Jesaja 65:17-25

Jesaja 65:17-25 Svenska 1917 (SVEN)

Ty se, jag vill skapa nya himlar      och en ny jord;  och man skall ej mer komma ihåg det förgångna      eller tänka därpå.  Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid      över det som jag skapar;  ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel      och dess folk till fröjd.  Och jag skall jubla över Jerusalem      och fröjda mig över mitt folk,  och där skall icke mer höras gråt      eller klagorop.  Där skola icke mer finnas barn som leva      allenast några dagar,  ej heller gamla män, som icke fylla      sina dagars mått;  nej, den som dör ung skall dö      först vid hundra års ålder,  och först vid hundra års ålder skall syndaren      drabbas av förbannelsen.  När de bygga hus,      skola de ock få bo i dem;  när de plantera vingårdar,      skola de ock få äta deras frukt.  När de bygga hus,      skall det ej bliva andra, som få bo i dem;  när de plantera något,      skall det ej bliva andra, som få äta därav.  Ty samma ålder, som ett träd uppnår,      skall man uppnå i mitt folk,  och mina utkorade skola själva njuta      av sina händers verk.  De skola icke möda sig förgäves,      och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död;  ty de äro ett släkte      av HERRENS välsignade,  och deras avkomlingar få leva kvar bland dem.  Och det skall ske, att förrän de ropa,      skall jag svara,  och medan de ännu tala,      skall jag höra.  Då skola vargar gå i bet      tillsammans med lamm,  och lejon skola äta halm      likasom oxar,  och stoft skall vara ormens föda.  Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra,      vad ont och fördärvligt är,      säger HERREN.

Jesaja 65:17-25 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Se, jag är redo att skapa nya himlar och en ny jord. Allt som varit [de förra himlarna, jorden, alla tidigare händelser och minnen] ska man inte komma ihåg, ingen ska tänka på dem igen. Nej, var glada och jubla för evigt i det som jag skapar, för se, jag skapar Jerusalem till att bli en källa för glädje, och hennes folk till lycka. Jag ska jubla i Jerusalem och glädja mig över mitt folk. Ljudet av gråt och klagan (rop av smärta och ångest) ska aldrig mer höras där. Där ska inte längre finnas dagar som inte når sin fullbordan (ordagrant inga spädbarnsdagar) inte heller någon gammal man som inte fyllt sina dagars mått, för den yngste ska dö vid hundra års ålder och syndaren som blir [den som inte blir] hundra år ska bli förbannad (honom ska man ta lätt på, förakta). De ska bygga hus och bo i dem och de ska plantera vingårdar och äta dess frukt. De ska inte bygga för att någon annan ska bo, de ska inte plantera och någon annan äta, för som ett träds dagar ska mitt folks dagar vara och mina utvalda ska fröjdas länge över sina händers arbete. [Människorna ska leva lika länge som ett träds livslängd, alltså flera hundra år. Fikonträd blir som regel 400 år och olivträd kan bli mer än 1 000 år. Flertalet träd i området blir många hundra år.] De ska inte arbeta förgäves, inte utsättas för krig och terror (plötslig skräck – hebr. behalah), för de är Herrens (Jahvehs) välsignade säd och deras barn med dem. Det ska ske att innan de ropar ska jag svara dem och redan medan de talar ska jag höra dem. Varg och lamm ska äta tillsammans och lejon ska äta gräs som oxen och jord ska vara ormens föda. De ska inte skada och inte fördärva på hela mitt heliga berg”, säger Herren (Jahveh).