Lukas 12

Frukta inte människor – frukta Gud

(Matt 10:26-33)

[Jesus hade börjat tala till folket om Jona-tecknet och att kroppens lampa är ögat, se Luk 11:29-36. Efter en frukost hos en farisé strömmar folk i tusental till Jesu undervisning.]

1Under tiden [då Jesus var inne i fariséns hus] hade folk samlats i tusental [myriader, det högsta grekiska talvärdet 10 000, men också bildligt för en stor skara], så att de höll på att trampa ner varandra. Jesus vände sig först till sina lärjungar och sa:

”Var på er vakt mot fariséernas surdeg som är hyckleriet! [Jesus har just avslöjat fariséernas religiösa fasad, se Luk 11:37-54.]

2Det finns inget fördolt

som inte ska uppenbaras,

och inget gömt

som inte ska bli känt.

3Därför ska allt vad ni har sagt i mörkret

höras i ljuset,

och det ni viskat i örat i enrum (i de innersta rummen, kamrarna),

ropas ut på taken.

4Till er som är mina vänner säger jag: Frukta inte för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra något mer. [Var inte rädda för vad de religiösa ledarna, eller andra människor, ska säga och göra. Var frimodiga!] 5Jag ska tala om för er vem ni ska frukta. Frukta honom som efter döden har auktoritet att kasta er i Gehenna (helvetet). Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.

6Säljs inte fem sparvar för två assarion [romerskt kopparmynt av låg valör, värdet motsvarade en sextondels denar eller en halv timlön]? Ändå är ingen av dem bortglömd av Gud.

[Sparvar var den billigaste matvaran som såldes på marknaden. För en assarion kunde man köpa två sparvar, se Matt 10:29. Här ser vi att om man köpte fyra sparvar så fick man den femte på köpet. Om nu t.o.m. denna extra sparv, utan kommersiellt värde, inte är bortglömd av Gud – hur mycket mer ser då inte Gud oss människor som han köpt med Jesu dyra blod.]

7Det är faktiskt så att till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Frukta inte (var inte rädda och oroliga), ni är mycket mer värda än många [miljoner] små sparvar.

8Jag säger er:

Den som bekänner (erkänner, vill kännas vid) mig inför människorna,

honom ska Människosonen också bekänna (erkänna, kännas vid) inför Guds änglar [på domens dag, se Apg 10:42-43; 17:31].

9Men den som förnekar mig inför människorna,

han ska bli förnekad inför Guds änglar.

10Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse,

men den som talar mot den helige Ande

ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande. [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna.]

11När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, oroa er inte för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga. 12Den helige Ande kommer i den stunden att lära er vad ni ska säga.”

Liknelse om girighetens dårskap

13Någon i folkhopen sa till honom: ”Mästare, säg åt min bror att dela arvet (deras faders fastighet eller mark) med mig.” [Den äldsta sonen fick en dubbel lott jämfört med de andra sönerna, se 5 Mos 21:17. Om det blev tvister kring fördelningen brukade normalt rabbinerna lösa dem.]

14Men Jesus sa till honom: ”Människa, vem har satt mig till domare eller medlare mellan er två?” 15Sedan sa han till dem [de båda bröderna]: ”Var ständigt på er vakt (skydda er) mot alla sorters girighet (habegär), för en människas liv handlar inte om materiellt överflöd (det är inte det som avgör er livskvalitet).” 16Därefter berättade han en liknelse för dem:

”En rik man hade åkrar som gav mycket goda skördar. 17Så han tänkte (resonerade fram och tillbaka med sig själv): ’Vad ska jag göra, för jag har inte plats för mina skördar?’

18Sedan sa han [och i grekiskan används ordet ’jag’ åtta gånger och ’mina’ fyra gånger]: Så här ska jag göra, jag river ner mina lador och bygger större, och där ska jag lagra all min säd och allt mitt goda. 19Sedan kan jag säga till mig själv (min själ): ’Du har nu mycket gott i förvar, det räcker många år framöver. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.’

20Men Gud sa till honom: ’Du handlar dåraktigt (resonerar inte logiskt)! I natt ska din själ utkrävas av dig. Allt som du har samlat, vem ska då få det?’

21Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför [rik i sin relation med] Gud.”

Fokusera på rätt saker

(Matt 6:25-33)

22Sedan sa Jesus till sina lärjungar: ”Därför säger jag er [eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se vers 16-21]:

Bekymra (oroa) er inte för ert liv (gr. psuche) [jordelivet] vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. [Fil 4:6]

23Livet (själen; hela den mänskliga varelsen) är mer än maten,

och kroppen mer än kläderna!

Se på korparna

24Se reflekterande på (undersök noga, lär av) korparna.

De varken sår eller skördar,

de har varken förråd (en inre kammare med gömda skatter) eller lada,

och ändå föder Gud dem.

Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?

[Korpen var en oren fågel, se 5 Mos 14:14. I Guds svar till Job frågar han retoriskt vem det är som förser korpen med mat, se Job 39:3. Tankarna går också till Elia som fick mat på ett övernaturligt sätt av just korpar, se 1 Kung 17:6. I jämförelse med den rike mannen som byggde lador, se vers 18, har korparna inga lador – de litar på Gud. Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]

25Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)?

[En aln (gr. pechus) används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och var ungefär som en mans underarm, avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en pechys motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring – några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.

Det finns även en koppling till nästa stycke som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits (vers 27) gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]

26Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?

Se på liljorna

27Se reflekterande på (undersök noga, lär av) liljorna (de vilda blommorna), hur de växer.

De arbetar inte (sliter inte hårt på gränsen till utmattning)

eller spinner.

Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (majestät) var klädd som en av dem [1 Kung 10:4-7].

28Om nu Gud klär gräset på marken,

som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen,

hur mycket mer skulle han då inte klä er?

Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!

Sök först Guds rike

29Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte.

[Detta är enda gången det grekiska ordet meteorizomai används för oro i NT. Det kan beskriva hur ett skepp kastas för havets vågor, och bilden blir då en oro där man kastas mellan hopp och fruktan. En annan betydelse är något högt i luften. Ordet ”meteor” kommer från detta ord. Betydelsen blir då att inte sätta oproportionerliga skyhöga förväntningar på jordiska ting som sin trygghet, vilket bara leder till oro och besvikelse.]

30För allt detta [mat och dryck] söker (jagar, strävar) hedningarna efter, men er Fader vet att ni behöver det.

31Nej, sök (var fixerade vid) hans rike, så ska ni få det andra också.

32Var inte rädd, du lilla hjord!

För det är er Faders goda vilja (stora glädje) att ge er riket.

[Ordet för hjord användes oftast om en fårhjord. Jämfört med världens riken var de tolv en liten grupp, som en liten fårhjord. Men de har en god herde som beskyddar dem. De har också del i Guds rike vilket innebär kungens beskydd, privilegier, försörjning osv. Det finns ingen anledning till oro!]

33Sälj vad ni äger och ge till de fattiga (donera till välgörenhet). Skaffa en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.

34För där er skatt är,

där kommer också ert hjärta att vara.”

Var redo när Människosonen kommer

(Matt 24:42-51; 25:1-13; Mark 13:33-37)

35 [Jesus fortsätter att undervisa:] ”Fäst upp era kläder och håll lamporna (lyktorna) brinnande. [Ordagrant ’omgjorda era länder’, dvs. bind upp rocken för att vara redo.] 36Var som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem från bröllopsfesten [som kunde pågå upp till sju dagar], så att de genast kan öppna när han kommer och bultar [på porten]. 37Saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänare som deras herre finner vakna (alerta, vakande, vid liv) när han kommer tillbaka. Sannerligen (Amen), säger jag er, han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. 38Om han så kommer under den andra nattväkten (klockan 21-24, före midnatt) eller den tredje (klockan 24-03, efter midnatt) – saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänarna.

[I Mellanöstern går solen ner vid sextiden på kvällen och upp igen tolv timmar senare. Romarna delade in natten i fyra nattväkter och judarna i tre. Eftersom Lukas refererar till det romerska systemet i Apg 12:4, är det troligen samma system med tretimmarspass även här. Oavsett exakta tider så kommer tjänarnas herre på natten då tjänarna är som tröttast.]

39Jag vill att ni förstår detta [Jesus ger ännu en liknelse för att illustrera hur viktigt det är att vara vaken]: Om en husägare (familjefar) visste vilken stund (timme) tjuven kom, skulle han inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 40Var redo (beredda, förberedda), ni också [som tjänarna i den första liknelsen, och husbonden i den andra], för Människosonen kommer när (stunden; i den stund då) ni inte väntar (förväntar, antar, tänker) det [personligen inte tror eller anser det vara en lämplig tid]”.

Vem gäller liknelsen, ska vi vänta på din återkomst?

41Då frågade Petrus: ”Herre, talar du om oss [de tolv lärjungarna] i den här liknelsen, eller om alla?”

[Jesus undervisar om den glädje som väntar de tjänare som är klädda för tjänst, har sina lampor brinnande och inte slumrar när Herren kommer tillbaka, se vers 35-40. Petrus undrar vem han talar om. Jesus svarar genom att ställa en retorisk fråga, där Petrus, lärjungarna och alla som agerar på det sättet identifieras med en vis förvaltare. I parallellstället Mark 13:37 är svaret tydligt att inte bara lärjungarna ska vaka utan ”alla ska vaka”. Alla kommer att hållas ansvariga utifrån sin kunskap vilket är slutsatsen i vers 47-48.]

