg folket. Och när han hade tagit farväl av dem, gick han upp på berget för att be. På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem. När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det Är Jag . Var inte rädda." Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.
Markusevangeliet 6:45-52 nuBibeln (NUB)
Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket kom därifrån. Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be. När det blev kväll var båten mitt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land, såg hur de slet vid årorna eftersom de hade motvind. Strax innan det började ljusna kom Jesus till sina lärjungar, gående mot dem på vattnet, och skulle gå förbi dem. Men när de såg honom gå på vattnet skrek de till av rädsla, för de trodde det var ett spöke. Alla såg de honom och blev förskräckta. Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.” Sedan steg han i båten till dem, och i samma stund lade sig vinden. De var alldeles häpna. De hade ännu inte fattat det där med bröden heller. Deras hjärtan var förstockade.
Markusevangeliet 6:45-52 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Omedelbart därefter sa Jesus bestämt åt sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan, medan han sände i väg folket. [Betsaida var Filippus, Andreas och Petrus hemstad, se Joh 1:44.] När han hade tagit avsked från dem [folket] gick han upp på berget för att be. Det blev kväll och båten var mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. När han såg hur de slet vid årorna, för vinden var emot dem, kom han gående på sjön till dem strax före gryningen (under den fjärde nattväkten – någon gång mellan klockan tre och sex). Han ville komma till deras sida [för att hjälpa dem]. När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad (något magiskt fenomen), och de skrek till, för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sa: ”Ta det lugnt (var vid gott mod)! Jag Är (det är jag), var inte rädda!” [2 Mos 3:14Job 9:8] Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De blev utom sig av häpnad, för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade (hade ingen förmåga att förstå).
Markusevangeliet 6:45-52 Bibel 2000 (B2000)
Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida medan han själv skickade hem folket. När han hade skilts från dem gick han upp på berget för att be. På kvällen var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. Han såg hur de slet vid årorna därför att de hade motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på vattnet, och han var på väg förbi dem. När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad, och de skrek till, för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Och han steg i båten till dem, och vinden lade sig. Men de blev utom sig av häpnad, för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade.