Lukasevangeliet 23:44-47
Lukasevangeliet 23:44-47 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, "i dina händer överlämnar jag min ande."" Och när han hade sagt detta gav han upp andan. Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."
Lukasevangeliet 23:44-47 Nya Levande Bibeln (BSV)
Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det plötsligt mörkt i hela landet ända fram till klockan tre, för solen förmörkades helt. Och förhänget framför det allra heligaste i templet brast i två delar. Samtidigt ropade Jesus med hög röst: "Far i himlen, i dina händer överlämnar jag min ande", och med de orden slutade han att andas. Den romerska officeren, som såg vad som hände, hyllade då Gud och sa: "Han måste verkligen ha varit en man som levde efter Guds vilja."
Lukasevangeliet 23:44-47 Karl XII 1873 (SK73)
Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman. Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu. Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan. Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man.
Lukasevangeliet 23:44-47 Svenska 1917 (SVEN)
Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen, i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»
Lukasevangeliet 23:44-47 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen. Solen förmörkades, och förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande ." När han hade sagt detta, gav han upp andan. När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."
Lukasevangeliet 23:44-47 nuBibeln (NUB)
Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, för solen förmörkades helt. Och förhänget i templet brast i två delar. Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”, och med de orden slutade han att andas. Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.”
Lukasevangeliet 23:44-47 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Det var nu omkring den sjätte timmen (mitt på dagen). Då kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre), och solen förmörkades. [Detta profeterades i Amos 8:9.] Förhänget i templet brast (delades) mitt itu. [Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet, se Heb 9:3. Matteus noterar att det revs itu uppifrån och ända ner (Matt 27:51) vilket betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Förlåten var vävd i ett stycke och broderad med blå och purpurröda färgtoner, se 2 Mos 26:30-33. Den judiska historieskrivaren Josefus beskriver tyget som magnifikt och hur mönstret och färgerna blev som en bild av universum. De exakta dimensionerna på förlåten är inte kända, men den bör ha haft samma mått som Salomos tempel, vars ytterbredd var 10 meter, se 1 Kung 6:2. Herodes den store ökade höjden, så draperiet kan ha haft en storlek på omkring 9 x 15 meter. Enligt tidig judisk tradition var tjockleken en decimeter. Även om just det måttet troligen är en överdrift, var draperiet enormt och kunde omöjligt rivits isär av mänsklig hand. Att förlåten brast måste ha gjort djupt intryck på prästerna i templet. Det är intressant att i den judiska skriften Talmud nämns flera oförklarliga händelser i templet fyrtio år innan det förstördes 70 e.Kr.] Och när Jesus hade ropat med hög röst sa han: ”Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande.” [Här citerar Jesus den inledande strofen i Ps 31:6 ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även Matt 27:50Joh 19:30]. När officeren (centurionen) [som förde befälet vid Golgata] såg vad som skedde, prisade han Gud och sa: ”Denne man var verkligen oskyldig (rättfärdig)!”
Lukasevangeliet 23:44-47 Bibel 2000 (B2000)
Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: »Fader, i dina händer lämnar jag min ande. « När han sagt detta slutade han att andas. Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: »Han var verkligen en rättfärdig man.«