Habackuk 3:13-19
Habackuk 3:13-19 Bibel 2000 (B2000)
Du drar ut till ditt folks räddning, drar ut för att rädda din smorde. Du knäcker taket på den gudlöses hus och blottar dess grund ända till klippan. Med pilar genomborrar du hans härförares huvuden när de övermodigt stormar fram och vill skingra oss, som för att släpa undan och sluka den svage. Du driver fram dina hästar över havet, och de väldiga vattnen brusar. Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälver mina läppar, benen i min kropp löses upp, och jag går med vacklande steg. Jag väntar på att olyckans dag skall randas för det folk som angriper oss. Fikonträdet knoppas inte, vinstocken bär ingen frukt. Olivskörden slår fel, fälten ger ingen gröda. Fåren är borta ur fållan, hägnen är tomma på kor. Men jag vill jubla över Herren, glädja mig över Gud, min räddare. Herren, min härskare, är min styrka. Han gör mig snabbfotad som gasellen, och jag kan löpa över bergen.
Habackuk 3:13-19 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Du drar ut för att frälsa ditt folk, för att frälsa din smorde. Du krossar taket på den ogudaktiges hus, du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela. Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare, när de stormar fram för att fördriva mig. Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte. Med dina hästar far du fram genom havet, genom de stora vattnens svall. Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälver mina läppar. Röta tränger in i benen i min kropp. Jag darrar där jag står, ty jag måste stilla vänta på olyckans dag, att den skall komma över det folk som angriper oss. Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen. Men jag vill jubla i HERREN och glädja mig i min frälsnings Gud. HERREN, Herren är min starkhet. Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.
Habackuk 3:13-19 Karl XII 1873 (SK73)
Du drog ut till att hjelpa dino folke, till att hjelpa dinom smorda; du sönderslogst hufvudet uti dens ogudaktigas huse, och blottade grunden allt intill halsen; Sela. O! att du ville banna hufvudens spiror, samt med dess byar, hvilke, såsom ett väder, komma till att förströ mig, och glädja sig, lika som de uppslukte de elända hemliga. Dine hästar gå i hafvena, uti stor vattens träck. Efter jag sådant hörer, så är min buk bedröfvad; mine läppar darra af rop var går i minom ben om; jag är bedröfvad vid mig. Ack! att jag hvila måtte i bedröfvelsens tid, då vi uppdrage till det folk, som emot oss strider. Ty fikonaträt skall icke grönskas, och der skall ingen frukt vara på vinträn; arbetet uppå oljoträt felar, och åkrarna bära ingen födo; och fåren skola ryckas utu fårahusen, och intet fä skall vara uti fähusen. Men jag vill glädja mig af Herranom, och glad vara i Gudi, minom Frälsare. Ty Herren Herren är min kraft, och han skall göra mina fötter lika som hjortafötter; och skall föra mig upp i höjdena, så att jag sjunger på min strängaspel.
Habackuk 3:13-19 Svenska 1917 (SVEN)
Du drager ut för att frälsa ditt folk, för att bereda frälsning åt din smorde. Du krossar taket på de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, från grunden till tinnarna. Sela. Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, när de storma fram till att förskingra oss, under fröjd, såsom gällde det att i lönndom äta upp en betryckt. Du far med dina hästar fram över havet, över de stora vattnens svall.Ps. 77, Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälva mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står. Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid, medan det kommer, som skall tränga folket. Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen. Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud.Ps. 46,2 f. HERREN, Herren är min starkhet; han gör mina fötter såsom hindens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.2 Sam. 22
Habackuk 3:13-19 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Du drar ut för att frälsa ditt folk, för att frälsa din smorde. Du krossar taket på den gudlöses hus, du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare, när de stormar fram för att fördriva mig. Deras glädje är att sluka den svage i hemlighet. Du far fram med dina hästar genom havet, genom väldiga vattens svall. Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälver mina läppar. Röta tränger in i benen i min kropp. Jag darrar där jag står, för jag måste stilla vänta på olyckans dag, att den drabbar det folk som angriper oss. Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen. Men jag vill jubla i HERREN och glädja mig i min frälsnings Gud. Herren Gud är min styrka. Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram över mina höjder.
