Lukasevangeliet 8:40-48

Lukasevangeliet 8:40-48 Svenska Kärnbibeln (SKB)

När Jesus kom tillbaka [till Kapernaum i Galileen] välkomnade folket honom med glädje, för alla väntade på honom. Då kom det fram en man som hette Jairus och som var föreståndare för synagogan. Han föll ned inför Jesu fötter och bad honom komma till hans hus, för han hade en enda dotter på tolv år, och hon låg för döden. Medan Jesus var på väg dit trängde folket på från alla håll. [Ordet översätts också ”kväva” i Luk 8:14. Det beskriver hur folket pressade mot honom längs med gatorna i Kapernaum.] Där [bland folket] fanns en kvinna som haft blödningar under tolv år [och hon hade spenderat alla sina pengar på läkare] och inte kunnat bli botad av någon. [Lika länge som flickan levt har den här kvinnan lidit av dessa kroniska blödningar. Frasen om att hon spenderat alla sina pengar på läkare saknas i de tidigaste manuskripten, troligen tillagt av en skrivare för att harmonisera med Mark 5:26.] Hon närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen [hebr. tsitsit] på hans mantel, och i samma ögonblick stannade blodflödet. [Både den döda flickan och kvinnan var ceremoniellt orena enligt de judiska lagarna. För kvinnan var detta ett nog så stort problem som sjukdomen i sig, eftersom allt hon rörde vid blev orent, se 3 Mos 15:19-33. Hon blev exkluderad från samhället och det är inte otroligt att hennes man också skilt sig från henne på grund av hennes sjukdom. Som alla judar bar Jesus tofsar i de fyra hörnen på sin yttermantel. Tofsarna, hebreiska tsitsit, var alltid synliga för att påminna om de 613 buden i Torah, se 4 Mos 15:38-39. Som många andra föreskrifter hade tofsarna ibland bara blivit en religiös statussymbol, vilket Jesus fördömde, se Matt 23:5. Än i dag bär judar tsitsit. Dagens tofsar består av 8 trådar med 5 knutar. Anledningen är att talvärdet för ordet tsitsit är 600, vilket adderat med 8 och 5 blir just 613. Arkeologiska fynd från grottor vid Döda havet bekräftar att traditionen är tillförlitlig. De 2 000 år gamla tofsarna som bevarats i ökenklimatet, ser likadana ut som de tofsar som judar bär än i dag. Orsaken till att kvinnan ville röra vid tofsen kan vara bibelordet i Mal 4:2 där det står att ”rättfärdighetens sol”, som syftar på den kommande Messias, ”ska gå upp med läkedom under sina vingar”. Ordet som ofta översätts ”vinge” är samma ord som används för ”hörn” i 4 Mos 15:38 där budet om att bära fyra tofsar på ”hörnen” av sin klädnad instiftas. Hörntofsen är också en symbol på makt och auktoritet. När David skar av hörntofsen på Sauls mantel hade han tagit kungens auktoritet, se 1 Sam 24:1-7. Ett annat exempel är Rut som bad Boas breda ut sin manteltofs över henne, se Rut 3:9. När kvinnan med blödningar rörde vid Jesu manteltofs rörde hon vid Jesu makt och auktoritet. Normalt sett skulle den som kvinnan rörde vid bli oren, i stället är det kvinnan som blir helad och ren.] Jesus [stannade och] frågade: ”Vem var det som rörde vid mig?” [Flera av dem omkring honom svarade förmodligen: ”Det var inte jag.”] När alla förnekade det, sa Petrus: ”Mästare (gr. epistates), [vem rörde inte vid dig,] folkmassan är omkring dig och trycker på från alla sidor.” Men Jesus sa: ”Någon rörde vid mig [på ett speciellt sätt], för jag kände att [helande] kraft gick ut från mig.” När kvinnan förstod att hon inte kunde undkomma obemärkt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Inför allt folket förklarade hon varför hon hade rört vid honom och att hon i samma ögonblick hade blivit helad. Jesus sa till henne: ”Min dotter, din tro har frälst (räddat, befriat) dig. Gå i frid.” [Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon ”dotter”. De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer i detalj i Mark 5:33.]