Lukasevangeliet 12:25-26
Lukasevangeliet 12:25-26 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd? Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?
Lukasevangeliet 12:25-26 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?
Lukasevangeliet 12:25-26 Nya Levande Bibeln (BSV)
Vad tjänar det till att oroa sig? Kan det förlänga era liv med en enda timma? Naturligtvis inte! Men om ni nu inte ens klarar så lite, varför oroar ni er då för allt annat?
Lukasevangeliet 12:25-26 Karl XII 1873 (SK73)
Hvilken af eder kan med sin omsorg föröka till sin växt en aln? Kunnen I nu icke det som minst är, hvarföre hafven I då omsorg för det andra?
Lukasevangeliet 12:25-26 Svenska 1917 (SVEN)
Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd? Förmån I nu icke ens det som minst är, varför gören I eder då bekymmer för det övriga?
Lukasevangeliet 12:25-26 nuBibeln (NUB)
Vem av er kan med sina bekymmer förlänga sitt liv med en enda timma? Men om ni nu inte ens klarar så lite, varför oroar ni er då för allt annat?
Lukasevangeliet 12:25-26 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? [En aln (gr. pechus) används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och var ungefär som en mans underarm, avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en pechys motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring – några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter. Det finns även en koppling till nästa stycke som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits (vers 27) gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.] Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?