Matteusevangeliet 12:1-50
Matteusevangeliet 12:1-50 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. När fariseerna såg det, sade de till honom: "Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten." Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga: hur han gick in i Guds hus och åt skådebröden, som varken han eller de som var med honom fick äta, utan endast prästerna? Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. Om ni hade förstått vad detta betyder: "Jag vill se barmhärtighet och inte offer", så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. Ty Människosonen är sabbatens Herre." Sedan begav han sig därifrån och gick in i deras synagoga. Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville nämligen ha något att anklaga honom för. Han svarade dem: "Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten? Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." Sedan sade han till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra. Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom. När Jesus fick veta det, drog han sig undan. Många följde honom, och han botade dem alla. Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: " Se min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har sin glädje. Jag skall låta min Ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. " "Han skall inte tvista eller skrika. Hans röst skall ingen höra på gatorna." "Ett brutet strå skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka, förrän han har fört rätten till seger." "Och till hans namn skall folken sätta sitt hopp." Sedan förde man till Jesus en besatt som var blind och stum, och han botade honom, så att den stumme talade och såg. Och allt folket blev utom sig av häpnad och sade: "Kanske är han Davids son?" När fariseerna hörde det, sade de: "Det är bara med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna." Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå. Om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke? Sedan kan han plundra hans hus. Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande. Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas." Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken." Han svarade dem: "Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken. Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, eftersom de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona. Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty hon kom från jordens yttersta gränser för att lyssna till Salomos vishet. Och se, här är mer än Salomo. När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter och letar efter en viloplats men finner ingen. Då säger han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag lämnade. När han då kommer och finner det tomt och städat och pyntat, går han bort och tar med sig sju andra andar, värre än han själv, och de går in och bor där. Så blir för den människan det sista värre än det första. På samma sätt kommer det också att gå för detta onda släkte." Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. Någon sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor."
Matteusevangeliet 12:1-50 Nya Levande Bibeln (BSV)
En vilodag lite senare vandrade Jesus och hans efterföljare genom några sädesfält. Och efterföljarna var hungriga och började rycka av ax och äta. Men några fariseer fick se det och protesterade: "Titta vad de gör! Det är ju förbjudet enligt Moses lag att skörda på vilodagen." Då sa Jesus till dem: "Har ni aldrig läst vad kung David gjorde när han och hans följeslagare blev hungriga? Han gick in i Guds hus, och både han och hans män åt av det speciella bröd som bara prästerna får äta. De bröt också mot lagen. Och har ni aldrig läst i lagen att prästerna som tjänstgör i templet får arbeta på vilodagen? Men jag försäkrar er, att här finns en som är större än templet! Om ni förstod vad som menas med orden: 'Jag vill hellre att ni visar varandra kärlek, än att ni offrar till mig', så skulle ni inte döma dem som är oskyldiga. För jag, Människosonen, har rätt att avgöra vad som är tillåtet på vilodagen." Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras synagoga, och där fick han se en man som hade en vanställd hand. Fariseerna frågade honom då: "Tillåter Moses lag att man botar någon på vilodagen?" De hoppades naturligtvis att han skulle svara "ja", så att de skulle få något att anklaga honom för. Men han svarade: "Om någon av er har ett får och det faller i en grop på vilodagen, griper han då inte tag i det och drar upp det redan samma dag? Självklart gör han det! Tänk då på hur mycket mer värd en människa är, än ett får! Det är alltså tillåtet att göra gott på vilodagen." Sedan sa han till mannen: "Räck fram din hand." Och när mannen gjorde det, blev handen frisk igen och lika stark som den andra! Men fariseerna gick ut och började göra upp planer på hur de skulle få Jesus arresterad och dödad. När Jesus fick reda på detta, drog han sig bort därifrån. Många människor följde efter honom, och han botade alla sjuka bland dem, men för att inte väcka misstankar om vem han var, förbjöd han dem strängt att berätta om det. Genom detta blev det verklighet som Gud sagt genom profeten Jesaja: "Detta är min utvalda tjänare! Han är min älskade, mitt hjärtas glädje. Jag ska fylla honom med min Ande, och han ska förklara för folken vad rättvisa är. Han griper inte till våld eller skriker, hans röst ska inte höras på gatorna! Han slår inte ner de svaga eller släcker det hopp som tynar. En dag ska han låta rättvisan segra. Han ska vara världens hopp." Sedan förde man till honom en besatt man som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han kunde se och tala. Folk blev alldeles häpna, och sa: "Kanske Jesus ändå är den som ska ärva kung Davids tron?" Men när fariseerna fick höra om undret, sa de: "Han driver säkert ut de onda andarna med hjälp av Satan, de onda andarnas härskare." Jesus, som förstod vad fariseerna tänkte, sa då till dem: "Ett rike där man strider mot varandra går under, och en stad eller en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. Om Satan därför driver ut sina egna onda andar, då strider han ju mot sig själv. Hur ska han då kunna fortsätta att styra sitt rike? Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Satan, vilken kraft använder då era egna anhängare när de driver ut dem? Kanske de kan svara på era anklagelser! Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har ju Gud kommit för att regera bland er. Så här är det: Satan är som en stark man, och vill man gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger, måste man första binda honom. Sedan kan man gå in och plundra hans hus. Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte hjälper mig i mitt arbete, han motarbetar mig. Jag varnar er därför: All synd och hädelse kan förlåtas, utom hädelse mot Guds heliga Ande. Det är en oförlåtlig synd. Den som säger något mot mig, Människosonen, kan få förlåtelse, men den som säger något mot Guds heliga Ande, kommer aldrig att bli förlåten, vare sig i den här världen eller i den kommande. Ett träd känns igen på sin frukt. Antingen är trädet bra och då bär det bra frukt, eller är det dåligt och då bär det dålig frukt. Ni huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av. En god människas ord visar på den godhet som bor i hennes hjärta, medan en ond människas ord avslöjar det onda inom henne. Jag säger er, att på domens dag ska ni få stå till svars för varje onyttigt ord ni har talat. De ord ni talar nu ska avgöra ert öde då. Antingen kommer ni att frias genom dem, eller att dömas genom dem." En dag kom några av laglärarna, tillsammans med fariseerna, och bad att få se ett tecken som skulle bevisa att Jesus verkligen var Messias, den utlovade kungen. Men Jesus svarade: "Detta onda och gudlösa släkte kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är det som hände med profeten Jona. På samma sätt som Jona var i den stora fisken i tre dygn, kommer jag, Människosonen, att vara i jordens inre i tre dygn. Invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå från de döda tillsammans med er och döma er, för de övergav sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud när de hörde Jona framföra Guds budskap. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom. Också Söderns drottning ska på domens dag träda fram som vittne mot detta släkte och döma dem. Hon kom ju från ett avlägset land för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom. Detta onda släkte kommer att drabbas av samma öde som många besatta gör: När en ond ande drivs ut ur en människa, irrar den oroligt omkring i öknen och letar efter ett nytt offer. Hittar den då ingen säger den: 'Jag vänder tillbaka till den människa jag kom ifrån.' Och när den gör det och finner hennes hjärta tomt, rent och iordningställt, letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över människan, och hon får det långt värre än hon hade det förut." Medan Jesus fortfarande talade till folket kom hans mamma och bröder dit och ville prata med honom, men de stannade utanför huset. Någon sa till honom: "Din mamma och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." Men han svarade: "Min mamma och mina bröder! Vilka är det?" Sedan pekade han på sina efterföljare och sa: "Det här är min mamma och mina bröder. Var och en som lyder min Far i himlen är min bror, min syster och min mamma!"
