Johannes 7

1Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom. 2Och var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid. 3Då sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör. 4Ty ingen, som vill uppenbar vara, förhandlar något hemliga; om du det gör, så uppenbara dig för verldene. 5Ty hans bröder trodde icke heller på honom. 6Då sade Jesus till dem: Min tid är icke än kommen; men edar tid är alltid redo. 7Verlden kan icke hata eder; men mig hatar hon; ty jag bär vittne om henne, att hennes verk äro ond. 8Går I upp till denna högtidsdagen; jag vill icke ännu gå upp till denna högtiden; ty min tid är icke ännu fullbordad. 9Då han hade detta sagt till dem, blef han i Galileen. 10Men när hans bröder voro uppgångne, då gick ock han upp till högtiden, dock icke uppenbarliga, utan så hemliga. 11Då sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hvar är han? 12Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men han förförer folket. 13Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull. 14Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde. 15Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd? 16Svarade dem Jesus, och sade: Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver, 17Hvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf. 18Hvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom. 19Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig? 20Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig? 21Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på. 22Fördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskären I menniskona om Sabbathen. 23Tager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen? 24Dömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom. 25Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda? 26Och si, han talar fritt, och de tala intet till honom. Veta nu vare öfverste förvisso, att han är visst Christus? 27Dock vi vete, hvadan denne är; men när Christus kommer, vet ingen hvadan hanar. 28Då ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, I kännen mig, och I veten hvadan jag är; och jag är icke kommen af mig sjelf; utan den mig sändt hafver han är sannfärdig, den I icke kännen. 29Men jag känner honom; ty jag är af honom; och han sände mig. 30Då foro de efter att gripa honom; dock kom ingen sina händer vid honom; ty hans tid var icke än då kommen. 31Men månge af folket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke varder han mer tecken görandes, än denne gjort hafver? 32Så hörde de Phariseer, att folket mumlade sådant om honom; och sände Phariseerna och de öfverste Presterna tjenarena ut, till att gripa honom. 33Då sade Jesus till dem: Jag är ännu en liten tid när eder; och så går jag bort till honom, som mig sändt hafver. 34I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma. 35Då sade Judarna emellan sig: Hvart vill denne gå, att vi skole icke finna honom? Månn han vilja gå ut ibland Hedningarna, som här och der förströdde äro, och lära Hedningarna? 36Hvad är det för ett tal, som han sade: I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma? 37Men på yttersta dagen i högtidene, den ock störst var, stod Jesus, och ropade, sägandes: Hvilken som törster, han komme till mig, och dricke. 38Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lefvandes vattens strömmar. 39Men det sade han om Andan, hvilken de få skulle, som på honom trodde; ty den Helge Ande var icke än då på färde; ty Jesus var icke ännu förklarad. 40Då nu månge af folket hörde detta talet, sade de: Denne är sannerliga en Prophet. 41En part sade: Denne är Christus. Men somlige sade: Icke skall Christus komma af Galileen? 42Säger icke Skriften, att Christus skall komma af Davids säd, och af den staden BethLehem, der David var? 43Och vardt en tvedrägt ibland folket för hans skull. 44Och somlige af dem ville gripa honom; men ingen kom händer vid honom. 45Då kommo tjenarena till öfversta Presterna och Phariseerna; och de sade till dem: Hvi hafven I icke haft honom hit? 46Tjenarena svarade: Aldrig hafver någor menniska så talat som denne mannen. 47Svarade dem Phariseerna: Ären I icke ock förförde? 48Icke hafver någor af öfverstarna, eller Phariseerna, trott på honom? 49Utan detta folket, som icke vet lagen, är förbannadt. 50Då sade till dem Nicodemus, den som kom till honom om nattena, hvilken var en af dem: 51Icke dömer vår lag någon mennisko, med mindre man först förhörer honom, och får veta hvad han gör? 52Svarade de, och sade till honom: Äst du icke ock en Galilee? Ransaka, och se, att af Galileen är ingen Prophet uppkommen. 53Och så gick hvar och en hem till sitt.

Nu markerat:

Johannes 7: SK73

Märk

Dela

Kopiera