Johannesevangeliet 7:1-39

Dela

Johannesevangeliet 7:1-39 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte uppehålla sig i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. Judarnas lövhyddohögtid stod för dörren. Hans bröder sade då till honom: "Bege dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör. Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!" Inte ens hans bröder trodde på honom. Jesus sade till dem: "Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid. Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. Gå ni upp till högtiden. Jag går ännu inte upp till den här högtiden, eftersom min tid ännu inte är inne." Så sade han och stannade kvar i Galileen. När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han vilseleder folket." Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna. När halva högtiden redan var förbi, gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?" Jesus svarade: "Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom. Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?" Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?" Jesus sade: "En enda gärning gjorde jag, och ni blev alla häpna. Därför att Mose har gett er omskärelsen - egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna - så omskär ni en människa även på en sabbat. Om någon tar emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte skall upphävas, hur kan ni då vara förbittrade på mig, för att jag gjorde hela människan frisk på en sabbat? Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!" Några av invånarna i Jerusalem sade då: "Är det inte den mannen som de vill döda? Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Har då rådsherrarna verkligen blivit övertygade om att han är Messias? Varifrån den här mannen är, det vet vi, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är." Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte. Jag känner honom, eftersom jag är av honom och han har sänt mig." Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit. Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "När Messias kommer, ska väl han göra fler tecken än den här mannen har gjort?" Fariseerna hörde att folk sade detta om honom. Då skickade översteprästerna och fariseerna ut tempelvakter för att gripa honom. Jesus sade: "Ännu en kort tid är jag hos er, innan jag går till honom som har sänt mig. Ni skall söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma." Judarna sade till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl bege sig till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? Vad menar han med att säga: Ni kommer att söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?" På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Johannesevangeliet 7:1-39 Nya Levande Bibeln (BSV)

Efter detta vandrade Jesus från by till by i Galileen. Han ville hålla sig borta från Judeen, eftersom de judiska ledarna var ute efter att döda honom. Men snart var det dags för lövhyddefesten, De sa: "Du borde lämna Galileen och gå till Judeen, så att dina efterföljare får se alla under du gör. Du kan aldrig bli berömd om du gömmer dig på det här viset. Om du kan göra sådana märkliga under, så borde du visa upp dem för alla." Nej, inte ens hans bröder trodde på honom. Men Jesus svarade: "Den rätta tidpunkten har inte kommit för mig att gå än, men ni kan gå när som helst, för människorna har ingen orsak att hata er. Men mig hatar de, eftersom jag ständigt påminner dem om deras synd och ondska. Gå ni iväg till Jerusalem. Det är inte rätt tid för mig än att gå till den här högtiden." Och så stannade han kvar i Galileen. När bröderna hade gett sig iväg till högtiden i Jerusalem gick Jesus sedan dit i hemlighet, men han aktade sig för att bli sedd av folket. De judiska ledarna försökte få tag i honom under högtiden och frågade om någon hade sett honom. Folket pratade därför om honom i smyg. Några sa: "Han är en god människa", medan andra sa: "Nej, han bedrar folket." Ingen hade mod nog att prata öppet om honom, för alla var rädda för de judiska ledarna. Men när halva högtiden redan var över, gick Jesus upp till templet och började undervisa, och de judiska ledarna blev förvånade när de hörde honom. De sa: "Hur kan han veta så mycket trots att han aldrig har varit elev till någon av våra religiösa lärare?" Då svarade Jesus dem: "Det jag lär ut är inte mina egna tankar, utan Guds, eftersom det är han som har sänt mig. Om någon verkligen vill göra Guds vilja, så kommer han att förstå om min undervisning är från Gud eller om det bara är mina egna tankar. Den som framför sina egna tankar vill bli hyllad själv, men den som ger äran åt den som har sänt honom är en trovärdig person som talar sanning. Ni har fått Moses lag. Varför följer ni då inte lagen? Ni vill ju döda mig!" Folket svarade: "Du är besatt av en ond ande! Det är väl ingen som vill döda dig." Jesus svarade: "Jag gjorde något som förvånade er mycket, och det var att jag botade en man på vilodagen. Men arbetar ni inte själva varje gång ni lyder Moses lag om omskärelsen och omskär era söner på en vilodag. Mose, eller rättare sagt era förfäder, bestämde att omskärelsen ska göras på den åttonde dagen efter födseln, även om den åttonde dagen råkar vara en vilodag. Så om det nu är tillåtet att omskära någon på vilodagen, varför ska jag då dömas för att jag botade någon på vilodagen? Döm inte efter hur saker och ting ser ut, utan fäll en rättvis dom." En del av dem som bodde i Jerusalem sa till varandra: "Är det inte den här mannen som våra ledare vill döda? Här står han ju helt öppet och undervisar, och ingen säger något till honom. Har medlemmarna i det judiska rådet kanske blivit övertygade om att han verkligen är Messias, den utlovade kungen? Men hur skulle han kunna vara det? Vi vet ju var den här mannen föddes. När Messias kommer ska ingen veta varifrån han är." Då ropade Jesus med hög röst där han stod och undervisade i templet: "Ja, ni känner mig och vet varifrån jag kommer. Ändå var det inte min egen idé att komma, utan jag kommer på uppdrag av en som är trovärdig, en som ni inte känner. Men jag känner honom, för jag kommer från honom, och han har sänt mig." De judiska ledarna var färdiga att gripa Jesus genast, men ingen rörde honom, eftersom den tidpunkt inte kommit än då Gud bestämt att han skulle gripas. Men många bland folket började tro på honom, och de sa: "Han måste vara Messias, den utlovade kungen, för vem skulle kunna göra fler under än han!" När fariseerna fick veta att folket pratade om Jesus i smyg, skickade de och översteprästerna ut några män ur tempelvakten för att gripa Jesus. Och Jesus talade till folket och sa: "Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid till. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig. Ni ska söka efter mig men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma." De judiska ledarna blev förvånade över detta påstående och sa till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han lämna landet och börja undervisa bland de judar som bor i andra länder, eller ska han undervisa andra folk? Vad menar han när han säger: 'Ni ska söka efter mig, men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma'?" På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, ropade Jesus till människorna: "Om någon är törstig så kom till mig och drick! Gud har förutsagt i Skriften, att strömmar av levande vatten ska flyta fram från det innersta hos de människor som tror på mig." Med levande vatten menade han Guds Ande, som alla de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade återvänt till sin härlighet i himlen.

Johannesevangeliet 7:1-39 Karl XII 1873 (SK73)

Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom. Och var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid. Då sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör. Ty ingen, som vill uppenbar vara, förhandlar något hemliga; om du det gör, så uppenbara dig för verldene. Ty hans bröder trodde icke heller på honom. Då sade Jesus till dem: Min tid är icke än kommen; men edar tid är alltid redo. Verlden kan icke hata eder; men mig hatar hon; ty jag bär vittne om henne, att hennes verk äro ond. Går I upp till denna högtidsdagen; jag vill icke ännu gå upp till denna högtiden; ty min tid är icke ännu fullbordad. Då han hade detta sagt till dem, blef han i Galileen. Men när hans bröder voro uppgångne, då gick ock han upp till högtiden, dock icke uppenbarliga, utan så hemliga. Då sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hvar är han? Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men han förförer folket. Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull. Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde. Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd? Svarade dem Jesus, och sade: Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver, Hvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf. Hvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom. Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig? Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig? Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på. Fördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskären I menniskona om Sabbathen. Tager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen? Dömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom. Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda? Och si, han talar fritt, och de tala intet till honom. Veta nu vare öfverste förvisso, att han är visst Christus? Dock vi vete, hvadan denne är; men när Christus kommer, vet ingen hvadan hanar. Då ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, I kännen mig, och I veten hvadan jag är; och jag är icke kommen af mig sjelf; utan den mig sändt hafver han är sannfärdig, den I icke kännen. Men jag känner honom; ty jag är af honom; och han sände mig. Då foro de efter att gripa honom; dock kom ingen sina händer vid honom; ty hans tid var icke än då kommen. Men månge af folket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke varder han mer tecken görandes, än denne gjort hafver? Så hörde de Phariseer, att folket mumlade sådant om honom; och sände Phariseerna och de öfverste Presterna tjenarena ut, till att gripa honom. Då sade Jesus till dem: Jag är ännu en liten tid när eder; och så går jag bort till honom, som mig sändt hafver. I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma. Då sade Judarna emellan sig: Hvart vill denne gå, att vi skole icke finna honom? Månn han vilja gå ut ibland Hedningarna, som här och der förströdde äro, och lära Hedningarna? Hvad är det för ett tal, som han sade: I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma? Men på yttersta dagen i högtidene, den ock störst var, stod Jesus, och ropade, sägandes: Hvilken som törster, han komme till mig, och dricke. Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lefvandes vattens strömmar. Men det sade han om Andan, hvilken de få skulle, som på honom trodde; ty den Helge Ande var icke än då på färde; ty Jesus var icke ännu förklarad.

Johannesevangeliet 7:1-39 Svenska 1917 (SVEN)

Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom. Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära. Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör. Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.» Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom. Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig. Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda. Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.» Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen. Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet. Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var är han?» Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, han förvillar folket.» Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna. Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade. Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?» Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv. Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom. -- Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?» Folket svarade: »Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?» Jesus svarade och sade till dem: »En gärning allenast gjorde jag, och alla förundren I eder över den. Moses har givit eder omskärelsen -- icke som om den vore ifrån Moses, ty den är ifrån fäderna -- och så omskären I människor också på en sabbat. Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att Moses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och frisk? Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.» Då sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne som de stå efter att döda? Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att denne är Messias? Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när Messias kommer, känner ingen varifrån han är.» Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: »Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen. Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har sänt mig.» Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var ännu icke kommen. Men många av folket trodde på honom, och de sade: »Icke skall väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har gjort?» Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Då sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att gripa honom. Men Jesus sade: »Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går jag bort till honom som har sänt mig. I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma.» Då sade judarna till varandra: »Vart tänker denne gå, eftersom vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa grekerna? Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma'?» På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.» Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad.

Johannesevangeliet 7:1-39 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte vandra i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. Judarnas lövhyddohögtid närmade sig. Hans bröder sade till honom: "Ge dig av härifrån och gå bort till Judeen, så att dina lärjungar också får se de gärningar du gör. Man gör inte saker i hemlighet om man vill bli känd. Om du gör sådana gärningar, visa dig då öppet för världen!" Inte ens hans bröder trodde på honom. Jesus sade till dem: "Min tid har inte kommit än, men för er är det alltid rätt tid. Världen kan inte hata er, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. Gå ni upp till högtiden. Jag går inte upp till den här högtiden än, för min tid är ännu inte inne." Så sade han och stannade i Galileen. Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han förleder folket." Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna. När halva högtiden redan var över gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?" Jesus svarade: "Min lära är inte min, den kommer från honom som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han är sann och ingen orättfärdighet finns i honom. Har inte Mose gett er lagen? Ändå håller ingen av er lagen. Varför vill ni döda mig?" Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?" Jesus sade: "En enda sak gjorde jag, och ni blev alla förundrade. Mose har gett er omskärelsen – egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna – och därför omskär ni människor även på sabbaten. Om nu en människa får ta emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte ska upphävas, hur kan ni då bli arga på mig för att jag gjort hela människan frisk på en sabbat? Döm inte efter skenet, utan döm rätt!" Några av invånarna i Jerusalem sade då: "Är det inte honom de vill döda? Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Rådsherrarna har väl inte erkänt att han verkligen är Messias? Den här mannen vet vi ju varifrån han är, men när Messias kommer ska ingen veta varifrån han är." Då ropade Jesus där han var på tempelplatsen och undervisade: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är! Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som är sann och som har sänt mig. Honom känner ni inte. Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig." Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom eftersom hans stund ännu inte hade kommit. Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "När Messias kommer, ska han då göra fler tecken än den här mannen har gjort?" Fariseerna hörde hur folket viskade så om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut tempelvakter för att gripa honom. Jesus sade då: "Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma." Judarna sade till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska finna honom? Tänker han gå till dem som bor utspridda bland grekerna och undervisa dem? Vad menar han när han säger: Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma?" På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Johannesevangeliet 7:1-39 nuBibeln (NUB)

Efter detta vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville hålla sig borta från Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. Men snart var det dags för lövhyddefesten, och Jesus bröder sa till honom: ”Du borde gå härifrån till Judeen, så att också dina lärjungar får se vad du gör. Ingen som vill bli känd håller sin verksamhet hemlig. När du nu gör allt detta, så visa dig för världen.” Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom. Men Jesus svarade: ”Tiden har inte kommit för mig än, men för er är det rätt tid när som helst. Världen kan inte hata er. Men mig hatar den, eftersom jag vittnar om att dess gärningar är onda. Gå ni iväg till högtiden. Jag går ännu inte till den här högtiden, för min tid har inte helt och fullt kommit.” Och så stannade han kvar i Galileen. När bröderna hade gett sig iväg till högtiden gick Jesus sedan dit i hemlighet, inte offentligt. Judarna försökte få tag i honom under högtiden och frågade om någon visste var han var. Folket pratade mycket om honom i smyg. Några sa: ”Han är en god människa”, medan andra sa: ”Nej, han bedrar folket.” Ingen hade mod nog att prata öppet om honom, för alla var rädda för judarna. Men när halva högtiden redan var över, gick Jesus upp till templet och började undervisa, och judarna blev förvånade när de hörde honom. De sa: ”Hur kan han veta så mycket om Skrifterna trots att han saknar utbildning?” Då svarade Jesus dem: ”Min lära är inte min utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, så kommer han att förstå om min undervisning är från Gud eller om jag bara talar av mig själv. Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom talar sanning. Hos honom finns ingen orättfärdighet. Har inte Mose gett er lagen? Men ingen av er följer lagen. Varför försöker ni döda mig?” Folket svarade: ”Du är besatt av en ond ande! Det är väl ingen som försöker döda dig.” Jesus svarade: ”Jag gjorde något som förvånade er mycket. Mose har gett er omskärelsen, fastän den inte kommer från Mose utan från förfäderna, och ni utför omskärelse även på en sabbat. Om man nu omskär en människa på en sabbat för att inte bryta mot Moses lag, varför retar ni upp er för att jag gjorde någon helt och hållet frisk på sabbaten? Döm inte efter hur saker och ting ser ut, utan fäll en rättvis dom.” En del av dem som bodde i Jerusalem sa: ”Är det inte den här mannen som de vill döda? Här står han ju helt öppet och undervisar, och ingen säger något till honom. Har rådsmedlemmarna kanske blivit övertygade om att han är Messias? Ändå vet vi varifrån den här mannen är. När Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.” Då ropade Jesus där han stod och undervisade i templet: ”Så ni känner mig och vet varifrån jag kommer! Ändå har jag inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, en som ni inte känner. Men jag känner honom, för jag kommer från honom, och han har sänt mig.” De ville då gripa Jesus genast, men ingen rörde honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit. Men många bland folket började tro på honom, och de sa: ”När Messias än kommer kan han väl inte göra fler tecken än denne man har gjort.” När fariseerna fick veta att folket pratade om Jesus i smyg, skickade de och översteprästerna ut några män ur tempelvakten för att gripa honom. Jesus sa: ”Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid till. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig. Ni ska söka efter mig men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma.” Då sa judarna till varandra: ”Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han gå till dem som bor kringspridda bland greker? Ska han undervisa greker? Vad menar han när han säger: ’Ni ska söka efter mig, men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma’?” På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, stod Jesus upp och ropade: ”Om någon är törstig så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet.” Med detta menade han Anden, som de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats.

Johannesevangeliet 7:1-39 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Sedan vandrade Jesus [från plats till plats] i Galileen, för han ville inte uppehålla sig i Judéen eftersom judarna försökte (ständigt letade efter honom för att) döda honom. Nu var den judiska lövhyddohögtiden [sukkot] nära. [Sukkot infaller på hösten den 15:e tishri, fem dagar efter försoningsdagen – jom kippur. I vår kalender infaller den sent i september eller tidigt i oktober. Högtiden är en sju dagar lång högtid då man minns den fyrtioåriga ökenvandringen, se 3 Mos 23:34. Det hebreiska ordet sukka betyder hydda. För att komma ihåg att man levt i enkla hyddor bygger man än i dag små bås med glest lövtak så man kan se stjärnhimlen genom taket.] Jesu [halv-]bröder sa till honom: ”Lämna den här platsen och gå till Judéen, så att dina lärjungar [där] också kan se (noggrant studera) de gärningar du konstant gör. För ingen som vill bli känd agerar i hemlighet. Om du nu gör dessa gärningar, visa dig öppet (manifestera dig) för världen.” Inte ens hans bröder trodde på honom. [På samma sätt som folket i hans hemstad inte såg honom mer än som Josefs son, se Mark 6:3.] Då sa Jesus till dem: ”Min tid (mitt rätta tillfälle) har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid [att gå upp till Jerusalem]. Världen kan inte [förväntas att] hata er men mig hatar den eftersom jag lägger fram sanningen (vittnar) om hur ont den agerar. Gå upp till högtiden, ni. Jag går inte upp till den här högtiden nu, eftersom min tid ännu inte har kommit (det är inte rätt tid ännu, allt som ska ske är inte fullbordat).” Efter att ha sagt detta stannade han kvar i Galileen. När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet [tillsammans med andra], utan i hemlighet. Judarna letade ihärdigt efter honom under högtiden och frågade gång på gång: ”Var kan han vara?” Bland folkskarorna (vanligt folk) diskuterades det också mycket (viskades, var det en hemlig debatt) om honom. Några sa: ”Han är en god man”, medan andra sa: ”Nej, han förleder (talar osanning till) folket.” Men ingen vågade tala öppet om honom, av fruktan för de judiska ledarna. När ungefär halva högtiden hade gått [efter 3-4 dagar] gick Jesus upp till templet och undervisade. De judiska ledarna blev mer och mer förundrade och sa: ”Hur kan denne man veta så mycket utan att ha studerat.” [Jesus fick undervisning i en lokal synagoga under skoltiden, men han bedrev inte högre studier i teologi under en rabbin.] Då svarade Jesus dem och sa: ”Min lära (doktrin, undervisning) är inte min, utan kommer från honom som har sänt mig. [Grekiskan betonar bägge gånger ordet för min.] Om någon vill (skulle vilja; längtar efter att) göra hans [Guds] vilja, ska han förstå (veta) [kommer han att få personlig erfarenhet] – när det gäller läran – om den är från [har sitt ursprung hos] Gud eller om jag talar av [talar sådant som kommer från] mig själv. Den som talar av sig själv [sina egna tankar och idéer], söker sin egen ära [upphöjelse, för att själv bli erkänd och bekräftad]. Den däremot som söker (strävar efter) hans ära som har sänt honom, han är sann [har integritet] och ingen orättfärdighet (falskhet) finns i honom. Har inte Mose gett er undervisningen (läran – gr. nomos) [Moseböckerna]? Ändå är det ingen av er som fullgör (håller) undervisningen. Varför strävar ni efter att döda mig [och gå emot budet att inte döda, i 2 Mos 20:13]?” Folket (folksamlingen) svarade honom: ”Du är besatt av en demon, vem försöker döda dig?” Jesus svarade dem: ”Jag gjorde en gärning [helandet av den lame mannen på en sabbat, se Joh 5:1-9], och ni blev alla förundrade. Mose gav er seden att omskära [pojkar på åttonde dagen efter födseln, se 2 Mos 12:44-49] – egentligen var det ju inte Mose som introducerade seden, utan fäderna [Abraham, se 1 Mos 17:9-14] – och ni omskär pojkar även på en sabbat. Om nu en pojke blir omskuren på en sabbat för att Moses lag inte ska brytas, hur kan ni då bli rasande (ursinniga) på mig för att jag gjorde en man helt frisk (upprättade honom) på sabbaten? Sluta döma efter skenet (på ett ytligt sätt), döm i stället rätt (rättfärdigt, enligt sanningen).” Då sa några av invånarna i Jerusalem: ”Är det inte honom som de försöker döda? Men här talar han fritt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att [de judiska] ledarna förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han verkligen är den Smorde (Messias)? Nej, så är det absolut inte, vi vet ju varifrån denne man kommer, men när den [äkta, av Gud] Smorde kommer är det ingen som kommer att veta varifrån han kommer.” Då ropade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: ”Vet ni [verkligen] både vem jag är och varifrån jag kommer? Jag har inte kommit av mig själv (med egen auktoritet), men den som sänt mig är äkta (verklig, trofast), och honom känner ni inte. Men jag känner honom, för jag kommer från honom (hans närhet, umgänge) och han har [personligen] sänt mig.” När Jesus sa detta ville de gripa honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom, för hans tid var ännu inte inne. Fortfarande var det många i folkskaran som trodde (litade, lutade sig emot) honom, och de sa: ”När den Smorde (Messias) kommer, ska han [förväntas han kunna] göra fler under (tecken, mirakler) än vad denne man har gjort?” Fariséerna hörde hur folket viskade detta om honom, så översteprästerna och fariséerna sände ut tempelvakter för att arrestera honom. [Tempelvakterna stod under översteprästernas befäl.] Då sa Jesus: ”Bara en kort tid till är jag hos er [sex månader – tiden mellan lövhyddohögtiden och påskhögtiden], sedan går jag tillbaka till honom som har sänt mig. Ni kommer att söka efter mig, men inte finna mig. Där jag är [i härlighet och ära hos min Far, i evig existens, se Joh 8:58; i himlen, se Joh 3:13], dit kan ni inte komma.” [Jesus har talat om varifrån han kommer, se vers 27. Nu talar han om vart han är på väg. På samma sätt som judarna missförstod hans inträde förstår de inte hans utträde. Jesus tar snart upp samma ämne på nytt, se Joh 8:21.] Då sa judarna till varandra: ”Vart tänker denne man ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han resa till dem [de judar] som är kringspridda (lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna? [Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i Egypten, Syrien och Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni?] Ska han undervisa grekerna [icke-judar, hedningar]? [Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet ”greker” dyker upp igen är i Joh 12:20-21, då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten på Jesu kors var skriven på grekiska, se Joh 19:20.] Vad betyder [Jesu uttalande i vers 34]: ’Ni kommer att söka efter mig men inte hitta mig. Där jag är, dit kan ni inte komma’? ” [Under lövhyddohögtiden fanns en ceremoni där man bar vatten från Siloamdammen till offeraltaret. Detta gjordes de första sju dagarna under högtiden, men inte den sista. Detta gör nu Jesu uttalande om levande vatten ännu större.] På den sista och största (viktigaste) dagen av högtiden [den sjunde eller åttonde dagen], stod Jesus där och ropade med ljudlig stämma [i vanliga fall satt man och undervisade, se Luk 4:20-21Matt 5:1, så att stå och ropa måste ha väckt uppmärksamhet]: ”Om någon är törstig, låt honom komma (gång på gång) till mig och dricka! Den som tror [kontinuerligt förtröstar och litar] på mig – precis som Skriften säger (har sagt) – ur hans innersta (inre; mage) ska strömmar av levande vatten flyta (forsa) fram.” [Jesus refererar inte till en enskild vers i Gamla testamentet, utan till flera som t.ex. Jes 12:344:355:158:11Jer 2:13 och Sak 14:8. I kontrast till den lilla mängd vatten som hälldes ut under högtiden i templet, ska det flöda levande vatten från de troende som är hans levande tempel, se 1 Kor 3:16Hes 47:1.] Detta sa han om Anden, som de som trodde på honom skulle få (ta emot). För [den helige] Anden var ännu inte [given/utgiven i fullt mått], eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad.