Matteusevangeliet 12:1-50 Karl XII 1873 (SK73)
I den tiden gick Jesus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar voro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta. När de Phariseer det sågo, sade de till honom: Si, dine Lärjungar göra det som icke lofligit är göra på Sabbathen. Men han sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, när han, och de som med honom voro, hungrade; Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke var lofligit äta; icke heller dem, som med honom voro, utan allenast Prestomen? Eller hafven I icke läsit i lagen, att på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likväl utan skuld? Men jag säger eder, att här är den som är mer än templet. Men vissten I hvad det vore: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer, då dömden I icke de oskyldiga; Ty menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen. Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo; Och si, der var en man, som hade ena bortvissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom. Då sade han till dem: Hvilken är den menniska ibland eder, som hafver ett får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det upp? Huru mycket bättre är nu en menniska än ett får? Derföre må man ju göra väl på Sabbathen. Och sade han till mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne; och hon vardt färdig igen, såsom den andra. Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom. Men när Jesus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda; Och hotade dem, att de icke skulle uppenbara honom; På det fullkomnas skulle det som sagdt var genom Propheten Esaias, som sade: Si, min tjenare, den jag utvalt hafver; min käreste, i hvilkom min själ hafver ett godt behag; jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen. Han skall icke kifva eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen. Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och vekan, som ryker, skall han icke utsläcka, tilldess han utförer domen till en seger; Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas. Då hades fram till honom en, som var besatt med djefvulen, han var blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så att samme blinde och dumbe både talade och såg. Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Davids Son? Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifver icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfversta. Då nu Jesus förstod deras tankar, sade han till dem: Hvart och ett rike, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, det blifver öde; och hvar och en stad, eller hus, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, blifver icke ståndandes. Är det nu så, att Satan drifver Satan ut, då är han tvedrägtigt emot sig sjelf; huru blifver då hans rike beståndandes? Och är det så, att jag drifver djeflar ut med Beelzebub, med hvem drifva då edor barn dem ut? Derföre skola de vara edra domare. Men är det så, att jag drifver djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet till eder. Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfva honom hans boting bort, utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus? Hvilken som icke är med mig, han är emot mig; och hvilken som icke församlar med mig, han förskingrar. Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifver menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifva menniskomen förlåten. Och hvilken som säger något emot menniskones Son, det varder honom förlåtet: men hvilken som säger något emot den Helga Anda, det varder honom icke förlåtet, hvarken i denna, eller i den tillkommande verld. Görer antingen trät godt, så varder frukten god; eller ock görer trät ondt, så varder frukten ond; ty af fruktene känner man trät. I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfve onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen. En god menniska bär godt fram af hjertans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur. Men jag säger eder, att för hvart och ett fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag. Ty af din ord skall du blifva rättfärdig hållen, och af din ord skall du varda fördömd. Då svarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, och sade: Mästar, vi vilje se tecken af dig. Svarade han, och sade till dem: Detta vrånga och horiska slägtet söker efter tecken; och thy skall intet tecken gifvas, annat än Jone Prophetens tecken. Ty såsom Jonas var i tre dagar och tre nätter i hvalfiskens buk; så skall menniskones Son vara i tre dagar och i tre nätter i jordene. De Ninivitiske män skola stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas. Drottningen af söderlanden skall stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, till att höra Salomons visdom; och si, här är mer än Salomon. När den orene anden är utfaren af menniskone, så vandrar han genom de rum, som torr äro, söker efter hvilo, och finner ingen. Så säger han: Jag vill komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt. Så går han bort, och tager sju andra andar till sig, de som värre äro än han sjelfver; och då de der inkomma, bo de der; så blifver den menniskones sista värre än det första. Så varder ock tillgångandes med detta vrånga slägtet. Vid han ännu talade till folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och ville tala med honom. Då sade en till honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och vilja tala med dig. Då svarade han, och sade till den, som honom bådade: Hvilken är min moder, och hvilke äro mine bröder? Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder. Ty hvar och en, som gör mins Faders vilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder.
