Lukasevangeliet 22:39-62

Dela

Lukasevangeliet 22:39-62 Bibel 2000 (B2000)

Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. När han kom dit sade han till dem: »Be att ni inte utsätts för prövning.« Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: »Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.« En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, och han sade till dem: »Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.« Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?« När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: »Herre, skall vi ta till våra svärd?« Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men då sade Jesus: »Nu räcker det.« Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.« De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: »Den där mannen var också med honom.« Men Petrus förnekade det: »Nej, jag känner honom inte.« Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: »Du hör också till dem.« Petrus sade: »Nej, det gör jag inte.« En timme senare var det någon som försäkrade: »Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.« Men Petrus sade: »Jag förstår inte vad du menar.« Och just som han sade det gol en tupp. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: »Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger«, och han gick ut och grät bittert.

Lukasevangeliet 22:39-62 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. När han kom till platsen, sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse." Medan han ännu talade kom där en folkhop. Han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem, och han gick fram till Jesus och kysste honom. Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" När de som stod kring Jesus såg vad som skulle hända, frågade de: "Herre, skall vi slå till med svärd?" Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Men Jesus sade: "Låt det vara nog med detta!" Och han rörde vid hans öra och helade honom. Sedan sade Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste, som hade kommit emot honom: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar. Trots att jag dagligen har varit bland er i templet, har ni inte gripit mig. Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt." Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom." Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." Strax därefter fick en man syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte." Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé." Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.

Lukasevangeliet 22:39-62 Svenska 1917 (SVEN)

Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom. Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.» Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.» Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom. Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden. När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse. Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.» Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom. Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?» Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?» Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom. Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar. Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.» Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd. Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem. Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom. Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.» Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.» Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.» Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.

Lukasevangeliet 22:39-62 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. När han kom till platsen, sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: "Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din." Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att ni inte kommer i frestelse." Medan han ännu talade kom en folkhop, och han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" När de som stod runt Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?" Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men Jesus sade: "Låt det vara nog nu!" Och han rörde vid hans öra och helade honom. Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och ledarna för tempelvakten och de äldste: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt." Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: "Den där var också med honom." Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!" Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.

Lukasevangeliet 22:39-62 nuBibeln (NUB)

Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget. Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!” Själv gick han ett stenkast längre bort och föll på knä och bad: ”Fader, om du vill, låt mig slippa denna bägare! Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. Men i sin ångest bad han allt intensivare, så hans svett föll som blodsdroppar till marken. Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina lärjungar och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!” Medan Jesus fortfarande talade kom en folkhop dit ledd av honom som hette Judas, en av de tolv. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” När de som var med Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med våra svärd?” Och en av dem slog till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom. Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som med en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Dag efter dag var jag tillsammans med er i templet utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkret makten.” Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd. Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem. En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!” Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.” Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!” ”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus. Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.” Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen. I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert.