Domarboken 8:1-35
Domarboken 8:1-35 Bibel 2000 (B2000)
Efraimiterna sade till Gideon: »Varför gjorde du så här mot oss, varför kallade du inte på oss när du drog ut i strid mot midjaniterna?« På deras häftiga anklagelser svarade Gideon: »Vad har jag uträttat jämfört med er? Efraims efterskörd är ju rikare än Aviesers vinbärgning. Det var i ert våld Gud gav de midjanitiska hövdingarna Orev och Seev. Vad har jag uträttat jämfört med er?« När han talade så, lade sig deras vrede mot honom. Gideon och hans trehundra man nådde fram till Jordan och gick över floden. Förföljandet hade gjort dem utmattade, och Gideon bad därför männen i Suckot: »Ge mitt folk några brödkakor, de är alldeles utmattade. Jag är på jakt efter de midjanitiska kungarna Sevach och Salmunna.« Ledarna i Suckot svarade: »Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld, eftersom vi skall hålla din här med bröd.« Då sade Gideon: »När Herren har gett Sevach och Salmunna i mitt våld skall jag sannerligen tröska er tillsammans med ökentörnen och tistlar.« Därifrån begav han sig till Penuel och bad om samma sak, men i Penuel svarade man likadant som i Suckot. Då sade Gideon till folket i Penuel: »När jag kommer tillbaka som segrare skall jag riva tornet här.« Sevach och Salmunna befann sig i Karkor med sina härar, omkring 15 000 man. Det var allt som återstod av östfolkens styrkor; 120 000 väpnade män hade stupat. Gideon gick längs karavanvägen öster om Novach och Jogbeha och överföll hären, som trodde sig vara i säkerhet. Sevach och Salmunna flydde, men Gideon förföljde dem. Han tog de båda midjanitiska kungarna till fånga och satte skräck i hela hären. Gideon, Joashs son, vände tillbaka från striden genom Herespasset. Han tillfångatog en ung man från Suckot och förhörde honom, och han fick skriva ner namnen på de ledande och äldste i Suckot åt Gideon, 77 namn allt som allt. När Gideon kom till männen i Suckot sade han: »Här har ni Sevach och Salmunna. Ni hånade mig för dem och sade: Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld eftersom vi skall hålla dina trötta mannar med bröd.« Han grep stadens äldste och tog ökentörnen och tistlar och tröskade männen i Suckot bland dem. Tornet i Penuel rev han, och han dödade männen i staden. Gideon frågade Sevach och Salmunna: »Hur var det med männen ni dödade vid Tabor?« De svarade: »De liknade dig, de såg ut som kungasöner allesammans.« Han sade: »Det var mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever, om ni hade låtit dem leva skulle jag inte ha dödat er.« Sedan sade han till sin förstfödde son Jeter: »Gå fram och döda dem!« Men sonen drog inte sitt svärd, han vågade inte, han var ännu bara en pojke. Sevach och Salmunna sade: »Kom själv och hugg ner oss! Sådan man, sådan styrka!« Då gick Gideon fram och dödade Sevach och Salmunna. Han tog också månsmyckena som hängde om halsen på deras kameler. Israeliterna sade till Gideon: »Härska över oss, du och din son och din sonson, du har räddat oss ur midjaniternas våld.« Men Gideon svarade: »Varken jag eller min son skall härska över er. Herren skall vara er härskare.« Gideon sade till dem: »Jag ber er att ni, var och en, ger mig ringarna ni tagit som byte.« Fienderna bar nämligen örringar av guld, eftersom de var ismaeliter. De svarade att han skulle få dem, och så bredde de ut en mantel, där alla kastade ringarna de tagit som byte. Guldringarna som han bett att få vägde 1 700 siklar. Därtill kom månsmycken och droppsmycken, purpurdräkterna som de midjanitiska kungarna burit och halssmyckena som hängt på kamelerna. Av allt detta gjorde Gideon en efod och ställde upp den i sin stad Ofra. Hela Israel ägnade den sin trolösa avgudadyrkan, och den fick Gideon och hans hus på fall. Midjaniterna kuvades av israeliterna, och de återvann aldrig sin styrka. Landet hade nu lugn och ro i fyrtio år, så länge Gideon levde. Jerubbaal, Joashs son, begav sig hem och stannade sedan där. Gideon var far till sjuttio söner; han hade många hustrur. En bihustru i Shekem födde honom också en son. Honom gav han namnet Avimelek. Gideon, Joashs son, dog i hög ålder och begravdes i sin far Joashs grav i aviesriternas Ofra. När Gideon var död var israeliterna åter otrogna med baalsgudarna, och de gjorde Baal Berit till sin gud. Israeliterna glömde Herren, sin Gud, som hade räddat dem från alla fiender som omgav dem. De visade heller ingen trohet mot Jerubbaals, dvs. Gideons, släkt, som tack för allt det goda han gjort för Israel.