Matteusevangeliet 12:1-50 Svenska 1917 (SVEN)
Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och äta. När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dina lärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.» Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när han och de som följde honom blevo hungriga: huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden, fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honom var lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna? Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld? Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen. Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömt dem skyldiga, som äro utan skuld. Ty Människosonen är herre över sabbaten.» Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga. Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?» De ville nämligen få något att anklaga honom för. Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det? Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.» Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den andra. -- Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom. Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla, men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom. Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade: »Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken. Han skall icke kiva eller skria, och hans röst skall man icke höra på gatorna, Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger. Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.» Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum. Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg. Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke denne är Davids son?» Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.» Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig självt kan hava bestånd. Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd? Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare. Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. -- Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först därefter kan han plundra hans hus. Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar. Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten. Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande. I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet. I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen. En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är. Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag. Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.» Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av dig.» Men han svarade och sade till dem: »Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas' tecken. Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte. Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas. Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo. När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen. Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå ledigt och vara fejat och prytt, då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första. Så skall det ock gå med detta onda släkte.» Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville tala med honom. Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.» Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom: »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?» Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder! Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.»
Matteusevangeliet 12:1-50 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Vid den tiden gick Jesus genom några sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. Men fariseerna såg det och sade till honom: "Se! Dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten." Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? Han gick in i Guds hus och de åt skådebröden, som varken han eller de som var med honom fick äta utan bara prästerna. Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är oskyldiga? Jag säger er: Här är något som är större än templet. Hade ni förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer , då skulle ni inte döma de oskyldiga. Människosonen är sabbatens Herre." Sedan gick han vidare därifrån och kom in i deras synagoga. Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville få något att anklaga honom för. Han svarade dem: "Om någon av er har ett får som faller ner i en grop på sabbaten, tar han då inte tag i det och drar upp det? Hur mycket mer värd är inte en människa än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." Sedan sade han till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram den, och den var nu återställd och lika frisk som den andra. Då gick fariseerna ut och gjorde upp planer för att döda honom. När Jesus fick veta det, drog han sig undan därifrån. Många följde honom, och han botade dem alla. Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Se min tjänare som jag utvalt, min älskade som min själ gläder sig över. Jag ska sända min Ande över honom, och han ska förkunna rätten för folken. Han ska inte gräla eller ropa, ingen ska höra hans röst på gatorna. Ett brutet strå ska han inte krossa, en rykande veke ska han inte släcka, fram till det att han har fört rätten till seger. Och till hans namn ska folken sätta sitt hopp. Sedan förde man fram en besatt till Jesus, en som var blind och stum, och han botade honom så att den stumme talade och såg. Allt folket blev utom sig av förundran och sade: "Kanske är han Davids son?" När fariseerna hörde det, sade de: "Det är bara med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna." Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller familj som är splittrad kan inte bestå. Om Satan skulle driva ut Satan är han splittrad och i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? Och om jag driver ut de onda andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir därför era domare. Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er. Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke? Sedan kan han plundra hans hus. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar. Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden kommer inte att förlåtas. Den som säger något mot Människosonen ska bli förlåten. Men den som talar mot den helige Ande kommer inte att bli förlåten, varken i den här tidsåldern eller i den kommande. Säg antingen att trädet är gott och frukten god, eller att trädet är dåligt och frukten dålig. För på frukten känner man trädet. Huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar fram ur sitt goda förråd det som är gott, och en ond människa tar fram ur sitt onda förråd det som är ont. Men jag säger er: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag. Efter dina ord ska du frias, och efter dina ord ska du fällas." Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken." Han svarade dem: "Ett ont och trolöst släkte söker ett tecken, men det ska inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken. För liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så ska Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Nineves män ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona. Söderns drottning ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo. När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början. Så kommer det också att bli för det här onda släktet." Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. Någon sade till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" Han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor."
