Habackuk 3:13-19

Du drar ut för att rädda ditt folk, för att rädda din smorde. Du krossar taket på den gudlöses hus och blottar det nerifrån och ända upp. Séla Med hans egna spjut genomborrar du hans krigares huvuden när de stormar fram för att skingra oss och i skadeglädje sluka den betryckte som gömmer sig. Du far fram på dina hästar över havet, och de väldiga vattnen brusar. Jag hör det och bävar i mitt innersta, vid dånet darrar mina läppar, benen i min kropp löses upp, och jag går med vacklande steg. Jag väntar stilla på olyckans dag, som ska komma över det folk som anfaller oss. Fikonträdet knoppas inte, vinstocken saknar frukt, olivskörden slår fel, och fälten ger ingen gröda. Fåren är borta ur fållorna, och boskapen finns inte kvar i stallen. Jag vill jubla i HERREN, glädja mig i min frälsnings Gud. HERREN, Herren är min styrka. Han gör mig säker på foten som en hind och låter mig löpa över bergen.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Habackuk 3:13-19