Habackuk 3:13-19 nuBibeln (NUB)
Du drar ut för att rädda ditt folk, för att rädda din smorde. Du krossar taket på den gudlöses hus och blottar det nerifrån och ända upp. Séla Med hans egna spjut genomborrar du hans krigares huvuden när de stormar fram för att skingra oss och i skadeglädje sluka den betryckte som gömmer sig. Du far fram på dina hästar över havet, och de väldiga vattnen brusar. Jag hör det och bävar i mitt innersta, vid dånet darrar mina läppar, benen i min kropp löses upp, och jag går med vacklande steg. Jag väntar stilla på olyckans dag, som ska komma över det folk som anfaller oss. Fikonträdet knoppas inte, vinstocken saknar frukt, olivskörden slår fel, och fälten ger ingen gröda. Fåren är borta ur fållorna, och boskapen finns inte kvar i stallen. Jag vill jubla i HERREN, glädja mig i min frälsnings Gud. HERREN, Herren är min styrka. Han gör mig säker på foten som en hind och låter mig löpa över bergen.
Habackuk 3:13-19 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Du har kommit för att befria ditt folk, för att befria dina smorda. Du krossar husets ledare (ordagrant huvudet) hos de onda, du avtäcker från grunden ända upp till nacken (du blottlägger hela den ondes hus). Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Du har genomborrat huvudet på hans hövding (by, landsbygdsfolk – hebr. perez) [ovanligt ord], med hans egen stav (folkstam – hebr. mateh), han som har kommit som en virvelvind för att förskingra mig, vars glädje är att förtära de fattiga i hemlighet. Du har trampat havet med dina hästar, skummet (det bubbliga, virvlandet) av mäktiga vatten. Jag hör [Gud tala, se vers 2], och min kropp skakar (jag blir illamående), mina läppar darrar vid ljudet, mina ben ruttnar (ordet betyder även reumatism) och jag skakar där jag står. Jag ska ändå vila (vara i ro – hebr. noach; snarlikt Noas namn, se även 1 Mos 8:4) på olyckans dag när han [babylonierna] kommer över folket [israeliterna] som han invaderar. [Nu följer sex strofer som beskriver olyckor i ökad allvarsgrad, från förlorad fikonskörd till tomma stall. Fikon var liksom vindruvor en delikatess, men inte en oumbärlig sådan. Olivolja användes i matlagning och oljelampor. Korn och vete var basföda och får och boskap en stor ekonomisk tillgång som gav mjölk, ull och kött. Att mista någon av dessa resurser vore svårt nog, men att förlora alla inkomstkällor skulle ha inneburit en total katastrof. Habackuk visste dock att människan inte bara ska leva av bröd, se 5 Mos 8:3Fil 3:7-8.] För även om fikonträdet inte blommar (knoppas) och vinrankan inte ger frukt, om olivträdets skörd slår fel (ljuger) och fälten inte ger mat, om småboskapen (fåren och getterna) saknas i fållan och inga djur (kor, oxar, åsnor, hästar) finns i stallen [2 Kor 4:8-9], så vill jag ändå jubla (triumfera; hoppa av glädje) i Herren (Jahveh), jag vill fröjdas (glädja mig) i min frälsnings Gud (Elohim)! [Luk 1:47] [Det hebreiska ordet för att fröjdas innebär att ”cirkla runt”, dvs. att dansa i glädje och fröjd.] Herren (Jahveh), Herren (Adonaj – min härskare), är min styrka [Ps 27:1] och han gör mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna], och låter mig vandra på mina höga platser. [Ps 18:34] ______
Habackuk 3:13-19 Bibel 2000 (B2000)
Du drar ut till ditt folks räddning, drar ut för att rädda din smorde. Du knäcker taket på den gudlöses hus och blottar dess grund ända till klippan. Med pilar genomborrar du hans härförares huvuden när de övermodigt stormar fram och vill skingra oss, som för att släpa undan och sluka den svage. Du driver fram dina hästar över havet, och de väldiga vattnen brusar. Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälver mina läppar, benen i min kropp löses upp, och jag går med vacklande steg. Jag väntar på att olyckans dag skall randas för det folk som angriper oss. Fikonträdet knoppas inte, vinstocken bär ingen frukt. Olivskörden slår fel, fälten ger ingen gröda. Fåren är borta ur fållan, hägnen är tomma på kor. Men jag vill jubla över Herren, glädja mig över Gud, min räddare. Herren, min härskare, är min styrka. Han gör mig snabbfotad som gasellen, och jag kan löpa över bergen.