Matteusevangeliet 12:1-50 nuBibeln (NUB)
En sabbat en tid senare vandrade Jesus och hans lärjungar genom några sädesfält. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. Men fariseerna fick se det och sa: ”Titta hur dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.” Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? Han gick in i Guds hus, och både han och hans män åt av skådebröden som bara prästerna får äta. De bröt också mot lagen. Och har ni aldrig läst i lagen att prästerna som tjänstgör i templet vanhelgar sabbaten och är ändå oskyldiga? Men jag säger er, att här finns en som är större än templet. Om ni förstod vad som menas med orden: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer’, så skulle ni inte döma oskyldiga. För Människosonen är Herre över sabbaten.” Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras synagoga, och där fick han se en man som hade en förtvinad hand. Fariseerna frågade honom då: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten?”, för att få något att anklaga honom för. Men han svarade: ”Om någon av er har ett får och det faller i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? Tänk då på hur mycket mer värd en människa är än ett får! Det är alltså tillåtet att göra gott på sabbaten.” Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och när mannen gjorde det, blev handen lika frisk igen som den andra. Men fariseerna gick ut och började göra upp planer på hur de skulle få Jesus dödad. När Jesus fick reda på detta, drog han sig bort därifrån. Många människor följde efter honom, och han botade alla sjuka bland dem, men han förbjöd dem att avslöja vem han var. Så skulle det gå i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja: ”Detta är min utvalda tjänare, min älskade, min innerliga glädje. Jag låter min Ande komma över honom, och han ska förkunna rätten för folken. Han tvistar inte, han skriker inte, hans röst hörs inte på gatorna. Han krossar inte ett brutet strå, han släcker inte en veke som tynar. Han för fram rättvisan till seger. Hans namn ska vara folkens hopp.” Sedan förde man till honom en besatt man som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han kunde tala och se. Folk blev alldeles häpna, och sa: ”Kanske denne ändå är Davids Son?” Men när fariseerna fick höra det, sa de: ”Han driver säkert ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas härskare.” Jesus, som förstod vad fariseerna tänkte, sa då till dem: ”Ett rike där man strider mot varandra går under, och en stad eller en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. Om nu Satan driver ut Satan, då är han ju kluven och strider mot sig själv. Då kan väl inte hans rike bestå? Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. Hur kan någon gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger, om han inte först binder honom? Sedan kan man plundra hans hus. Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. Därför säger jag er: all synd och hädelse kan förlåtas, utom hädelse mot Anden, den är oförlåtlig. Den som säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga Anden, kommer aldrig att bli förlåten, vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande. Få ett träd att bli bra, så bär det bra frukt, eller få trädet att bli dåligt, så bär det dålig frukt. För ett träd känns igen på sin frukt. Ni huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av. En god människa bär fram det goda ur den godhet som lagrats i hennes hjärta, medan en ond människa bär fram det onda ur den ondska som lagrats i hennes hjärta. Jag säger er, att på domens dag ska människorna få stå till svars för varje onyttigt ord de har talat. De ord du talar nu avgör om du ska frias eller dömas.” En dag bad några av de skriftlärda och fariseerna: ”Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.” Men Jesus svarade: ”Detta onda och trolösa släkte söker efter tecken, men det enda tecken de ska få se är profeten Jonas tecken. På samma sätt som Jona var i den stora fisken i tre dagar och tre nätter, ska Människosonen vara i jordens hjärta i tre dagar och tre nätter. Invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för de vände om när Jona predikade. Men här finns en som är större än Jona. Söderns drottning ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo. När en oren ande drivs ut ur en människa, irrar den omkring i vattenlösa trakter och letar efter ro, utan att hitta någon. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag kom ifrån.’ Och när den gör det och finner huset tomt, rent och iordningställt, letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans återvänder de sedan och bosätter sig där. Den människan får det då långt värre än hon hade det förut. Så blir det också med detta onda släkte.” Medan Jesus fortfarande talade till folket, kom hans mor och bröder dit och ville prata med honom, men de stannade utanför huset. Någon sa till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och vill prata med dig.” Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” Sedan pekade han på sina lärjungar och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror, min syster och min mor.”
