Första Moseboken 6:5-8

Första Moseboken 6:5-8 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Men Herren (Jahveh) såg att människornas ondska hade blivit stor på jorden. Deras hjärtans alla tankar och avsikter var alltid och alltigenom onda. Då ångrade (sorg-tröstade – hebr. nacham) Herren (Jahveh) verkligen att han gjort människorna på jorden, ja, han var sårad (det smärtade) – [rakt] in i sitt [hans] hjärta. [Ordet för att ”ångra” (hebr. nacham) innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen ”inser att det var fel”. Ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även Nah 3:7Ps 23:471:21. Gud känner sorg över att människan föll i synd, men det finns hopp och tröst och räddning! Jesus valde att verka utifrån Kapernaum (Jes 9:1Matt 4:13), som på hebreiska är Kfar Nachum – ordagrant ”tröstens by”! I denna vers förekommer tre verb (nacham, asah och itsavon/asav) som på hebreiska återklingar det som Lemech uttalade över Noa i 1 Mos 5:29. De förekommer också i exakt samma ordning. Det enda som skiljer är grammatiken, vilket gör att betydelsen ändras.] Herren sa: ”Jag ska förgöra (utrota) människorna som jag har skapat från jordens yta – inte bara människan utan boskapsdjur, kräldjur och himlens fåglar – jag känner sorg över (ångrar, sorg-tröstar – hebr. nacham) att jag har gjort dem.” Men Noa (hebr. Noach) hade funnit nåd (oförtjänt kärlek; favör – chen) inför Herrens (Jahvehs) ögon.