Jeremia 51:15-64
Jeremia 51:15-64 Bibel 2000 (B2000)
Han har gjort världen med sin kraft, grundat jorden med sin visdom och med sin klokhet spänt upp himlen. När hans stämma ljuder brusar himlens vatten, han får regnmoln att stiga vid världens ände, han låter blixtar ljunga och regnet falla och sänder ut vindar från sina förråd. Alla står där i sin enfald, de förstår ingenting, guldsmeden har svikits av sin gudabild: hans beläten är bländverk, det finns inget liv i dem. De är tomhet, löjeväckande ting. I hemsökelsens stund förintas de. Sådan är inte han, Jakobs andel, ty det är han som har skapat allt, och Israel är hans egen stam, Herren Sebaot är hans namn. Du är min hammare, mitt stridsvapen. Med dig krossar jag folk, med dig förintar jag riken, med dig krossar jag häst och ryttare, med dig krossar jag stridsvagn och vagnskämpe, med dig krossar jag man och kvinna, med dig krossar jag gammal och ung, med dig krossar jag yngling och flicka, med dig krossar jag herde och hjord, med dig krossar jag bonde och oxspann, med dig krossar jag ståthållare och styresmän. Jag skall vedergälla Babylon och alla som bor i Kaldeen för allt det onda de gjort mot Sion inför era ögon, säger Herren. Nu vänder jag mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden. Jag lyfter min hand mot dig och vältrar ner dig från klipporna och gör dig till ett förbränt berg. Från dig skall ingen hämta hörnsten eller grundsten, ty du skall läggas öde för all framtid, säger Herren. Höj ett fälttecken på jorden, stöt i horn bland folken, invig dem till strid mot Babylon, båda upp riken mot henne — Ararat, Minni och Ashkenas — utse en fältherre mot henne, låt hästarna rycka fram likt svärmar av borstiga gräshoppor. Invig folken till strid mot henne, Mediens kungar, dess ståthållare och alla styresmän, hela det välde de härskar över. Då bävar jorden och skälver, ty Herrens planer mot Babylonien förverkligas: att lägga landet öde så att ingen kan bo där. Babylons kämpar har gett upp sin kamp, de sitter i sina fästen, deras kraft har sinat, de har blivit som kvinnor. Husen har satts i brand, bommarna är bräckta. Löpare efter löpare, budbärare efter budbärare kommer från alla håll till kungen av Babylonien med bud att hans stad erövras. Flodövergångarna har besatts, bålverken är nerbrända, soldaterna har slagits av skräck. Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Det arma Babylon är som en tröskplats som just trampats till. Inom kort är skördetiden inne. Nebukadnessar, kungen av Babylonien, slukade mig, han sög ur mig. Han ställde undan mig som ett tomt kärl. Likt en drake svalde han mig, fyllde sin buk med mina läckerheter och drev bort mig. Må allt våld, all förstörelse som drabbat mig nu drabba Babylon, säger Sions invånare. Må straffet för mitt utgjutna blod drabba Kaldeens invånare, säger Jerusalem. Därför säger Herren så: Nu tar jag mig an din sak och utkräver hämnd för dig. Jag låter deras hav torka ut och deras källa sina. Och Babylon skall bli en stenhög, ett tillhåll för schakaler, en kuslig ödemark, där ingen kan bo. De ryter i flock som lejon, morrar som unga lejon. Jag skall förvandla deras dryck till gift och dricka dem medvetslösa. De skall falla i evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Herren. Som lamm skall jag föra dem till slakt, som baggar och bockar. Ack, Sheshak har fallit, hela världens stolthet har intagits. Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken. Babylon har dränkts av havet, översvämmats av brusande vågor. Dess städer har lagts öde, blivit ett förtorkat ökenland, där ingen kan bo, dit ingen människa färdas. Jag straffar Bel i Babylon och sliter ur hans gap vad han slukat. Folken skall inte längre strömma till honom. Också Babylons murar faller. Mitt folk, dra ut därifrån, sätt er i säkerhet undan Herrens flammande vrede. Tappa inte modet, bli inte skrämda av de rykten som går i landet. Ena året kommer ett rykte, året därpå ett annat, rykten om våld i landet, om härskares kamp mot härskare. Ja, det skall komma en tid då jag skall straffa Babylons avgudar. Hela landet skall stå med skam och alla ligga där fallna. Himmel och jord och allt som finns där skall jubla över Babylons fall, när förhärjarna tränger in från norr, säger Herren. Ja, Babylon måste falla för deras skull som har dräpts i