Matteusevangeliet 12:1-50 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Vid den tiden [någon gång då Jesus verkade i Galileen] gick Jesus genom sädesfälten på en av sabbatsdagarna. [Sabbat är i plural. Det kan syfta på den vanliga veckosabbaten, fredag kväll till lördag kväll, eller någon av de högsabbater som inleder och avslutar högtiderna. Denna händelse inträffar troligen på väg till en samling i synagogan en lördagsmorgon eller under någon av helgdagarna kring veckohögtiden shavuot, eftersom det var skördetid, se 3 Mos 23:21.] Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. När fariséerna såg detta sa de till honom: ”Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.” [Det var tillåtet att för eget behov plocka och äta både frukt och säd från någon annans åker om man var hungrig, se 5 Mos 23:23-25. Att äta mat var heller inte förbjudet på sabbaten. Problemet var att enligt den rabbinska tolkningen av budorden i Moseböckerna både skördade och tröskade lärjungarna när de ryckte av ax och gnuggade dem mellan sina händer. För att vara säker på att inte utföra ett arbete tillredde rättrogna judar därför maten på fredagseftermiddagen före sabbaten. Det var troligt att Jesu lärjungar följde dessa judiska seder, se Luk 23:56, men här var man på resande fot och kunde inte förbereda någon mat.] Jesus svarade dem: ”Har ni inte läst [i 1 Sam 21:1-9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nov, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga? Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Eller har ni inte läst i undervisningen [Moseböckerna – Torah] att prästerna i templet på sabbatsdagarna bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? [4 Mos 28:9-10] Men jag säger er: Här (på denna plats) ser ni det som är större än templet. [Jesus liknar sig själv vid Guds tabernakel, se Joh 2:19. Det var inte tabernaklet i sig som var heligt, utan Guds närvaro i tabernaklet. Om det var tillåtet för helgedomens tjänare att visa barmhärtighet mot Davids män i en nödsituation, och om prästerna som arbetar på sabbaten inte bryter mot sabbatsbudet, måste det också vara tillåtet för Jesu lärjungar att ”skörda” och ”tillreda” lite mat längs med vägen.] Om ni hade förstått vad detta [citat från Hos 6:6] betyder: ’Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem som är i nöd], inte offer [religiösa ceremoniella riter]’, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. För Människosonen är Herre över sabbaten.” Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras [fariséernas] synagoga [i någon stad i Galileen en annan sabbat, se Luk 6:6]. Där fanns en man med en förtvinad (förlamad) hand. Eftersom de ville ha något att anklaga Jesus för frågade de honom: ”Är det tillåtet att bota på sabbaterna?” Han svarade dem [med en kort liknelse]: ”Vem av er skulle inte, om han hade ett får och det faller ner i en grop på någon av sabbatsdagarna [veckosabbaten eller en högsabbat under en högtid], gripa tag i det och dra upp det? Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaterna.” Sedan sa han till mannen: ”Sträck ut din hand.” Han sträckte ut den och den blev återställd, lika frisk som den andra. Då gick fariséerna ut och överlade [inte om de skulle döda honom, utan] hur de skulle döda honom. Jesus som visste om detta [deras intentioner att röja honom ur vägen] drog sig undan därifrån. Många följde honom, och han botade alla. [Det grekiska ordet för bota är therapeuo, vilket beskriver en gradvis förbättring som leder till fullständigt helande.] Han uppmanade dem strängt att inte sprida vidare ryktet om honom (göra honom allmänt känd). Detta för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse [Jes 42:1-4]: Se, min tjänare som jag har utvalt, min älskade som jag har min glädje i (som är min själs behag). Jag ska låta min Ande komma över honom, och han ska proklamera (förkunna) rätten (fälla en rättvis dom) till folken (alla etniska grupper). Han ska inte strida (argumentera) eller ropa med hög stämma, ingen ska heller höra hans röst på gatorna. En stjälk som har blivit fullständigt krossad ska han inte bryta av, och en glödande veke ska han inte släcka ut, förrän han har fört rätten (fällt en rättvis dom) till seger. I hans namn ska folken (nationerna, alla folkgrupper) ha sitt hopp (förtröstan). [Efter en tur i Galileen är Jesus nu troligen tillbaka i sin hemstad Kapernaum. Människor strömmar till huset där han vistas, troligen Petrus hus.] Sedan förde man en demoniserad man till honom. Mannen var blind och stum och Jesus botade honom så att han kunde både tala och se. Allt folket (folkskarorna, vanligt folk) blev