Jesaja 55:3-11

Jesaja 55:3-11 Svenska 1917 (SVEN)

Böjen edra öron hit och kommen till mig;  hören, så får eder själ leva.  Jag vill sluta med eder ett evigt förbund:  att I skolen undfå all den trofasta nåd jag har lovat David.  Se, honom har jag satt till ett vittne för folken,  till en furste och hövding för folken.  Ja, du skall kalla på folkslag som du icke känner,  och folkslag, som icke känna dig, skola hasta till dig  för HERRENS, din Guds, skull,  för Israels Heliges skull, när han förhärligar dig.  Söken HERREN, medan han låter sig finnas;  åkallen honom, medan han är nära.  Den ogudaktige övergive sin väg  och den orättfärdige sina tankar  och vände om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom,  och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse.  Se, mina tankar äro icke edra tankar,  och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN.  Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden,  så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar  och mina tankar högre än edra tankar.  Ty likasom regnet och snön  faller ifrån himmelen  och icke vänder tillbaka dit igen,  förrän det har vattnat jorden  och gjort den fruktsam och bärande,  så att den giver säd till att så  och bröd till att äta,  så skall det ock vara med ordet  som utgår ur min mun;  det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt  utan att hava verkat, vad jag vill,  och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.

Jesaja 55:3-11 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig, lyssna så ska er själ leva! Jag ska sluta ett evigt förbund med dig, på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se Ps 89:2-4] Se, honom [David, som en representant för Messias, eller Messias] har jag gjort till ett vittne för folken, till furste och härskare över folken. Se, du [Israel] ska kalla på folkslag du inte känner, och folk som du inte känner ska skynda till dig, för Herrens, din Guds skull, Israels Helige, som gett dig din härlighet. Sök [upp] (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahveh) medan han låter sig finnas (medan det går att nå honom), åkalla (ropa efter) honom medan han är nära. Den ogudaktige måste överge sin väg [lämna sin gamla livsstil] och den syndfulle (den som gör orätt och utövar falsk tomhet) sina tankar (planer). När de vänder om till Herren (Jahveh) ska han visa kärlek (förbarmande, nåd), när de vänder om till Gud (Elohim) ska han ge stor förlåtelse. [5 Mos 4:25-3130:1-10] För mina tankar (planer, syften) är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). [Ordagrant: för inte är mina tankar era tankar, inte heller är era vägar mina vägar, dvs. ert sätt att tänka och agera går inte att jämföra med Guds sätt.] För [precis] som himlarna är (svävar) högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar, och mina tankar (planer, syften) högre än era tankar. För liksom regnet och snön faller från himlen (ordagrant: himlarna), och inte vänder tillbaka dit utan att ha vattnat jorden och fått den att bära frukt och grönska (gro, spira) – så att den ger säd att så (säd till den som sår) och bröd att äta (bröd till den som äter) – så ska det vara med mitt ord som går ut från min mun: Det ska inte vända tillbaka till mig tomhänt (förgäves, fruktlöst, verkningslöst), utan att ha utfört vad jag har önskat (haft välbehag i; fröjdats åt), och framgångsrikt gjort (lyckats med) det jag sänt ut det för.