Lukas 19:28-41

Lukas 19:28-41 SKB

När Jesus sagt detta [hemma hos Sackeus i Jeriko och antagligen stannat över natten där], gick han [nästa morgon] vidare framåt (framför lärjungarna), upp mot Jerusalem. När han närmade sig [byarna] Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av sina lärjungar och sa: ”Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit på. Lossa det och för det till mig. Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: ’Herren behöver det.’ ” Sedan de gett sig av fann de [två] som sänts iväg att det var precis som han hade sagt till dem. Medan de löste fölet frågade ägarna: ”Varför löser ni fölet?” De svarade: ”Herren har behov av det.” De ledde det till Jesus och sedan de kastat sina mantlar på det [gjorde som en sadel] hjälpte de Jesus upp. Medan han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen. När han närmade sig vägen som leder ner från Olivberget [öster om Jerusalem] började hela skaran av lärjungar i glädje prisa Gud högt för alla de mäktiga kraftgärningar som de hade sett. De sa: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! [Ps 118:26] Frid (fred, fullständig harmoni) i himlen och ära (härlighet) i höjden [i de högsta himlarna]!” [Under påskhögtiden sjöng man från Ps 113-118. Lukas lägger till ”konungen” i citatet för att förtydliga vem det handlar om.] Några fariséer i folkmassan sa då till honom: ”Lärare, säg åt dina lärjungar att tiga.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.” [Hela skapelsen var medveten om vad som hände, medan fariséerna inte hade förstått det.] När Jesus kom närmare, och han fick se staden [Jerusalem, med templet i förgrunden] grät han [högt] över den