Domarboken 8:1-35

Efraimiterna sade till Gideon: »Varför gjorde du så här mot oss, varför kallade du inte på oss när du drog ut i strid mot midjaniterna?« På deras häftiga anklagelser svarade Gideon: »Vad har jag uträttat jämfört med er? Efraims efterskörd är ju rikare än Aviesers vinbärgning. Det var i ert våld Gud gav de midjanitiska hövdingarna Orev och Seev. Vad har jag uträttat jämfört med er?« När han talade så, lade sig deras vrede mot honom. Gideon och hans trehundra man nådde fram till Jordan och gick över floden. Förföljandet hade gjort dem utmattade, och Gideon bad därför männen i Suckot: »Ge mitt folk några brödkakor, de är alldeles utmattade. Jag är på jakt efter de midjanitiska kungarna Sevach och Salmunna.« Ledarna i Suckot svarade: »Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld, eftersom vi skall hålla din här med bröd.« Då sade Gideon: »När Herren har gett Sevach och Salmunna i mitt våld skall jag sannerligen tröska er tillsammans med ökentörnen och tistlar.« Därifrån begav han sig till Penuel och bad om samma sak, men i Penuel svarade man likadant som i Suckot. Då sade Gideon till folket i Penuel: »När jag kommer tillbaka som segrare skall jag riva tornet här.« Sevach och Salmunna befann sig i Karkor med sina härar, omkring 15 000 man. Det var allt som återstod av östfolkens styrkor; 120 000 väpnade män hade stupat. Gideon gick längs karavanvägen öster om Novach och Jogbeha och överföll hären, som trodde sig vara i säkerhet. Sevach och Salmunna flydde, men Gideon förföljde dem. Han tog de båda midjanitiska kungarna till fånga och satte skräck i hela hären. Gideon, Joashs son, vände tillbaka från striden genom Herespasset. Han tillfångatog en ung man från Suckot och förhörde honom, och han fick skriva ner namnen på de ledande och äldste i Suckot åt Gideon, 77 namn allt som allt. När Gideon kom till männen i Suckot sade han: »Här har ni Sevach och Salmunna. Ni hånade mig för dem och sade: Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld eftersom vi skall hålla dina trötta mannar med bröd.« Han grep stadens äldste och tog ökentörnen och tistlar och tröskade männen i Suckot bland dem. Tornet i Penuel rev han, och han dödade männen i staden. Gideon frågade Sevach och Salmunna: »Hur var det med männen ni dödade vid Tabor?« De svarade: »De liknade dig, de såg ut som kungasöner allesammans.« Han sade: »Det var mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever, om ni hade låtit dem leva skulle jag inte ha dödat er.« Sedan sade han till sin förstfödde son Jeter: »Gå fram och döda dem!« Men sonen drog inte sitt svärd, han vågade inte, han var ännu bara en pojke. Sevach och Salmunna sade: »Kom själv och hugg ner oss! Sådan man, sådan styrka!« Då gick Gideon fram och dödade Sevach och Salmunna. Han tog också månsmyckena som hängde om halsen på deras kameler. Israeliterna sade till Gideon: »Härska över oss, du och din son och din sonson, du har räddat oss ur midjaniternas våld.« Men Gideon svarade: »Varken jag eller min son skall härska över er. Herren skall vara er härskare.« Gideon sade till dem: »Jag ber er att ni, var och en, ger mig ringarna ni tagit som byte.« Fienderna bar nämligen örringar av guld, eftersom de var ismaeliter. De svarade att han skulle få dem, och så bredde de ut en mantel, där alla kastade ringarna de tagit som byte. Guldringarna som han bett att få vägde 1 700 siklar. Därtill kom månsmycken och droppsmycken, purpurdräkterna som de midjanitiska kungarna burit och halssmyckena som hängt på kamelerna. Av allt detta gjorde Gideon en efod och ställde upp den i sin stad Ofra. Hela Israel ägnade den sin trolösa avgudadyrkan, och den fick Gideon och hans hus på fall. Midjaniterna kuvades av israeliterna, och de återvann aldrig sin styrka. Landet hade nu lugn och ro i fyrtio år, så länge Gideon levde. Jerubbaal, Joashs son, begav sig hem och stannade sedan där. Gideon var far till sjuttio söner; han hade många hustrur. En bihustru i Shekem födde honom också en son. Honom gav han namnet Avimelek. Gideon, Joashs son, dog i hög ålder och begravdes i sin far Joashs grav i aviesriternas Ofra. När Gideon var död var israeliterna åter otrogna med baalsgudarna, och de gjorde Baal Berit till sin gud. Israeliterna glömde Herren, sin Gud, som hade räddat dem från alla fiender som omgav dem. De visade heller ingen trohet mot Jerubbaals, dvs. Gideons, släkt, som tack för allt det goda han gjort för Israel.