Israel, så som för Babylons skull dräpta har fallit över hela jorden. Ni som har undkommit svärdet, ge er av, bli inte kvar! Tänk på Herren i fjärran land och minns Jerusalem. Vi blev vanärade och hånade, våra ansikten rodnade av skam, när främlingar trängde in i Herrens heliga tempel. Men det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall straffa Babylons avgudar och landet skall fyllas av de sårades jämmer. Om Babylon så steg upp i himlen och gjorde sin höga fästning ointaglig, skulle ändå mina förhärjare nå dit, säger Herren. Ett klagoskri hörs från Babylon, stor är förödelsen i kaldeernas land. Ty Herren förhärjar Babylon, han gör slut på dess väldiga larm. Vågorna brusar som en mäktig flod med larmande dån. Förhärjaren kommer, han kommer mot Babylon. Hjältarna tas till fånga, deras bågar bräcks. Ty Herren är en hämndens Gud, han vedergäller till fullo. Babylons stormän och visa skall jag dricka berusade, dess ståthållare, styresmän och hjältar. De skall falla i evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Konungen, han vars namn är Herren Sebaot. Så säger Herren Sebaot: Babylons breda mur skall jämnas med marken, dess höga portar sättas i brand. Folkens mödor mynnar ut i intet, allt de slitit för blir eldens rov. Detta är det uppdrag profeten Jeremia gav Seraja, son till Neria, Machsejas son, när Seraja följde med judakungen Sidkia till Babylonien i hans fjärde regeringsår. Seraja var kvartermästare. Jeremia skrev i en bokrulle ner alla de olyckor som skulle drabba Babylon, allt detta som är skrivet om Babylon. Jeremia sade till Seraja: »När du kommer till Babylon, läs då upp allt som står här. Du skall säga: Herre, du har själv hotat att förstöra denna plats, så att ingen kan bo där, varken människor eller djur; den skall läggas öde för all framtid. När du har läst upp bokrullen skall du binda en sten vid den och kasta den i Eufrat. Sedan skall du säga: Så skall Babylon sjunka och aldrig mer komma upp, på grund av de olyckor som jag låter drabba det.« Så långt Jeremias ord.
Jeremia 51:15-64 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen. När han låter sin röst höras då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för vinden ut ur dess förvaringsrum. Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar, ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri, ingen ande är i dem. Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje. När straffet kommer över dem förgås de. Sådan är inte han som är Jakobs del. Han är den som har format allt och sin arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn. Min hammare är du, mitt stridsvapen. Med dig krossar jag hednafolk, med dig fördärvar jag riken, med dig krossar jag häst och ryttare, med dig krossar jag vagn och kusk, med dig krossar jag man och kvinna, med dig krossar jag gammal och ung, med dig krossar jag yngling och jungfru med dig krossar jag herden och hans hjord, med dig krossar jag bonden och hans oxar, med dig krossar jag ståthållare och styresmän. Men nu skall jag inför era ögon vedergälla Babel och alla Kaldeens invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger HERREN. Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger HERREN, du som fördärvar hela jorden, och jag skall sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, så att man inte från dig skall kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bli en ödemark för alltid, säger HERREN. Res upp ett baner på jorden, blås i horn bland hednafolken, förbered hednafolk till strid mot det, båda upp riken mot det, Ararats, Minnis och Askenas. Välj ut en härförare mot det, drag dit upp med hästar som liknar borstiga gräshoppor. Förbered hednafolk till strid mot det: Mediens kungar, dess ståthållare och alla dess landsfurstar och hela det land som lyder under deras välde. Då skälver jorden och bävar, ty HERRENS planer mot Babel fullbordas: att göra Babels land till en ödemark, utan invånare. Babels hjältar upphör att strida, de sitter stilla i sina fästen. Deras styrka har försvunnit, de har blivit som kvinnor. Man har tänt eld på Babels boningar, och dess bommar är sönderbrutna. Löpare möter löpare, den ene budbäraren korsar den andres väg för att meddela kungen i Babel att hela hans stad har intagits, att vadställena har erövrats, att dammarna är uppbrända i eld och stridsmännen står skräckslagna. Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är som en tröskplats, när man just har trampat till den. Ännu en liten tid, och skördetiden är inne. Han har slukat mig och tillintetgjort mig, Nebukadressar, kungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt kärl, lik en drake har han svalt mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheter och drivit bort mig. "Må det våld som har drabbat mig och mitt kött komma över Babel", säger kvinnan som bor i Sion. "Må mitt blod komma över Kaldeens invånare", säger Jerusalem. Därför säger HERREN så: Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd. Jag skall låta Babels hav sina bort och dess brunn torka ut, och Babel skall bli en stenhög, ett tillhåll för schakaler, till häpnad och förakt. Ingen skall bo där. Alla ryter de nu som lejon, de morrar som lejonungar. Men när de är som mest upptända skall jag ordna ett gästabud för dem. Jag skall göra dem druckna så att de jublar, och så skall de somna in i en evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger HERREN. Jag skall föra dem ner till att slaktas som lamm, som baggar och bockar. Hur har inte Sesak blivit intaget, det som var hela jordens berömmelse har erövrats! Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna! Havet steg upp över Babel, de brusande böljorna täckte över det. Så förvandlades dess städer till en ödemark, ett torrt land och en öken, ett land där ingen bor och där ingen människa går fram. Jag skall straffa Bel i Babel och dra ut ur hans gap vad han har slukat. Hednafolken skall inte mer strömma till honom, också Babels murar skall falla. Drag ut därifrån, mitt folk. Var och en må rädda sitt liv undan HERRENS brinnande vrede. Var inte försagda i era hjärtan och frukta inte för de rykten som hörs i landet, även om ett rykte kommer det ena året och ett nytt rykte nästa år, även om våld råder på jorden och härskare står mot härskare. Ty se, dagar skall komma då jag skall straffa Babels avgudar och då hela dess land skall stå med skam och alla bli slagna därinne. Då skall de jubla över Babel, himmel och jord och allt som finns där, ty norrifrån kommer härjarna över det. säger HERREN. På grund av dem som i Israel har dräpts, måste Babel falla, så som dräpta över hela jorden har fallit för Babels skull. Ni som räddat er undan svärdet, ge er av, stanna inte! Kom ihåg HERREN i fjärran land och låt Jerusalem vara i era hjärtan! Vi står här med skam, vi blir hånade. Blygsel täcker vårt ansikte, ty främlingar har trängt in i de heliga platserna i HERRENS hus. Se, därför skall dagar komma, säger HERREN, då jag skall döma Babels avgudar och i hela dess land skall slagna män jämra sig. Även om Babel steg upp till himlen och gjorde sin befästning hög och ointaglig, så skulle ändå plundrare från mig nå dit, säger HERREN. Klagorop hörs från Babel och stor förödelse från kaldeernas land. Ty HERREN ödelägger Babel och gör slut på det stora larmet därinne. Deras vågor brusar som stora vatten, dånet av dem ljuder högt. Ty över Babel kommer en som ödelägger, och hjältarna där tas till fånga, deras bågar bryts sönder. HERREN är en vedergällningens Gud, han lönar till fullo. Jag skall göra dem druckna, Babels furstar och visa, dess ståthållare, styresmän och hjältar. De skall somna in i en evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Konungen. HERREN Sebaot är hans namn. Så säger HERREN Sebaot: Babels breda murar skall i grund rivas ner, och de höga portarna skall brännas upp i eld. Så mödar sig folken för intet och folkslagen arbetar sig trötta för det som blir lågornas rov." Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda kung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen kvartermästare. Jeremia tecknade upp i en och samma bok all den olycka som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. Och du skall säga: HERRE, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer skall bo här, varken människa eller djur, ty den skall vara en ödemark för all framtid. Och när du har läst upp hela boken, skall du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat och säga: På samma sätt skall Babel sjunka ner och inte mer komma upp på grund av den olycka som jag skall låta komma över det. Och de skall gå under." Här slutar Jeremias ord.
