Lukasevangeliet 23:33-56
Lukasevangeliet 23:33-56 nuBibeln (NUB)
Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom. Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig. Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.” Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!” Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: DETTA äR JUDARNAS KUNG. En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!” Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom? Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.” Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, för solen förmörkades helt. Och förhänget i templet brast i två delar. Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”, och med de orden slutade han att andas. Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.” När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem. Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop. Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man, som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd. Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja. Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven. Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.
Lukasevangeliet 23:33-56 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, "i dina händer överlämnar jag min ande."" Och när han hade sagt detta gav han upp andan. Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen. Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta. Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja. De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Lukasevangeliet 23:32-56 Nya Levande Bibeln (BSV)
Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. Och när man kom till den plats som kallas "Skallen" spikades alla tre fast på varsitt kors. Jesus hängde i mitten med en brottsling på var sida. Och han bad: "Far i himlen, förlåt dessa människor, för de vet inte vad de gör." Soldaterna kastade sedan tärning om hans kläder och delade dem mellan sig. Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i det judiska rådet skrattade åt honom och hånade honom. "Han var bra på att hjälpa andra", sa de. "Nu får han hjälpa sig själv, om han verkligen är Messias, den utvalda kung som Gud har lovat sända." Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin att dricka och ropade till honom: "Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv!" Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: "Detta är judarnas kung". En av de brottslingar som hängde vid sidan av Jesus hånade honom också och sa: "Är det inte du som är Messias, den utlovade kungen? Bevisa det då genom att rädda både dig själv och oss!" Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: "Har du inte respekt för Gud ens när du ska dö? Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont." Sedan sa han: "Jesus, kom ihåg mig den dag du regerar i Guds nya värld." Jesus svarade: "Jag försäkrar dig att du redan idag ska vara med mig i paradiset." Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det plötsligt mörkt i hela landet ända fram till klockan tre, för solen förmörkades helt. Och förhänget framför det allra heligaste i templet brast i två delar. Samtidigt ropade Jesus med hög röst: "Far i himlen, i dina händer överlämnar jag min ande", och med de orden slutade han att andas. Den romerska officeren, som såg vad som hände, hyllade då Gud och sa: "Han måste verkligen ha varit en man som levde efter Guds vilja." Och när folket, som hade samlats för att titta på avrättningen, såg vad som hände, slog de sig för bröstet i sorg och förfäran och gick hem. Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop. Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i det judiska rådet. Han var en god man som levde efter Guds vilja, och hade inte sagt ja till de andra religiösa ledarnas beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade ivrigt på att Gud skulle börja regera bland människorna. Denna Josef gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp. Han tog sedan ner kroppen från korset och lindade den i linnetyg och la den i en ny, oanvänd grav, som var uthuggen i en klippa. Allt detta hände sent på fredagen, förberedelsedagen, just innan vilodagen skulle börja. Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter Josef och såg hur han la kroppen i graven. Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande örter och oljor för att kunna smörja Jesus kropp. Men när solen gick ner och det blev vilodag höll de sig stilla, så som det är bestämt i Moses lag.
Lukasevangeliet 23:33-56 Karl XII 1873 (SK73)
Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra. Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem. Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade. Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom; Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf. Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung. Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss. Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen? Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort. Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike. Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis. Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman. Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu. Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan. Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man. Och allt folket, som dit gånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen. Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå. Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man; Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike; Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit. Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå. Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var; Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen.
Lukasevangeliet 23:33-56 Svenska 1917 (SVEN)
Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. -- Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.» Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.» Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.» Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.» Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom? Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.» Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.» Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.» Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen, i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!» Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen. Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen. Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man, som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike. Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd. Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå. Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri. Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
Lukasevangeliet 23:33-56 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Och när de kom till den plats som kallas Dödskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: "Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Men rådsherrarna hånade honom och sade: "Andra har han frälst. Nu får han frälsa sig själv om han är Guds Messias, den Utvalde." Även soldaterna kom fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: "Om du är judarnas kung, fräls då dig själv!" Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas kung." En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: "Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!" Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike." Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset." Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen. Solen förmörkades, och förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande ." När han hade sagt detta, gav han upp andan. När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och vände hem igen. Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Galileen stod på avstånd och såg detta. Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judeen, och han väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav där ännu ingen blivit lagd. Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. Kvinnorna som hade kommit med Jesus från Galileen följde efter och såg graven och hur hans kropp blev lagd där. Sedan återvände de hem och gjorde i ordning väldoftande kryddor och oljor. Och under sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Lukasevangeliet 23:33-56 nuBibeln (NUB)
Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom. Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig. Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.” Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!” Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: DETTA äR JUDARNAS KUNG. En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!” Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom? Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.” Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, för solen förmörkades helt. Och förhänget i templet brast i två delar. Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”, och med de orden slutade han att andas. Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.” När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem. Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop. Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man, som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd. Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja. Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven. Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.