42Herren sa: ”Vem är den trogne och vise förvaltaren (som fått ansvar att övervaka och leda ett visst område) som av sin herre blivit satt över tjänstefolket och som ska ge dem mat (vars och ens dagliga matranson) i rätt tid?

43Salig (lycklig, välsignad) är den tjänare som är sysselsatt med det han ska göra (gör sitt uppdrag) när hans herre kommer tillbaka. 44Jag säger er sanningen, han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger. 45Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: ’Min herre är försenad’ (det dröjer innan han kommer), och han börjar slå de andra tjänarna, både män och kvinnor, och äter, dricker och blir berusad, 46då ska hans herre komma en oväntad dag och i en oväntad timme och hugga honom i två delar [straffa honom hårt], och låta honom få sin plats bland de otrogna (opålitliga) [hycklarna, de som själva kallar sig tjänare men som medvetet gör tvärt emot sin kallelse].

47Den tjänare som vet sin herres vilja, men inte förbereder sig eller handlar efter hans vilja, ska bli slagen med många slag. 48Men den som inte vet [har förhållandevis lite kunskap om sin herres vilja] och gör något som förtjänar straff ska piskas med några få slag. Av den som har fått mycket [av Gud] ska det krävas mycket, och av den som människor har anförtrott mycket [den som har ansvar för att ta hand om andra, att portionera ut mat, uppdraget i vers 42], av honom kommer det att krävas ännu mer (ordagrant ’de kommer att kräva ännu mer’).”

Eld och åtskillnad – inte fred

(Matt 10:34-39)

49”Jag har kommit för att tända en eld (kasta eld) på jorden – jag önskar så att den redan brann!

[I det naturliga ger elden värme och ljus, men samtidigt förtärs också materialet som brinner. Elden förädlar metaller så att bara det som är äkta består. I Bibeln används eld som en bild på Guds helighet, dom och dopet i den helige Ande. Att Jesus önskar att elden brann syftar antagligen på flera saker – att prövningens eld skulle förädla de troende att leva helt överlåtna till honom, att pingstdagen redan var här så att de troende var brinnande i den helige Ande och var klara ljus i en mörk värld. Det var det som skedde när Guds ord blev uppenbarat i hjärtat på Emmausvandrarna och det var som en eld inom dem, se Luk 24:32.]

50Men jag har ett dop att döpas med [lidandets dop, hans död och uppståndelse], och jag är svårt ansatt tills det är fullbordat. 51Tror ni jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, däremot åtskillnad (splittring, delning).

[Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se Jes 9:6. Vi uppmanas att sträva efter fred med alla, se Heb 12:14, men alla vill inte, se 2 Tim 3:12. Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet i mörkret helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se Joh 3:16-21.]

52För från och med nu ska fem i samma familj vara separerade, tre mot två och två mot tre. [Nu ges ett exempel från en familj med fem personer:]

53far mot son och son mot far,

mor mot dotter och dotter mot mor,

svärmor mot brud (nygift sonhustru) och brud mot svärmor.”

[En gruppering är far och mor, och på den andra sidan son, dotter och en sonhustru. Innan Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket på domens dag kan evangeliet splittra generationer.]

Tidens tecken

(Matt 16:1-4)

54Han sa också till folket: ”När ni ser ett moln stiga i väster [över Medelhavet] säger ni genast att det blir regn, och det blir så. 55När det blåser en sydlig vind säger ni att det blir en värmebölja, och det blir så. 56Hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra), ni kan tyda jorden och himlens utseende. Varför kan ni inte tyda den här tiden?”

[Folket var vana att tyda det ganska förutsägbara vädret i Israel. Västliga vindar förde med sig regn. Sydliga vindar ökenhetta, fenomenet kallas Sirocco. De kunde känna igen naturliga väderförändringar, men var helt utan andlig klarsyn. Ovilliga att se sitt eget behov av omvändelse och förändring.]

Guds dom kommer – omvänd dig nu

57”Varför bedömer (avgör) ni inte själva vad som är rätt? 58När du är på väg till domaren med din motpart, gör allt vad du kan under vägen för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren (gr. praktor, fungerade som indrivare åt staten) och rättstjänaren kastar dig i fängelset. 59Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalt till sista öret.”

[Här anges det judiska kopparmyntet ”lepta” som var den lägsta valören i hela Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Poängen i liknelsen är att Gud kommer att döma världen, och medan vi fortfarande vandrar här på jorden behöver vi ta emot hans nåd och få det rätt ställt med honom.]

Nu markerat:

Lukas 12: SKB

Märk

Dela

Kopiera