Jeremia 51:15-64 Svenska 1917 (SVEN)
Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.Jer. 10,12 f. När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum. Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem. De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås. Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och särskilt sin arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn. Du var min hammare, mitt stridsvapen; med dig krossade jag folk, med dig fördärvade jag riken.Jer. 50, Med dig krossade jag häst och ryttare; med dig krossade jag vagn och körsven. Med dig krossade jag man och kvinna; med dig krossade jag gammal och ung; med dig krossade jag yngling och jungfru. Med dig krossade jag herden och hans hjord; med dig krossade jag åkermannen och hans oxpar; med dig krossade jag ståthållare och landshövding. Men nu skall jag vedergälla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de hava förövat mot Sion, inför edra ögon, säger HERREN. Se, jag skall vända mig mot dig, du fördärvets berg, säger HERREN, du som fördärvade hela jorden; och jag skall uträcka min hand mot dig och vältra dig ned från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, så att man icke av dig skall kunna taga vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bliva en ödemark för evärdlig tid, säger HERREN. Resen upp ett baner på jorden, stöten i basun ibland folken, invigen folk till strid mot det, båden upp mot det riken, både Ararats, Minnis och Askenas', tillsätten hövdingar mot det, dragen ditupp med hästar som likna borstiga gräshoppor. Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess ståthållare och alla dess landshövdingar, och hela det land som lyder under deras välde. Då darrar jorden och bävar, ty nu fullbordas vad HERREN tänkte mot Babel: att han ville göra Babels land till en ödemark, där ingen skulle bo. Babels hjältar upphöra att strida, de sitta stilla i sina fästen; deras styrka har försvunnit, de hava blivit såsom kvinnor. Man har tänt eld på dess boningar; dess bommar äro sönderbrutna.Jer. 50, Löparna löpa mot varandra, den ene budbäraren korsar den andres väg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad år intagen, att vadställena äro besatta och dammarna förbrända i eld och krigsmännen gripna av skräck. Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är såsom en tröskplats, när man just har trampat till den; ännu en liten tid, och skördetiden kommer för henne. Uppätit mig och förgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt kärl; lik en drake har han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheter och drivit mig bort. »Den orätt mig har skett och det som har vederfarits mitt kött, det komme över Babel», så må Sions invånare säga; och »Mitt blod komme över Kaldeens inbyggare», så må Jerusalem säga. Därför säger HERREN så: Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd. Jag skall låta dess hav sina bort och dess brunn uttorka, och Babel skall bliva en stenhop, en boning för schakaler, ett föremål för häpnad och begabberi, så att ingen kan bo där. Alla ryta de nu såsom lejon; de skria såsom lejonungar. Men när de äro som mest upptända, skall jag tillreda åt dem ett gästabud; jag skall göra dem druckna, så att de jubla. Så skola de somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, säger HERREN. Jag skall föra dem ned till att slaktas såsom lamm, likasom vädurar och bockar. Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens berömmelse erövrad! Huru har icke Babel blivit ett föremål för häpnad bland folken!Jer. 25, Havet steg upp över Babel; av dess brusande böljor blev det övertäckt. Så blev av dess städer en ödemark, ett torrt land och en hedmark, ett land där ingen bor, och där intet människobarn går fram. Ja, jag skall hemsöka Bel i Babel och taga ut ur hans gap vad han har slukat; och folken skola icke mer strömma till honom. Babels murar skola ock falla.Jer. 50, Dragen ut därifrån, mitt folk; må var och en söka rädda sitt liv undan HERRENS vredes glöd. Varen icke försagda i edra hjärtan, och frukten icke för de olycksbud som höras i landet, om än ett olycksbud kommer det ena året och sedan nästa år ett nytt olycksbud, och om än våld råder på jorden och härskare står mot härskare. Se, därför skola dagar komma, då jag skall hemsöka Babels beläten, och då hela dess land skall stå med skam och alla skola falla slagna därinne. Då skola himmel och jord jubla över Babel, de och allt vad i dem är, då nu förhärjarna komma över det norrifrån, säger HERREN. Ja, I slagna av Israel, också Babel måste falla, likasom för Babel människor föllo slagna över hela jorden. I som haven lyckats rädda eder undan svärdet, gån åstad, stannen icke. Kommen ihåg HERREN, i fjärran land, och tänken på Jerusalem.Ps. 137,5 f. Vi stå här med skam, ja vi måste höra smädelse; blygsel höljer vårt ansikte, ty främlingar hava kastat sig över vad heligt som fanns i HERRENS hus. Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka dess beläten, och då slagna män skola jämra sig i hela dess land. Om Babel än stege upp till himmelen, och om det gjorde sin befästning än så hög och stark så skulle dock förhärjare ifrån mig komma över det, säger HERREN.Jes. 14,13 f. Klagorop höras från Babel, och stort brak från kaldéernas land. Ty HERREN förhärjar Babel och gör slut på det stora larmet därinne. Och deras böljor brusa såsom stora vatten; dånet av dem ljuder högt. Ty över det, över Babel, kommer en förhärjare, och dess hjältar tagas till fånga, deras bågar brytas sönder. Se, HERREN är en vedergällningens Gud; han lönar till fullo.Ps. 94, Ja, jag skall göra dess furstar druckna, så ock dess visa män, dess ståthållare, dess landshövdingar och dess hjältar, och de skola somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot. Så säger HERREN Sebaot: Det vida Babels murar skola i grund omstörtas, och dess höga portar skola brännas upp i eld. Så möda sig folken för det som skall bliva till intet, och folkslagen arbeta sig trötta för det som skall förbrännas av elden.Hab. 2, Detta är vad profeten Jeremia bjöd Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, när denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda konung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen den som hade bestyret med lägerplatserna. Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. Jeremia sade till Seraja: »När du kommer till Babel, så se till, att du läser upp allt detta. Och du skall säga: 'HERRE, du har själv talat om denna ort att du vill fördärva den, så att ingen mer skall bo där, varken någon människa eller något djur; ty den skall vara en ödemark för evärdlig tid.' Och när du har läst upp boken till slut, så bind en sten vid den och kasta den ut i Frat, och säg: 'På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, för den olyckas skull som jag skall låta komma över det, mitt under deras ävlan.'» Så långt Jeremias ord.