Johannesevangeliet 7:1-39 Bibel 2000 (B2000)

Sedan vandrade Jesus omkring i Galileen. I Judeen ville han inte vandra eftersom judarna var ute efter att döda honom. Judarnas lövhyddefest närmade sig. Hans bröder sade då till honom: »Stanna inte här utan gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se dina gärningar. Ingen verkar i skymundan om han vill bli allmänt känd. Om du gör sådana ting, visa dig då för världen.« Inte heller hans bröder trodde på honom. Men Jesus sade till dem: »Min tid är ännu inte inne, men för er är det alltid rätt tid. Er kan världen inte hata, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. Gå ni upp till högtiden. Jag gör det inte den här gången, min tid är ännu inte inne.« Och han stannade själv kvar i Galileen. Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. Judarna sökte efter honom under högtiden och undrade var han fanns. Det pratades mycket om honom bland folket; några sade att han var en bra människa, andra att han vilseledde folket. Men ingen vågade tala öppet om honom av rädsla för judarna. När halva högtiden redan var förbi gick Jesus upp till templet och började undervisa. Judarna blev förvånade och sade: »Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?« Jesus svarade: »Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och det finns ingen orättfärdighet hos honom. Har inte Mose gett er lagen? Och ändå gör ingen av er vad lagen säger. Varför vill ni döda mig?« Folket svarade: »Du är besatt. Vem vill döda dig?« Då sade Jesus: »En sak har jag gjort som ni alla undrar över. Mose har gett er omskärelsen — fast den inte kommer bara från Mose utan från fäderna — och ni omskär även på en sabbat. Om en människa blir omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag har gjort en människa helt och hållet frisk på sabbaten? Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.« Då sade några av jerusalemborna: »Är det inte mannen som de vill döda? Här står han och talar öppet, och de säger ingenting till honom. Inte kan väl rådsherrarna ha blivit övertygade om att han är Messias? Varifrån den här mannen är, det vet vi ju, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.« Då ropade Jesus där han undervisade i templet: »Ja, ni vet vem jag är och varifrån jag kommer. Men jag har inte kommit av mig själv; det finns förvisso en som har sänt mig, men honom känner inte ni. Jag känner honom därför att jag kommer från honom och därför att han har sänt mig.« De ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom; hans stund var ännu inte inne. Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: »Inte kan väl Messias göra fler tecken, när han kommer, än den här mannen har gjort?« Fariseerna fick höra vad folket pratade om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut sina män för att gripa honom. Jesus sade: »Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma.« Då sade judarna till varandra: »Vart tänker han gå, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl gå till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? Vad menar han när han säger: Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?« På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: »Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.« Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.