Domarboken 8:1-35 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Men Efraims män sade till Gideon: "Varför har du gjort så här mot oss, och inte kallat på oss när du drog ut till strid mot midjaniterna?" Och de gick skarpt till rätta med honom. Han svarade dem: "Vad har jag uträttat i jämförelse med er? Är inte Efraims efterskörd bättre än Abiesers vinbärgning? Det var i er hand som Gud gav de midjanitiska furstarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat uträtta i jämförelse med er?" När han talade så, lade sig deras upprördhet mot honom. Gideon kom till Jordan, och han gick över tillsammans med de trehundra man som var med honom. De var trötta av förföljandet. Därför sade han till männen i Suckot: "Ge några brödkakor åt folket som följer mig, de är utmattade, och jag är i färd med att förfölja Seba och Salmunna, de midjanitiska kungarna." Men ledarna i Suckot svarade: "Har du då redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt din här?" Gideon svarade: "När HERREN ger Seba och Salmunna i min hand, skall jag på grund av detta svar söndertröska ert kött med ökentörnen och tistlar." Så fortsatte han därifrån upp till Penuel och sade samma sak till dem som var där. Och männen i Penuel gav honom samma svar som männen i Suckot. Då sade han också till männen i Penuel: "När jag kommer välbehållen tillbaka skall jag riva ner det här tornet." Men Seba och Salmunna befann sig i Karkor och hade med sig sin här, omkring 15 000 man, allt som fanns kvar av österlänningarnas här. De stupade utgjorde nämligen 120 000 man beväpnade med svärd. Gideon drog upp på karavanvägen öster om Noba och Jogbeha och överföll hären, som trodde sig vara i säkerhet. Seba och Salmunna flydde, men han följde efter dem, och tog de två midjanitiska kungarna Seba och Salmunna till fånga och skingrade hela hären. När Gideon, Joas son, vände tillbaka från striden, ner från Hereshöjden, grep han en ung man, en av männen i Suckot. Gideon frågade ut honom, och den unge mannen skrev upp namnen på ledarna och de äldste i Suckot, sjuttiosju män. När Gideon kom till männen i Suckot, sade han: "Se, här är nu Seba och Salmunna, som ni hånade mig för och sade: Har du redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt dina utmattade män?" Därefter lät han gripa de äldste i staden och tog ökentörnen och tistlar och lät männen i Suckot få känna av dem. Tornet i Penuel rev han ner och dödade männen i staden. Sedan frågade han Seba och Salmunna: "Hurdana var de män som ni dödade på Tabor?" De svarade: "De var lika dig, var och en såg ut som en kungason." Gideon sade: "Då var det mina bröder, min mors söner. Så sant HERREN lever: Om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte ha dödat er." Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: "Stå upp och döda dem." Men han drog inte ut sitt svärd, ty han var rädd, han var ju bara en pojke. Då sade Seba och Salmunna: "Stå upp, du själv, och stöt ner oss. För sådan mannen är, sådan är också hans styrka." Då stod Gideon upp och dödade Seba och Salmunna. Och han tog för sin räkning de prydnader som deras kameler hade runt halsen. Israeliterna sade till Gideon: "Härska du över oss, och sedan också din son och din sonson, för du har räddat oss ur midjaniternas hand." Men Gideon svarade dem: "Jag skall inte härska över er, och min son skall inte heller härska över er, utan HERREN skall härska över er." Gideon sade vidare till dem: "En sak begär jag av er: Att var och en av er ger mig den öronring han har fått som byte." Fienderna bar nämligen öronringar av guld eftersom de var ismaeliter. De svarade: "Dem ger vi dig gärna." De bredde ut ett klädesplagg, och var och en kastade där den öronring han hade fått som byte. Och