Jeremia 51:15-64 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen. När han låter sin röst höras, då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för vinden ut ur dess förvaringsrum. Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar, för deras gjutna gudabilder är bedrägeri, ingen ande är i dem. Tomhet är de, ett verk som väcker åtlöje. När straffet drabbar dem förgås de. Sådan är inte han som är Jakobs del. Han är den som har format allt och sin arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn. Min hammare är du, mitt stridsvapen. Med dig krossar jag hednafolk, med dig fördärvar jag riken, med dig krossar jag häst och ryttare, med dig krossar jag vagn och kusk, med dig krossar jag man och kvinna, med dig krossar jag gammal och ung, med dig krossar jag yngling och jungfru, med dig krossar jag herden och hans hjord, med dig krossar jag bonden och hans oxar, med dig krossar jag ståthållare och styresmän. Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babel och Kaldeens alla invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger HERREN. Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger HERREN, du som fördärvar hela jorden, och jag ska sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, så att man inte från dig ska kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten. Du ska bli en ödemark för alltid, säger HERREN. Res ett baner på jorden, blås i horn bland hednafolken, förbered hednafolk till strid mot det, båda upp riken mot det, Ararat, Minni och Ashkenas. Välj ut en härförare mot det, dra dit upp med hästar som liknar borstiga gräshoppor. Förbered hednafolk till strid mot det: Mediens kungar, dess ståthållare och alla dess landsfurstar och hela det land som lyder under deras välde. Då skälver jorden och bävar, för HERRENS planer mot Babel fullbordas: att göra Babels land till en ödemark utan invånare. Babels hjältar slutar att strida, de sitter stilla i sina fästen. Deras styrka har försvunnit, de har blivit som kvinnor. Man har tänt eld på Babels boningar, och dess bommar är sönderbrutna. Löpare möter löpare, den ene budbäraren korsar den andres väg för att meddela Babels kung att hela hans stad har intagits, att vadställena har erövrats, att dammarna är uppbrända i eld och stridsmännen står skräckslagna. För så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är som en tröskplats när man just har trampat till den. Ännu en liten tid, och skördetiden är inne. Han har slukat mig och tillintetgjort mig, Babels kung Nebukadressar. Han har gjort mig till ett tomt kärl, som en drake har han svalt mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheter och drivit bort mig. ”Låt det våld som har drabbat mig och mitt kött komma över Babel”, säger hon som bor i Sion. ”Låt mitt blod komma över Kaldeens invånare”, säger Jerusalem. Därför säger HERREN så: Se, jag ska utföra din sak och utkräva din hämnd. Jag ska låta Babels hav sina bort och dess brunn torka ut, och Babel ska bli en stenhög, ett tillhåll för schakaler, till häpnad och förakt. Ingen ska bo där. Alla ryter de nu som lejon, de morrar som lejonungar. Men när de är som mest upptända ska jag ordna ett gästabud för dem. Jag ska göra dem druckna så att de jublar, och så ska de somna in i en evig sömn och aldrig mer vakna, säger HERREN. Jag ska föra dem ner till att slaktas som lamm, som baggar och bockar. Hur har inte Sheshak blivit intaget, det som var hela jordens berömmelse har erövrats! Hur har inte Babel fått hednafolken att häpna! Havet steg upp över Babel, de brusande böljorna täckte över det. Så förvandlades dess städer till en ödemark, ett torrt land och en öken, ett land där ingen bor och där ingen människa går fram. Jag ska straffa Bel i Babel och dra ut ur hans gap vad han har slukat. Hednafolken ska inte mer strömma till honom, också Babels murar ska falla. Dra ut därifrån, mitt folk. Var och en ska rädda sitt liv undan HERRENS brinnande vrede. Tappa inte modet och frukta inte de rykten som hörs i landet, även om ett rykte kommer ena året och ett nytt rykte nästa år, även om våld råder på jorden och härskare står mot härskare. För se, dagar ska komma då jag ska straffa Babels avgudar och då hela dess land ska stå med skam och alla bli slagna därinne. Då ska de jubla över Babel, himmel och jord och allt som finns där, för norrifrån kommer härjarna över det, säger HERREN. På grund av dem som har dräpts i Israel måste Babel falla, så som dräpta över hela jorden har fallit för Babels skull. Ni som räddat er undan svärdet, ge er av, stanna inte! Kom ihåg HERREN i fjärran land och låt Jerusalem vara i era hjärtan! Vi står här med skam, vi blir hånade. Blygsel täcker vårt ansikte, för främlingar har trängt in i de heliga platserna i HERRENS hus. Se, därför ska dagar komma, säger HERREN, då jag ska döma Babels avgudar och i hela dess land ska slagna män jämra sig. Även om Babel steg upp till himlen och gjorde sin befästning hög och ointaglig, så skulle ändå plundrare från mig nå dit, säger HERREN. Sorgerop hörs från Babel och stor förödelse från kaldeernas land, för HERREN ödelägger Babel och gör slut på det stora larmet därinne. Deras vågor brusar som stora vatten, dånet av dem ljuder högt, för över Babel kommer en som ödelägger, och hjältarna där tas till fånga, deras bågar bryts sönder. HERREN är en vedergällningens Gud, han lönar till fullo. Jag ska göra dem druckna, Babels furstar och visa, dess ståthållare, styresmän och hjältar. De ska somna in i en evig sömn och aldrig mer vakna, säger Kungen. HERREN Sebaot är hans namn. Så säger HERREN Sebaot: Babels breda murar ska rivas ner i grund, och de höga portarna ska brännas upp i eld. Så mödar sig folken för intet och folkslagen arbetar sig trötta för det som blir lågornas rov. Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Juda kung Sidkia i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen kvartermästare. Jeremia skrev ner i en och samma bok all den olycka som skulle drabba Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. Jeremia sade till Seraja: ”När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. Och du ska säga: HERRE, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer ska bo här, varken människa eller djur, för den ska vara en ödemark för all framtid. Och när du har läst upp hela boken, ska du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat och säga: På samma sätt ska Babel sjunka ner och aldrig mer komma upp på grund av den olycka som jag ska låta drabba det. Och de ska gå under.” Här slutar Jeremias ord.
