Lukasevangeliet 19:28-41
Lukasevangeliet 19:28-41 Bibel 2000 (B2000)
Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem. När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna och sade: »Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.« De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: »Varför tar ni åsnan?« De svarade: »Herren behöver den.« Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp. Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen. Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: » Välsignad är han som kommer , konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.« Några fariseer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.« Han svarade: »Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.« När han kom närmare och såg staden började han gråta över den
Lukasevangeliet 19:28-41 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Sedan Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar och sade: "Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. Och om någon frågar er varför ni löser det, skall ni svara: Herren behöver det." De som var utsända begav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. Och de löste fölet. Då frågade de som ägde det: "Varför löser ni fölet?" De svarade: "Herren behöver det." Och de ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och lät Jesus sitta upp. Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen. Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!" Han svarade: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa." När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den
Lukasevangeliet 19:28-41 Nya Levande Bibeln (BSV)
Då Jesus hade avslutat denna berättelse, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina efterföljare. När han kom i närheten av byarna Betfage och Betania vid Olivberget, skickade han iväg två av sina efterföljare och sa: "Gå till byn som ligger rakt framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. Om någon frågar varför ni tar den så säg bara: 'Herren behöver den.' " De två efterföljarna gick då iväg och hittade åsnan precis som Jesus sagt. Och när de höll på att lösgöra den kom ägarna och frågade: "Vad gör ni? Varför tar ni åsnan?" De svarade: "Herren behöver den." Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. Och de la ut sina mantlar på åsnans rygg och hjälpte Jesus upp på den. När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar som en matta framför honom. Och då de närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, satte alla igång att ropa och sjunga och hylla Gud för alla de märkliga under Jesus hade gjort. "Leve kungen! Vi ärar dig som är sänd av Herren!", jublade de. "Gud har slutit fred med oss! Ära till Gud i höjden!" Men några fariseer i folkmassan sa då till honom: "Mästare, säg åt dina efterföljare att inte ropa så där." Då svarade han dem: "Jag försäkrar er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa istället!" När de sedan kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt.
Lukasevangeliet 19:28-41 Karl XII 1873 (SK73)
Och då han detta sagt hade, gick han dädan, och reste upp åt Jerusalem. Och det begaf sig att, när han kom till Bethphage och Bethanien, vid det berget, som kallas Oljoberget, sände han två sina Lärjungar, Sägandes: Går in i byn, som för eder ligger; när I kommen derin, skolen I finna en åsnafåla bunden, der ännu ingen menniska på suttit hafver; löser honom, och hafver honom hit. Och om någor frågar eder, hvi I lösen honom; så säger till honom: Ty Herren behöfver honom. Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem. Och när de löste fålan, sade hans herrar till dem: Hvi lösen I fålan? Då sade de: Ty Herren behöfver honom. Och de ledde honom till Jesum; lade sin kläder på fålan, och satte Jesum deruppå. Och der han framfor, bredde de sin kläder på vägen. Och då han när kom, och drog ned för Oljoberget, begynte hele hopen af hans Lärjungar med fröjd och höga röst lofva Gud, öfver alla de krafter som de sett hade, Sägandes: Välsignad vare han, som kommer, en Konung i Herrans Namn; frid vare i himmelen, och ära i höjden. Och någre ibland folket, som voro af de Phariseer, sade till honom: Mästar, näps dina Lärjungar. Men han svarade, och sade till dem: Jag säger eder: Om de tigde, skulle stenarna ropa. Och då han kom fram, och fick se staden, gret han öfver honom.
Lukasevangeliet 19:28-41 Svenska 1917 (SVEN)
Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem. När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit. Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'» Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem. Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?» De svarade: »Herren behöver den.» Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå. Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen. Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett; och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!» Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.» Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.» Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den
Lukasevangeliet 19:28-41 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, sände han i väg två av lärjungarna och sade: "Gå in i byn där framme. När ni kommer in ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. Och om någon frågar er varför ni lossar det, ska ni svara: Herren behöver det." De som var utsända gav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. De lossade fölet, och de som ägde det sade: "Varför tar ni loss fölet?" De svarade: "Herren behöver det." De ledde det till Jesus och lade sina mantlar på fölet och lät Jesus sitta upp. Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen. När han närmade sig sluttningen av Olivberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla kraftgärningar de hade fått se: "Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar!" Han svarade: "Jag säger er: Om de tiger, kommer stenarna att ropa." När Jesus kom närmare och såg staden, grät han över den
Lukasevangeliet 19:28-41 nuBibeln (NUB)
Då Jesus hade sagt detta, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina lärjungar. När han kom i närheten av Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han iväg två av lärjungarna och sa: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. Och om någon frågar varför ni tar den, så säg bara: ’Herren behöver den.’ ” De två gick då iväg och hittade den precis som Jesus sagt. När de höll på att lösgöra den, kom ägarna och frågade: ”Varför tar ni åsnan?” De svarade: ”Herren behöver den.” Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. De lade sina mantlar på den och hjälpte Jesus att sitta upp. När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar på vägen. Och då han närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, började hela lärjungaskaran att ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla de under de hade sett. ”Välsignad är han, kungen, som kommer i Herrens namn!” jublade de. ”Fred i himlen och ära i höjden!” Men några fariseer i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att inte ropa så där!” Då svarade han dem: ”Jag säger er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa.” När han sedan kom närmare och såg staden framför sig, brast han i gråt över den.
Lukasevangeliet 19:28-41 Svenska Kärnbibeln (SKB)
När Jesus sagt detta [hemma hos Sackeus i Jeriko och antagligen stannat över natten där], gick han [nästa morgon] vidare framåt (framför lärjungarna), upp mot Jerusalem. När han närmade sig [byarna] Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av sina lärjungar och sa: ”Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit på. Lossa det och för det till mig. Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: ’Herren behöver det.’ ” Sedan de gett sig av fann de [två] som sänts iväg att det var precis som han hade sagt till dem. Medan de löste fölet frågade ägarna: ”Varför löser ni fölet?” De svarade: ”Herren har behov av det.” De ledde det till Jesus och sedan de kastat sina mantlar på det [gjorde som en sadel] hjälpte de Jesus upp. Medan han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen. När han närmade sig vägen som leder ner från Olivberget [öster om Jerusalem] började hela skaran av lärjungar i glädje prisa Gud högt för alla de mäktiga kraftgärningar som de hade sett. De sa: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! [Ps 118:26] Frid (fred, fullständig harmoni) i himlen och ära (härlighet) i höjden [i de högsta himlarna]!” [Under påskhögtiden sjöng man från Ps 113-118. Lukas lägger till ”konungen” i citatet för att förtydliga vem det handlar om.] Några fariséer i folkmassan sa då till honom: ”Lärare, säg åt dina lärjungar att tiga.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.” [Hela skapelsen var medveten om vad som hände, medan fariséerna inte hade förstått det.] När Jesus kom närmare, och han fick se staden [Jerusalem, med templet i förgrunden] grät han [högt] över den