guldringarna som han hade begärt vägde 1 700 siklar i guld, detta förutom de halsprydnader, örhängen och de purpurröda kläder som de midjanitiska kungarna hade burit och förutom de kedjor som hade suttit kring halsen på deras kameler. Gideon lät göra en efod av detta och satte upp den i sin stad Ofra. Hela Israel höll sig trolöst till den, och den blev en snara för Gideon och hans hus. Så blev Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte inte mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideon levde. Men Jerubbaal, Joas son, begav sig hem och stannade där. Gideon hade sjuttio egna söner, ty han hade många hustrur. Han hade en bihustru i Sikem, och hon födde honom också en son, som han gav namnet Abimelek. Och Gideon, Joas son, dog i hög ålder och blev begravd i sin fader Joas grav i det abiesritiska Ofra. När Gideon var död, var Israels barn trolösa igen och höll sig till baalerna. De gjorde Baal-Berit till gud åt sig. Israels barn tänkte inte på HERREN sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fienders hand runt omkring. Inte heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek i gengäld för allt gott som han hade gjort mot Israel.
Domarboken 8:1-35 Svenska 1917 (SVEN)
Men Efraims män sade till honom: »Huru har du kunnat handla så mot oss? Varför bådade du icke upp oss, när du drog ut till strid mot Midjan?» Och de foro häftigt ut mot honom. Han svarade dem: »Vad har jag då uträttat i jämförelse med eder? Är icke Efraims efterskörd bättre än Abiesers vinbärgning? Dom. 6,11, I eder hand var det som Gud gav de midjanitiska hövdingarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat uträtta i jämförelse med eder?» Då han så talade, stillades deras vrede mot honom. När sedan Gideon kom till Jordan, gick han över jämte de tre hundra män som han hade med sig; och de voro trötta av förföljandet. Han sade därför till männen i Suckot: »Given några kakor bröd åt folket som följer mig, ty de äro trötta; se, jag är nu i färd med att förfölja Seba och Salmunna, de midjanitiska konungarna.» Men de överste i Suckot svarade: »Har du då redan Seba och Salmunna i ditt våld, eftersom du fordrar att vi skola giva bröd åt din här?» Gideon sade »Nåväl; när HERREN, giver Seba och Salmunna i min hand, skall jag söndertröska edert kött med ökentörnen och tistlar.» Så drog han vidare därifrån upp till Penuel och talade på samma sätt till dem som voro där; och männen i Penuel gåvo honom samma svar som männen i Suckot hade givit. Då sade han ock till männen i Penuel: »När jag kommer välbehållen tillbaka, skall jag riva ned detta torn.» Men Seba och Salmunna befunno sig i Karkor och hade sin här hos sig, vid pass femton tusen man, allt som var kvar av österlänningarnas hela här; ty de stupade utgjorde ett hundra tjugu tusen svärdbeväpnade män. Och Gideon drog upp på karavanvägen, öster om Noba och Jogbeha, och överföll hären, där den låg sorglös i sitt läger.Mos. 32,35, Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och han tog de två midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till fånga och skingrade hela hären. När därefter Gideon, Joas' son, vände tillbaka från striden, ned från Hereshöjden, fick han fatt på en ung man, en av invånarna i Suckot, och utfrågade denne, och han måste skriva upp åt honom de överste i Suckot och de äldste där, sjuttiosju män. När han sedan kom till männen i Suckot, sade han: »Se här äro nu Seba och Salmunna, om vilka I hånfullt saden till mig: 'Har du redan Seba och Salmunna i ditt våld, eftersom du fordrar att vi skola giva bröd åt dina trötta män?'» Därefter lät han gripa de äldste i staden och tog ökentörnen och tistlar och lät männen i Suckot få känna dem. Och tornet i Penuel rev han ned och dräpte männen i staden. Och till Seba och Salmunna sade han: »Hurudana voro de män som I dräpten på Tabor?» De svarade: »De voro lika dig; var och en såg ut såsom en konungason.» Han sade: »Då var det mina bröder, min moders söner. Så sant HERREN lever: om I haden låtit dem leva, skulle jag icke hava dräpt eder.» Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: »Stå upp och dräp dem.» Men gossen drog icke ut sitt svärd, ty han var försagd, eftersom han ännu var allenast en gosse. Då sade Seba och Salmunna: »Stå upp, du själv, och stöt ned oss; ty sådan mannen är, sådan är ock hans styrka.» Så stod då Gideon upp och dräpte Seba och Salmunna. Och han tog för sin räkning de prydnader som sutto på deras kamelers halsar.PS. 83, Och israeliterna sade till Gideon: »Råd du över oss, och såsom du så ock sedan din son och din sonson; ty du har frälst oss ur Midjans hand.» Men Gideon svarade dem: »Jag vill icke råda över eder, och min son skall icke heller råda över eder, utan HERREN skall råda över eder.» Och Gideon sade ytterligare till dem: »Ett vill jag dock begära av eder: var och en av eder må giva mig den näsring han har fått såsom byte.» Ty midjaniterna buro näsringar av guld, eftersom de voro ismaeliter. De svarade: »Ja, vi vilja giva dig dem.» Och de bredde ut ett kläde, och var och en kastade på detta den näsring han hade fått såsom byte. Och guldringarna, som han hade begärt, befunnos väga ett tusen sju hundra siklar i guld -- detta förutom de halsprydnader, de örhängen och de purpurröda kläder som de midjanitiska konungarna hade burit, och förutom de kedjor som hade suttit på deras kamelers halsar. Och Gideon lät därav göra en efod och satte upp den i sin stad, Ofra; och hela Israel lopp där i trolös avfällighet efter den. Och den blev för Gideon och hans hus till en snara.2 Mos. 28,4, Så blev nu Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte icke mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideon levde. Men Jerubbaal, Joas' son, gick hem och stannade sedan i sitt hus. Och Gideon hade sjuttio söner, som hade utgått från hans länd, ty han ägde många hustrur. En bihustru som han hade i Sikem födde honom ock en son; denne gav han namnet Abimelek. Och Gideon, Joas' son, dog i en god ålder och blev begraven i sin fader Joas' grav i det abiesritiska Ofra Men när Gideon var död, begynte Israels barn åter i trolös avfällighet löpa efter Baalerna; och de gjorde Baal-Berit till gud åt sig. Israels barn tänkte icke på HERREN, sin Gud, som hade räddat dem från alla deras fienders hand runt omkring. Ej heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek, till gengäld för allt det goda som han hade gjort mot Israel.Dom. 9,5 f.
Domarboken 8:1-35 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Men Efraims män sade till Gideon: ”Varför gjorde du så här mot oss och kallade inte på oss när du drog ut till strid mot midjaniterna?” Och de gick skarpt till rätta med honom. Han svarade dem: ”Vad har jag gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims efterskörd bättre än Abiesers vinbärgning? Det var i er hand som Gud gav de midjanitiska furstarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat göra i jämförelse med er?” När han talade så, lade sig deras upprördhet mot honom. Gideon kom till Jordan, och han gick över tillsammans med de trehundra man som var med honom. De var trötta av förföljandet. Därför sade han till Suckots män: ”Ge några brödkakor åt folket som följer mig. De är utmattade, och jag förföljer Seba och Salmunna, de midjanitiska kungarna.” Men ledarna i Suckot svarade: ”Har du då redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt din här?” Gideon svarade: ”När HERREN ger Seba och Salmunna i min hand, ska