Markusevangeliet 11:12-25
Markusevangeliet 11:12-25 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig. På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid? Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar. De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: "Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk?" Men ni har gjort det till ett rövarnäste." När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. Så snart det blev kväll lämnade han staden. När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten. Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat." Jesus svarade dem: "Tro på Gud! Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske. Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."
Markusevangeliet 11:12-25 Nya Levande Bibeln (BSV)
Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig. Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om han kunde plocka några fikon på det. Men det fanns bara blad, eftersom det var alltför tidigt på året för att det skulle kunna finnas någon frukt. Då sa Jesus till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig!" Och hans efterföljare hörde honom säga det. När de kom fram till Jerusalem gick han in på tempelområdet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor, och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen. Sedan undervisade han dem och sa: "Har inte Gud sagt i Skriften: 'Mitt hus ska vara en plats där alla folk kan be?' Men ni har låtit det bli 'ett tillhåll för tjuvar och banditer'." När översteprästerna och laglärarna fick höra vad han gjort, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning. På kvällen lämnade sedan Jesus och hans efterföljare staden. När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg Jesus efterföljare att det hade vissnat ända från roten. Då kom Petrus plötsligt ihåg vad Jesus hade sagt till trädet dagen innan och han utbrast: "Mästare, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!" Då sa Jesus till sina efterföljare: "Ni måste lita på Gud helt och fullt. Jag försäkrar er, att om ni verkligen tror av hela ert hjärta och inte tvivlar, så kan ni säga till det här berget: 'Upp med dig och kasta dig i havet', och det kommer att bli så. Ja, jag försäkrar er, att om ni bara tror, så kan ni be om vad som helst, och ni ska få det! Men när ni ber till Gud ska ni först förlåta dem ni är arga på. Då ska också er Far i himlen förlåta er era synder."
Markusevangeliet 11:12-25 Karl XII 1873 (SK73)
Och dagen derefter, då de gingo ut ifrå Bethanien, hungrade honom. Och han fick se ett fikonaträ der långt ifrå, som löf hade; dit kom han, om han tilläfventyrs måtte finna der något uppå; och då han kom dit, fann han der intet annat än löf; ty det var icke då tid till fikon. Och Jesus svarade, och sade till det: Äte aldrig någor härefter frukt af dig till evig tid. Och hans Lärjungar hörde det. Och de kommo till Jerusalem. Och Jesus gick in i templet, och begynte utdrifva dem som sålde och köpte i templet; och förstörte de vexlares bord, och deras stolar som dufvor sålde; Och stadde icke till, att någor bar något genom templet. Och han lärde, och sade till dem: Är icke skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus allom folkom? Men I hafven gjort det till en röfvarekulo. Och de Skriftlärde och öfverste Presterne fingo det höra; och begynte söka efter, huru de kunde förgöra honom, men de fruktade för honom; ty allt folket förundrade sig på hans lärdom. Och då aftonen kom, gick han utu staden. Och om morgonen gingo de der framom, och sågo fikonaträt förtorkadt vara intill roten. Då kom Petrus det ihåg, och sade till honom: Rabbi, si, det fikonaträt, som du bannade, är förtorkadt. Jesus svarade, och sade till dem: Hafver trona till Gud. Sannerliga säger jag eder: Hvilken som helst sade till detta berg: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet; och han tviflade intet i sitt hjerta, utan trodde så ske skola som han sade; honom skall ske allt det han säger. Derföre säger jag eder: Allt det I bedjen i edra böner, tror att I fån det, så skall det ske eder. Och när I stån och bedjen, så förlåter, om I något hafven emot någon; på det edar Fader, som i himmelen är, skall ock förlåta eder edra brister.
Markusevangeliet 11:12-25 Svenska 1917 (SVEN)
När de dagen därefter voro på väg tillbaka från Betania, blev han hungrig. Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som hade löv, gick han dit för att se om han till äventyrs skulle finna något därpå; men när han kom fram till det, fann han intet annat än löv, det var icke då fikonens tid. Då talade han och sade till trädet: »Aldrig någonsin mer äte någon frukt av dig.» Och hans lärjungar hörde detta. När de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde och köpte i helgedomen. Och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten; han tillstadde icke heller att man bar någonting genom helgedomen. Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det till en rövarkula.» Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, sökte de efter tillfälle att förgöra honom; ty de fruktade för honom, eftersom allt folket häpnade över hans undervisning. När det blev afton, begåvo de sig ut ur staden. Men då de nu på morgonen åter gingo där fram, fingo de se fikonträdet vara förtorkat ända från roten. Då kom Petrus ihåg vad som hade skett och sade till honom: »Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade är förtorkat.» Jesus svarade och sade till dem: »Haven tro på Gud. Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så. Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så. Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser.»
Markusevangeliet 11:12-25 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När de dagen därpå gick från Betania blev han hungrig. På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet fann han inget annat än blad, för fikonens tid var inte inne. Jesus sade till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde det. De kom fram till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte i templet. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar, och han tillät inte att man bar något över tempelplatsen. Och han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste !" Översteprästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte finna ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. När det sedan blev kväll lämnade han staden. När de tidigt nästa morgon gick förbi fikonträdet, såg de att det hade vissnat ända från roten. Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat." Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud! Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom. Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert. Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då ska också er Far i himlen förlåta er era överträdelser."