utom sig av häpnad och sa: ”Kan inte detta vara Davids son?” [Den Frälsare och Messias som de väntade på.] Men när fariséerna hörde detta sa de: ”Den där [mannen] driver inte ut demoner [med Guds hjälp], det är genom Beelsebul, de onda andarnas furste han gör det.” [Beelsebul betyder bokstavligen ”flugornas herre”, ett annat namn för Satan. De kunde inte förneka att ett under hade skett, men anklagade Jesus för att vara djävulens verktyg.] Men Jesus förstod deras tankar och sa till dem: ”Ett rike som är splittrat (på grund av inre stridigheter) blir ödelagt, och ingen stad eller hus (familj) som är i strid med sig själv kan bestå. Om nu Satan driver ut Satan så har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? Om jag nu driver ut demoner med [hjälp av] Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina ’egna söner’ – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se Apg 19:13-16.] Men om det är med Guds Ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. Hur kan någon gå in och plundra en stark man på hans ägodelar om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för [det ligger i Guds natur att förlåta, se 2 Mos 34:7], men hädelse mot [den helige] Anden ska (kan) inte förlåtas. Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.” [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sa att Guds godhet var djävulens verk. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv, se Ps 34:9. I Jak 3:1 står det att lärare ska dömas hårdare. Jesus tvingas rikta denna varning till dåtidens mest inflytelserika religiösa lärare som var på väg att föra människor vilse genom att lära ut att Jesus var av demoniskt ursprung. Den skarpa varningen till de falska lärarna balanseras fint med ett av Bibelns starkaste löften till människor som söker omvändelse och förlåtelse i vers 31: ”All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för”.] [Jesus talar vidare till fariséerna. Han använder på nytt en liknelse att ett träd inte ger någon annan frukt än sin egen sort, och man kan känna trädet på dess frukt, se Matt 7:16-20.] ”Om ni anser (bedömer) att trädet är gott, då är frukten god, och om ni anser att trädet är dåligt, då är frukten dålig, för på frukten känner man trädet. Ni giftormars barn [sluga och med ett livsfarligt bett]! Hur kan ni som är onda tala gott? För det hjärtat är fullt (flödar över) av, det talar munnen. En god människa bär ut (plockar fram) gott (goda saker) ur sitt goda förråd (från sin skatt; sin skattkammare), och en ond människa bär ut (plockar fram) ont (onda saker) ur sitt onda förråd. Men jag säger er, på domens dag ska människorna ge räkenskap (redovisa) för varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord de talat. För efter dina ord ska du bli rättfärdig, och efter dina ord ska du bli fördömd (dömas skyldig).” Sedan sa några skriftlärda och fariséer till honom: ”Lärare, vi vill se dig göra ett tecken [mirakel som bevisar att han var sänd av Gud].” Han svarade: ”Ett ont och trolöst släkte [ett släkte moraliskt otrogna mot Gud] kräver ett tecken, men de ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet. För på samma sätt som profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, ska Människosonen vara i jordens hjärta (inre) i tre dagar och tre nätter. [Jesu död då han lades i en grav, i jordens inre, och hans uppståndelse på tredje dagen har sin skuggbild hos Jona som var i fiskens buk tre dagar och tre nätter innan han kastades upp på land, se Jona 2:1-10. Det är intressant att Jesus så explicit uttrycker att detta är det enda tecken de ska få. I judisk terminologi börjar dygnet alltid på kvällen, se 1 Mos 1:5811-13. Matteus är noga med att citera ordagrant från Jona med ”tre dagar” följt av ”tre nätter”. Den profetiska skuggbilden passar fint in, om dagen då Jesus hänger på korset (från klockan nio till klockan tre då han dör) räknas som den första av de tre dagarna. Uttrycket ”tre dagar och tre nätter” behöver inte betyda precis på sekunden 72 timmar. Bibeln redogör ju inte exakt när Jesus uppstår, bara att graven är tom vid gryningen på den första veckodagen, söndagen, se Matt 28:1-10. Pesach firas alltid 14:e nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid den 15:e nisan, se 3 Mos 23:5-14. Den tredje dagen i osyrade brödets högtid är 17:e nisan. Veckodagarna varierar år från år. År 30 e.Kr. är dock 17:e nisan en söndag. Det året sammanfaller söndagen också med förstlingsfruktens högtid, bikkurim, se 3 Mos 23:9-14. Det finns två traditioner för offren kring denna högtid. Enligt fariséerna skulle förstlingsoffret ske på kvällen (när dagen inleds), medan saddukéerna ansåg att det var på morgonen. Eftersom de sistnämnda var i majoritet i Sanhedrin så skedde viftoffret troligen tidigt på söndagsmorgonen. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se 1 Kor 15:20. Det skulle ha varit ett tydligt Jona-tecken! På 80-talet e.Kr. när den rabbinska traditionen för denna högtid justeras, bestäms att bikkurim aldrig får infalla på en söndag, just för att inte kunna kopplas samman med Jesu uppståndelse.] Nineves folk [de hedniska assyrierna] ska uppstå vid domen, tillsammans med detta släkte [som inte ville tro] och bli dess dom. För de omvände sig vid Jonas förkunnelse [Jona 3], men här finns något som är förmer än Jona. Söderns drottning [1 Kung 10:1-32 Krön 9:1-12] ska uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. För hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.” [Jesus återvänder nu till händelsen som startade hela den här diskussionen – med mannen som blev befriad från en demon i vers 22. Jesus vill att både mannen och de som lyssnar på honom där i huset, ska förstå att det inte räcker att bli befriad. Människan har alltid en herre över sig; är det inte Jesus är det djävulen.] ”När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa (torra) trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade.’ När den så kommer och finner det tomt och städat och snyggt (iordningställt), går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så ska det också gå för detta onda släkte.” [Jesu påståenden och konflikten med fariséerna fick även hans familj att tro att han var från sina sinnen, därför kommer de från Nasaret för att föra med sig honom med våld, se Mark 3:20-21.] Medan Jesus fortfarande talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom. Någon sa till honom: ”Lyssna, din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig.” Men han svarade den som berättat det för honom: ”Vem är min mor, och vilka är mina bröder?” Och medan han sträckte ut handen [inte bara mot de tolv, utan alla som var där och lyssnade på hans undervisning] sa han: ”Se, här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske Faders vilja är min bror och syster och mor.”
Matteusevangeliet 12:1-50 Bibel 2000 (B2000)
Vid samma tid tog Jesus vägen genom sädesfälten på sabbaten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. Fariseerna såg det och sade till honom: »Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.« Han svarade: »Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? Men jag säger er: här finns det som är större än templet. Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer , så skulle ni inte döma oskyldiga. Ty Människosonen är herre över sabbaten.« Sedan gick han därifrån och kom till deras synagoga. Där fanns en man med en förtvinad hand. De frågade Jesus: »Är det tillåtet att bota på sabbaten?« De ville ha något att anklaga honom för. Han svarade: »Om någon av er har ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? Hur mycket mer värd än ett får är inte en människa. Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.« Sedan sade han till mannen: »Håll fram din hand.« Han höll fram den, och den blev lika frisk som den andra. Fariseerna gick då ut och överlade om hur de skulle röja Jesus ur vägen. Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp. Sedan förde man till honom en besatt som var blind och stum. Och han botade honom, så att den stumme kunde tala och se. Och allt folket slogs av häpnad och sade: »Är han kanske Davids son?« När fariseerna hörde det sade de: »Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna.« Men han visste vad de tänkte och sade till dem: »Varje rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte bestå. Och om Satan driver ut Satan splittras han. Hur skall hans rike då kunna bestå? Om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. Hur skall någon kunna gå in och plundra en stark man på vad han äger om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande. Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.« Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: »Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.« Han svarade: »Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo. När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så skall det också gå för detta onda släkte.« Medan han ännu talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom, och någon sade till honom: »Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig.« Han svarade honom: »Vem är min mor, och vilka är mina bröder?« Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: »Det här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor.«