Jeremia 51:15-64 nuBibeln (NUB)
Han gjorde jorden i sin makt grundade världen i sin vishet, och med sin kunskap spände han ut himlarna. När han låter sin röst höras dånar himlens vatten, han får molnen att stiga upp från jordens ände. Han sänder blixtar med regnet och för ut vinden ur dess förråd. Varje människa står där som en dåre, utan förstånd. Guldsmeden har svikits av sin gudabild, för hans gjutna avgudar är falska och inget liv finns i dem. De är meningslösa föremål som bara blir till åtlöje. När de granskas förintas de. Men sådan är inte han, Jakobs andel. Han har format allt, också sin arvedels stam. Härskarornas HERRE är hans namn. Du är min hammare och mitt stridsvapen. Med dig krossar jag folk, med dig förintar jag riken, med dig krossar jag häst och ryttare, med dig krossar jag vagn och kusk, med dig krossar jag man och kvinna, med dig krossar jag gammal och ung, med dig krossar jag yngling och jungfru, med dig krossar jag herde och hjord, med dig krossar jag bonde och oxar, med dig krossar jag ståthållare och styresmän. Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babylon och alla Kaldéens invånare allt ont som de gjort mot Sion, säger HERREN. För se, jag har vänt mig mot dig, du fördärvets berg, säger HERREN, du hela jordens fördärvare. Jag ska lyfta min hand mot dig, dra ner dig från klipporna och göra dig till ett förbränt berg. Från dig ska ingen ta vare sig hörnsten eller grundsten, för du ska läggas öde för all framtid, säger HERREN. Höj ett banér på jorden, stöt i horn bland folken! Avskilj folken till strid mot Babylon, sammankalla rikena mot det, Ararat, Minni och Ashkenas, och utse en befälhavare mot det! Skaffa fram hästar som svärmar av gräshoppor! Avskilj folken till strid mot det, Mediens kungar, deras ståthållare och alla landets styresmän och alla de områden som de härskar över. Jorden darrar och bävar, för allt som HERREN har planerat mot Babylonien låter han nu ske: Att ödelägga landet Babylonien så att ingen kan bo där. Dess krigare strider inte längre. De sitter i sina fästningar, de har förlorat sin kraft och blivit som kvinnor. Man har satt eld på bostäderna och krossat bommarna. Löpare följer efter löpare budbärare efter budbärare, från alla håll, med rapporter till kungen av Babylonien att hela hans stad är intagen, flodövergångarna är erövrade, sumpmarkerna brinner och armén har gripits av panik.” För så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ”Dotter Babylon är som en stampad tröskplats, och snart ska tröskningen börja.” ”Nebukadnessar, kungen av Babylonien, har uppslukat mig och tömt ut mig, han har ställt undan mig som ett tomt kärl. Han har svalt mig som ett havsodjur, fyllt sin buk med mina läckerheter och sedan kastat ut mig. Må det våld som drabbat mig komma över Babylon,” säger Sions invånare, ”må mitt blod komma över Kaldéens invånare,” säger Jerusalem. Därför säger HERREN så: ”Jag ska vara din försvarare och åta mig att utkräva hämnd för din räkning. Jag ska låta Babylons hav torka ut, dess källa sina. Babylon ska bli en ruinhög, ett tillhåll för schakaler, en kuslig ödemark där ingen kan bo. De ryter tillsammans som lejon, morrar som lejonungar. Men jag ska ordna en fest för dem och få dem att dricka sig så fulla att de blir medvetslösa och aldrig mer vaknar ur sin sömn, säger HERREN. Jag ska leda dem till slakt, som lamm, baggar och bockar. Ack! Sheshak har fallit, det som var hela världens stolthet har erövrats. Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken! Babylon har dränkts av havet, översvämmats av brusande vågor. Dess städer har lagts öde, och blivit ett torrt ökenland där ingen kan bo och som ingen ens passerar. Jag straffar Bel i Babylon och drar upp allt ur hans gap som han har slukat. Folken ska inte längre strömma till honom. Också Babylons murar faller. Ge er av därifrån, mitt folk! Fly för livet, undan HERRENS flammande vrede. Men grips inte av panik, låt er inte skrämmas av rykten som hörs i landet. För ett rykte kommer det ena året, ett annat året därpå, rykten om våld i landet och om härskare som står mot härskare. Det ska komma en tid när jag ska straffa Babylons avgudar. Hela landet ska få stå med skam och alla ligga där döda. Himmel och jord och allt som finns där ska jubla över Babylons fall, när förgörarna anfaller norrifrån, säger HERREN. Babylon måste falla för alla deras skull som dödats i Israel, så som dödade har fallit över hela jorden för Babylons skull. Ni som lyckats undkomma svärdet, ge er av! Stanna inte kvar! Kom ihåg HERREN i fjärran land, tänk på Jerusalem!” ”Vi är vanärade, vi blir hånade, skam täcker våra ansikten, för främlingar har trängt in i de heliga platserna i HERRENS hus.” ”Den tiden ska komma, säger HERREN, då jag ska straffa Babylons avgudar, och över hela landet ska de sårade klaga. Även om Babylon nådde upp till himlen och gjorde sig en hög och ointaglig befästning, så skulle förgörarna från mig ändå nå dit, säger HERREN. Klagorop hörs från Babylon, förödelsen i kaldéernas land är stor. HERREN förstör Babylon, han tystar ner dess väldiga larm. Vågorna brusar som stora vatten, de låter sitt dån höras. Förgöraren kommer mot Babylon. Hjältarna tas till fånga, och deras bågar krossas. För HERREN är en hämndens Gud, han vedergäller fullt ut. Jag ska låta dess furstar, visa män, ståthållare, styresmän och soldater dricka sig så druckna att de faller i en evig sömn för att aldrig vakna upp igen, säger Konungen, vars namn är härskarornas HERRE.” Så säger härskarornas HERRE: ”Babylons breda mur ska jämnas med marken och dess höga portar ska brännas upp. Folken har slitit ut sig för ingenting, deras mödor har bara blivit bränsle åt lågorna.” Detta bud gav profeten Jeremia till Seraja, son till Neria och sonson till Machseja, när Seraja gick med Sidkia, kungen i Juda, till Babylonien i dennes fjärde regeringsår. Seraja var kvartersmästare. Jeremia skrev ner i en bokrulle allt det onda som skulle komma över Babylon, allt det som står skrivet om Babylon. Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babylon, ska du läsa upp allt detta. Du ska säga: ’HERRE, du har själv sagt att du ska förgöra denna plats, så att ingen ska bo där mer, varken människa eller djur, utan den ska läggas öde för alltid.’ När du har läst färdigt ur bokrullen, ska du binda fast en sten vid den, kasta den i floden Eufrat och säga: ’Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp igen, på grund av det onda jag ska låta komma över det.’ ” Här slutar Jeremias budskap.