Markusevangeliet 11:12-25 nuBibeln (NUB)
Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig. Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom dit fann han bara blad. Fikonens tid var nämligen inte inne. Då sa Jesus till trädet: ”Aldrig mer i evighet ska någon äta frukt från dig!” Och hans lärjungar hörde det. När de kom fram till Jerusalem gick han in i templet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor, och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen. Sedan undervisade han dem och sa: ”Står det inte skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk?’ Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” När översteprästerna och de skriftlärda fick höra detta, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning. På kvällen lämnade sedan Jesus och hans lärjungar staden. När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten. Då kom Petrus ihåg det och sa: ”Rabbi, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!” Då sa Jesus till dem: ”Ni måste tro på Gud. Sannerligen säger jag er: om någon säger till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det ska ske som han säger, då kommer det att bli så. Jag säger er därför att vad ni än ber om i er bön i tron att ni får det, så ska ni få det. Men när ni står och ber till Gud ska ni först förlåta dem ni har något emot. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser.”
Markusevangeliet 11:12-25 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Nästa dag när de kom från Betania [på väg in till Jerusalem] blev han hungrig. [Det var strax innan sextiden på morgonen, se Matt 21:18.] Han fick på långt håll syn på ett fikonträd [täckt] med gröna blad. Han gick dit för att se om han kunde hitta några fikon där [eftersom frukten kommer före löven]. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad, det var inte rätta tiden för fikon [men det borde ändå ha funnits begynnande frukt]. [Trädet hade inte verbalt talat med Jesus, men likväl kommunicerat ett falskt budskap att det hade fikon, så] Jesus svarade trädet och sa: ”Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig!” Hans lärjungar hörde detta. [Fikonträdet är skapat att bära frukt innan det producerar löv. Detta fikonträd hade brutit mot hans befallning och hycklade, det utgav sig för att ha något som det inte hade. Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel. Både denna händelse och nästa då templet renas är två starkt symboliska handlingar.] När de kom till Jerusalem, gick han in på tempelområdet och började driva ut dem som sålde och köpte i tempelområdet. Han välte omkull valutaväxlarnas bord, och bänkarna (stolarna) för dem som sålde duvor. [Besökare som kom till templet kunde växla till sig den lokala valutan för att betala tempelskatten och köpa offerdjur i butiker utanför själva tempelplatsen, se 5 Mos 14:26. När affärsverksamheten med växelkontor och djur flyttade in i templet störde det rabbinernas undervisning, se Luk 2:46. Eftersom icke-judar inte fick gå innanför skiljemuren, var de hänvisade till att be i den yttre förgården, och försäljningen störde deras böner, se Jes 56:7.] Han tillät inte heller att man bar varor (hushållsvaror) över tempelplatsen. [Många tog genvägen över tempelområdet mellan Jerusalem och Olivberget.] Han undervisade dem och sa: ”Står det inte skrivet [Jes 56:7]: ’Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk (nationer).’ Men ni har gjort det till ett ’gömställe för rånare’ [Jer 7:11].” [Bara Markus har med den sista delen ”för alla folk” i citatet från Jesaja, se Matt 21:13Luk 19:46. Rensningen av templet visar både symboliskt och praktiskt hur Jesus öppnar upp en plats för alla folk att tillbe Gud. Ordvalet ”rånare” i stället för ”tjuvar” visar att templet hade blivit tillhåll för organiserad brottslighet som helt öppet rånade, till skillnad från en tjuv som stjäl obemärkt.] Översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, och de började planera (leta efter ett tillfälle) att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom hela folkskaran häpnade (överväldigades) över hans undervisning. När det blev kväll gick han [Jesus och lärjungarna] ut ur staden [till Betania]. När de gick förbi fikonträdet på morgonen [nästa dag, tisdag], såg de att det hade torkat nerifrån roten. Petrus kom ihåg vad som skett och sa till honom: ”Rabbi, titta! Fikonträdet som du förbannade är [redan] förtorkat.” [Trädet hade dött direkt när Jesus talade till det i vers 14, men det tog viss tid för ”bönesvaret” att bli helt manifesterat.] Jesus svarade dem: ”Tro på Gud (håll fast vid Guds trofasthet)! [Ordagrant: ”ha tro/trofasthet på/från Gud”. Grekiskan är tvetydig, ordet Gud är i genitiv, vilket gör att frasen också kan översättas: ”Ha Guds tro/trofasthet!”] Jag säger sanningen till er, om någon (vem som helst) kommenderar (säger med auktoritet till) detta berg [och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske (göras för) honom. [Jesus undervisar nu utifrån det som nyss skett med fikonträdet och betonar vikten av att helhjärtat agera i förtröstan på Gud, se vers 20-23.] Därför [på grund av just detta att det man uttalar i tro sker] säger jag er: Allt vad ni ber om och frågar efter [oavsett hur stort eller hur mycket – bara det är efter Guds vilja, se 1 Joh 5:14-15], tro att ni [faktiskt] har fått [aktivt tog emot] det, så ska det vara ert (kommer det att vara så för er). [Matt 8:1319:26] När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], [så] förlåt (släpp) [då] om ni har något emot någon, för att också er Fader, som är i himlarna, ska förlåta er [skulle efterskänka skulden för; lösa er från] era överträdelser (felsteg, förbrytelser).”
Markusevangeliet 11:12-25 Bibel 2000 (B2000)
När de gick från Betania nästa dag blev han hungrig. Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon. Då sade han till trädet: »Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!« Och lärjungarna hörde det. De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: »Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.« Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. När det blev sent lämnade de staden. Nästa morgon när de kom förbi fikonträdet såg de att det var förtorkat ända från roten. Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: »Rabbi, ser du, fikonträdet som du förbannade har vissnat!« Jesus sade till dem: »Ni skall tro på Gud. Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser.«