jag tröska sönder ert kött med ökentörnen och tistlar.” Så fortsatte han därifrån upp till Penuel och sade samma sak, och Penuels män gav honom samma svar som männen i Suckot. Då sade han också till männen i Penuel: ”När jag kommer välbehållen tillbaka ska jag riva ner det här tornet.” Men Seba och Salmunna befann sig i Karkor och hade med sig sina härar, omkring 15 000 man, allt som fanns kvar av österlänningarnas här. De stupade utgjorde nämligen 120 000 man beväpnade med svärd. Gideon drog upp på karavanvägen öster om Noba och Jogbeha och överföll hären, som hade trott sig vara i säkerhet. Seba och Salmunna flydde, men han följde efter dem och tog de två midjanitiska kungarna Seba och Salmunna till fånga och skingrade hela hären. När Gideon, Joashs son, vände tillbaka från striden, ner från Hereshöjden, grep han en ung man, en av Suckots män. Gideon frågade ut honom, och den unge mannen skrev ner namnen på ledarna och de äldste i Suckot, sjuttiosju män. När Gideon kom till Suckots män sade han: ”Här är nu Seba och Salmunna, som ni hånade mig för och sade: Har du redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt dina utmattade män?” Därefter lät han gripa stadens äldste och tog ökentörnen och tistlar och lät Suckots män få känna av dem. Tornet i Penuel rev han ner och dödade männen i staden. Sedan frågade han Seba och Salmunna: ”Hurdana var männen som ni dödade på Tabor?” De svarade: ”De liknade dig, var och en såg ut som en kungason.” Gideon sade: ”Då var det mina bröder, min mors söner. Så sant HERREN lever: Hade ni låtit dem leva, skulle jag inte ha dödat er.” Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: ”Gå fram och döda dem.” Men han drog inte sitt svärd, för han var rädd. Han var ju bara en pojke. Då sade Seba och Salmunna: ”Kom fram själv och hugg ner oss! Som mannen är, så är hans styrka.” Då gick Gideon fram och dödade Seba och Salmunna. Han tog också månsmyckena som deras kameler hade runt halsen. Israeliterna sade till Gideon: ”Härska över oss, du och din son och din sonson, för du har frälst oss ur midjaniternas hand.” Men Gideon svarade dem: ”Jag kommer inte att härska över er, och min son ska heller inte härska över er. HERREN ska härska över er.” Gideon sade vidare till dem: ”En sak vill jag be er om: Att ni var och en ger mig öronringarna ni har fått som byte.” Midjaniterna bar nämligen öronringar av guld eftersom de var ismaeliter. De svarade: ”Dem ger vi dig gärna.” De bredde ut en mantel, och var och en kastade där de öronringar han hade fått som byte. Och guldringarna som han hade begärt vägde 1 700 siklar i guld, detta förutom de halsprydnader, örhängen och purpurröda kläder som de midjanitiska kungarna hade burit och förutom kedjorna som hade suttit kring halsen på deras kameler. Gideon lät göra en efod av detta och satte upp den i sin stad Ofra. Hela Israel höll sig trolöst till den, och den blev en snara för Gideon och hans hus. Så blev Midjan kuvat under Israels barn och lyfte inte mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideon levde. Men Jerubbaal, Joashs son, återvände hem och stannade där. Gideon hade sjuttio egna söner, för han hade många hustrur. Han hade också en bihustru i Shekem, och även hon födde honom en son som han gav namnet Abimelek. Och Gideon, Joashs son, dog i hög ålder och blev begravd i sin far Joashs grav i det abiesritiska Ofra. Men när Gideon hade dött var Israels barn trolösa igen och höll sig till baalerna. De gjorde Baal-Berit till sin gud. Israels barn tänkte inte på HERREN sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fienders hand runt omkring. Inte heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek i gengäld för allt gott som han hade gjort för Israel.