Lukasevangeliet 23:33-56 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Och när de kom till platsen som kallades Skallen [Dödskallen eller Huvudskallen; gr. Kranion; hebr. Golgata; lat. Calvaria] korsfäste de honom och förbrytarna där, den ene till höger och den andre till vänster. Men Jesus sa [verbformen indikerar att Jesus säger detta upprepade gånger]: ”Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör.” När de [soldaterna] sedan delade upp hans kläder mellan sig, kastade de lott om dem [Ps 22:19]. Och folket hade stått [där] och betraktande sett på. Ledarna [medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin – det högsta beslutande organet bland judarna] hånade honom då och sa till och med: ”Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat) [från döden], nu får han hjälpa sig själv, om han [detta] är Guds Smorde (Messias), den Utvalde.” Soldaterna gjorde sig också lustiga över (retades med) honom och erbjöd surt vin [billigt vin som soldaterna brukade dricka, som också användes för att lindra smärta, se Ords 31:6] och sa: ”Om du är judarnas kung, så hjälp (rädda) dig själv.” Det fanns också ett anslag [kallades ”titulus” och innehöll den dömdes namn och vilket brott han begått] ovanför honom [skrivet på hebreiska, latin och grekiska, se Joh 19:20. Det angav grunden för domen, och var också avsett att håna judarna]: ”Detta är [Jesus från Nasaret] judarnas konung.” [De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod ”judarnas konung” på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: ”Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung”, vilket är summan av Matt 27:37, Mark 15:26 och Joh 19:19. De hebreiska begynnelsebokstäverna bildar tetragrammet JHVH. Kanske anledningen till varför de judiska ledarna ville ändra texten, se Joh 19:20-22.] Den ene av förbrytarna som hängde där [stämde in i cynismen och] smädade honom och sa upprepade gånger: ”Är inte du den Smorde (Messias)? Hjälp (rädda) då dig själv och oss.” Men den andre [brottslingen] tillrättavisade honom: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi får vad vi förtjänar eftersom vi har begått brott, men den här mannen har inte gjort något ont alls.” Sedan sa han till Jesus: ”Herre, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” [Andra manuskript har ”kommer med ditt rike”.] Jesus svarade: ”Sannerligen (Amen), säger jag dig [jag lovar dig med säkerhet], i dag ska du vara med mig i paradiset.” [Gr. paradeisos har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet om Edens lustgård, se 1 Mos 2:8. Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I 2 Kor 12:4 beskriver det den ”tredje himlen”, och i Upp 2:7 syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Brottslingens omvändelse i livets sista ögonblick gör att han kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus.] Det var nu omkring den sjätte timmen (mitt på dagen). Då kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre), och solen förmörkades. [Detta profeterades i Amos 8:9.] Förhänget i templet brast (delades) mitt itu. [Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet, se Heb 9:3. Matteus noterar att det revs itu uppifrån och ända ner (Matt 27:51) vilket betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Förlåten var vävd i ett stycke och broderad med blå och purpurröda färgtoner, se 2 Mos 26:30-33. Den judiska historieskrivaren Josefus beskriver tyget som magnifikt och hur mönstret och färgerna blev som en bild av universum. De exakta dimensionerna på förlåten är inte kända, men den bör ha haft samma mått som Salomos tempel, vars ytterbredd var 10 meter, se 1 Kung 6:2. Herodes den store ökade höjden, så draperiet kan ha haft en storlek på omkring 9 x 15 meter. Enligt tidig judisk tradition var tjockleken en decimeter. Även om just det måttet troligen är en överdrift, var draperiet enormt och kunde omöjligt rivits isär av mänsklig hand. Att förlåten brast måste ha gjort djupt intryck på prästerna i templet. Det är intressant att i den judiska skriften Talmud nämns flera oförklarliga händelser i templet fyrtio år innan det förstördes 70 e.Kr.] Och när Jesus hade ropat med hög röst sa han: ”Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande.” [Här citerar Jesus den inledande strofen i Ps 31:6 ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även Matt 27:50Joh 19:30]. När officeren (centurionen) [som förde befälet vid Golgata] såg vad som skedde, prisade han Gud och sa: ”Denne man var verkligen oskyldig (rättfärdig)!” Folkskaran som hade samlats som åskådare för att se på detta skådespel vände hem igen när det var över och slog sig för bröstet [som är ett tecken på sorg och ånger]. Och alla Jesu vänner (de som kände honom personligen), inklusive kvinnorna som hade följt honom från starten i Galileen, stod på avstånd och såg allt detta. Nu fanns där en rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som hette Josef. Han var en god och rättfärdig man som inte samtyckt till vad de beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judéen och han väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och frågade om han fick ta hand om Jesu kropp. [Han ville ge honom en värdig begravning.] Sedan tog han ner kroppen, svepte den i en linneduk och lade den i en uthuggen klippgrav där ingen ännu hade blivit lagd. Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. [Solen var på väg ned, vid den här tiden på året sker det vid 18-tiden. Sabbatshögtiden höll på att inledas.] Kvinnorna som hade följt Jesus från Galileen följde tätt efter [Josef från Arimatea och Nikodemus som tog Jesu döda kropp till en klippgrav nära Golgata] och såg graven och hur hans kropp lades i den. Sedan vände de hem och tillredde aromatiska (väldoftande) kryddor och balsam.
Lukasevangeliet 23:33-56 Bibel 2000 (B2000)
När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. Jesus sade: »Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.« De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: »Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.« Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin och sade: »Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.« Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung. Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: »Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.« Men då tillrättavisade honom den andre: »Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.« Och han sade: »Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.« Jesus svarade: »Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.« Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: »Fader, i dina händer lämnar jag min ande. « När han sagt detta slutade han att andas. Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: »Han var verkligen en rättfärdig man.« När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans. Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd. Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.