Domarboken 8:1-35 nuBibeln (NUB)
Men ledarna för Efraims stam sa till Gideon: ”Varför gjorde du så här mot oss? Varför skickade du inte bud till oss när du gav dig iväg för att strida mot midjaniterna?” anklagade de honom. Gideon svarade: ”Vad har jag gjort som kan jämföras med er? Är inte Efraims efterskörd mer än Aviesers vinskörd? Gud lät er ta de midjanitiska generalerna Orev och Seev till fånga. Vad har jag uträttat jämfört med er?” Med dessa ord lyckades Gideon få ledarna att lugna sig. Gideon gick nu över Jordan med sina trehundra män. Trots att alla var mycket trötta, förföljde de fortfarande fienden. Han bad de styrande i Suckot om några brödkakor för männen som var alldeles utmattade och sa: ”Jag förföljer Sevach och Salmunna, midjaniternas kungar.” ”Ni har ju inte tagit dem till fånga än!” svarade ledarna i Suckot. ”Varför skulle vi förse din här med bröd?” Då varnade Gideon dem: ”När HERREN låtit oss få tag i dem, ska jag komma tillbaka och slita sönder er med törnen och tistlar från öknen!” Därefter drog han upp till Penuel och bad att få mat där, men han fick samma svar. Han sa då till Penuels män: ”När jag återvänder i triumf, ska jag riva ner detta torn!” Just då befann sig kung Sevach och kung Salmunna i Karkor med de 15 000 man som var allt som återstod av arméerna från östern. Över 120 000 man hade redan dödats. Då gick Gideon runt dem på karavanvägen öster om Novach och Jogbeha och överraskade den midjanitiska armén med ett anfall. De båda kungarna flydde, men Gideon förföljde dem och tog dem till fånga och slog hela hären med skräck. När Gideon, Joashs son, senare återvände från striden genom Herespasset, fick han tag i en ung man från Suckot. Gideon förhörde honom och fick honom att skriva ner namnen på alla de sjuttiosju ledarna och äldste i staden. När Gideon kom till Suckot sa han: ”Nu är Sevach och Salmunna här! Ni hånade mig och sa: ’Ni har ju inte tagit dem till fånga än! Varför skulle vi förse dina utmattade trupper med bröd?’ ” Han grep de äldste i staden och straffade dem sedan med törnen och tistlar. Han rev också ner tornet i Penuel och dödade männen där. Sedan frågade Gideon Sevach och Salmunna: ”De män ni dödade vid Tabor, hur såg de ut?” De svarade: ”De såg ut som du, som kungasöner!” ”Det måste ha varit mina bröder, min mors söner!” utropade Gideon. ”Så sant HERREN lever, om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte döda er!” Sedan vände han sig till sin äldste son Jeter och uppmanade honom att döda dem. Men pojken var bara barnet och var rädd för att dra sitt svärd. Då sa Sevach och Salmunna till Gideon: ”Du kan göra det själv. Det måste till en mans styrka!” Då gick Gideon fram och dödade dem och tog de prydnader som hängde kring deras kamelers halsar. Israels män vädjade till Gideon: ”Härska över oss, du och din son och din sonson, för du har räddat oss från Midjans makt!” ”Jag ska inte bli er kung och inte min son heller!” svarade Gideon. ”HERREN är er kung! Men jag har en önskan. Ge mig en ring var av det ni tagit som byte!” Fienderna var nämligen ismaeliter och de brukade ha guldringar i öronen. ”Det ska vi gärna göra!” svarade de och bredde ut ett tygstycke. Där lade var och en ringarna från bytet. Den sammanlagda vikten blev 1 700 siklar, nästan tjugo kilo. Till detta kom värdet av halsprydnaderna, de purpurrödfärgade kläderna och kamelernas halskedjor. Gideon gjorde en efod av guldet och satte upp den i sin hemstad Ofra. Men alla i Israel började snart trolöst tillbe den. Därför blev den till olycka för Gideon och hans familj. Så gick det alltså till när Midjan blev kuvat av Israel. Midjan reste sig aldrig mer och Israel hade fred i fyrtio år under återstoden av Gideons livstid. Jerubbaal, Joashs son, återvände hem efter kriget och fick inte mindre än sjuttio söner, för han skaffade sig många hustrur. Han hade också en bihustru i Shekem som födde honom sonen Avimelek. Gideon, Joashs son, dog vid hög ålder och man begravde honom i hans far Joashs grav i Ofra i det aviesritiska landet. Men så snart Gideon var död, var israeliterna trolösa och vände sig till baalsgudarna och gjorde Baal Berit till sin gud. De kom inte längre ihåg HERREN, sin Gud, fast han hade räddat dem från alla deras fiender runt omkring dem. Inte heller visade de någon godhet mot Jerubbaals, dvs. Gideons, familj trots allt som han hade gjort för dem.