Första Moseboken 39:7-23
Första Moseboken 39:7-23 Bibel 2000 (B2000)
Efter en tid började husbondens hustru kasta sina blickar på honom. »Ligg med mig«, sade hon. Men Josef avvisade henne och sade: »Min husbonde har lämnat alla bekymmer i huset åt mig och anförtrott allt han äger i min vård. Här i huset har han inte mer att säga till om än jag, han nekar mig ingenting — utom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna handla så illa och synda mot Gud?« Och fast hon dag ut och dag in försökte övertala honom, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne och vara henne nära. En dag kom han som vanligt in i huset för att sköta sitt arbete, och ingen av husets folk var inne. Då högg hon tag i hans mantel och sade: »Ligg med mig!« Men han lämnade manteln i hennes hand och sprang sin väg. När hon såg att han lämnade manteln och flydde ropade hon på husets folk och sade till dem: »Se bara, han har tagit hit en hebré som vill roa sig på vår bekostnad. Han kom och ville ligga med mig. Men jag skrek så högt jag kunde, och när han hörde hur jag ropade och skrek lämnade han kvar sin mantel och sprang sin väg.« Hon lät sedan hans mantel ligga kvar tills hans husbonde kom hem. Då upprepade hon sin berättelse för honom: »Den hebreiske slaven som du har tagit hit, han kom in till mig och ville roa sig. Men jag ropade och skrek, och då lämnade han kvar sin mantel och flydde.« När husbonden hörde sin hustru berätta om hur hans slav hade burit sig åt mot henne fylldes han av vrede. Husbonden lät gripa honom och sätta honom i det fängelse där kungens fångar hölls inspärrade. Så satt nu Josef i fängelse. Men Herren var med honom och lät honom möta barmhärtighet. Han gjorde fängelsechefen vänligt stämd mot honom, och denne lät Josef få uppsikt över alla fångarna i fängelset och ha hand om allt som skulle göras där. Fängelsechefen behövde inte ha någon tillsyn över det som anförtrotts Josef, eftersom Herren var med honom. Och Herren lät honom lyckas i allt han företog sig.
Första Moseboken 39:7-23 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: "Ligg med mig!" Men han vägrade och sade till sin herres hustru: "Ända sedan min herre tog mig i sin tjänst bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han lämnat åt mig att sköta om. Här i huset har han inte större makt än jag, och ingenting annat än dig har han förbehållit sig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?" Fast hon dag efter dag talade på det sättet till Josef, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne eller vara tillsammans med henne. Men en dag då han kom in i huset för att utföra sitt arbete och ingen av husfolket fanns inne, grep hon honom i manteln och sade: "Ligg med mig!" Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde därifrån. När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt, ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: "Se här, han har fört hit till oss en hebreisk man som vill locka oss till lättsinne. Han kom in till mig och ville ligga med mig. Men jag skrek högt, och när han hörde hur jag höjde rösten och skrek, lämnade han kvar manteln hos mig och flydde ur huset." Sedan lät hon hans mantel ligga kvar hos sig till dess hans herre kom hem. Då berättade hon samma sak för honom. Hon sade: "Den hebreiske tjänaren, som du har fört hit till oss, kom in till mig och ville locka mig till lättsinne. Men när jag höjde rösten och ropade, lämnade han sin mantel hos mig och flydde ut ur huset." När Josefs herre hörde sin hustru berätta för honom att hans tjänare hade handlat så mot henne, blev han rasande och satte Josef i det fängelse där kungens fångar hölls fängslade. Där satt Josef som fånge. Men HERREN var med Josef och visade honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset. Han lät alla fångar i fängelset stå under Josefs uppsikt, och allt som skulle göras där fick Josef göra. Föreståndaren för fängelset bekymrade sig inte om något som Josef hade hand om, eftersom HERREN var med honom och lät honom lyckas i allt han gjorde.
Första Moseboken 39:7-23 Svenska 1917 (SVEN)
Och efter en tid hände sig att hans herres hustru kastade sina ögon på Josef och sade: »Ligg hos mig.» Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: »Se, alltsedan min herre har tagit mig till sin hjälp, bekymrar han sig icke om något i huset, och allt vad han äger har han lämnat i min vård. Han har i detta hus icke större makt än jag, och intet annat har han förbehållit sig än dig allena, eftersom du är hans hustru. Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?» Och fastän hon talade sådant dag efter dag till Josef, hörde han dock icke på henne och ville icke ligga hos henne eller vara med henne. Men en dag då han kom in i huset för att förrätta sina sysslor, och ingen av husfolket var tillstädes därinne, fattade hon honom i manteln och sade: »Ligg hos mig.» Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut. Då hon nu såg att han hade lämnat sin mantel i hennes hand och flytt ut, ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: »Sen här, han har fört hit till oss en hebreisk man, för att denne skulle locka oss till lättfärdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos mig; men jag ropade med hög röst. Och när han hörde att jag hov upp min röst och ropade, lämnade han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.» Och hon lät hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem; då berättade hon för honom detsamma; hon sade: »Den hebreiske tjänaren som du har fört hit till oss kom in till mig, och ville locka mig till lättfärdighet. Men då jag hov upp min röst och ropade, lämnade han sin mantel kvar hos mig och flydde ut.» När nu hans herre hörde vad hans hustru berättade för honom, nämligen att hans tjänare hade betett sig mot henne på detta sätt, blev hans vrede upptänd. Och Josefs herre tog honom och lät sätta honom i det fängelse där konungens fångar sutto fängslade; där fick han då vara i fängelse. Men HERREN var med Josef och förskaffade honom ynnest och lät honom finna nåd hos föreståndaren för fängelset. Och föreståndaren för fängelset lät alla fångar som sutto i fängelset stå under Josefs uppsikt; och allt vad där skulle göras, det gjordes genom honom. Föreståndaren för fängelset tog sig alls icke av något som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det lät HERREN lyckas väl.
Första Moseboken 39:7-23 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: ”Ligg med mig!” Men han vägrade och sade till sin herres hustru: ”När min herre har mig i sin tjänst bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han lämnat i mina händer. Här i huset har han inte större makt än jag, och han har inte nekat mig någonting, utom dig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra något så ont och synda mot Gud?” Och fast hon talade så till Josef dag efter dag, lyssnade han inte på henne. Han ville inte ligga hos henne eller vara tillsammans med henne. Men en dag kom han in i huset för att utföra sitt arbete, och ingen av husfolket var därinne. Då grep hon honom i manteln och sade: ”Ligg med mig!” Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde och sprang ut. När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt, ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: ”Se här! Han har tagit hit till oss en hebreisk man som vill roa sig med oss. Han kom in till mig och ville ligga med mig. Men jag skrek högt, och när han hörde hur jag höjde rösten och skrek, lämnade han manteln hos mig och flydde och sprang ut.” Sedan lät hon hans mantel ligga kvar hos sig tills hans herre kom hem. Då berättade hon samma sak för honom. Hon sade: ”Den hebreiske tjänaren som du har tagit hit till oss, han kom in till mig för att roa sig med mig. Men när jag höjde rösten och ropade, lämnade han sin mantel hos mig och flydde ut.” När Josefs herre hörde sin hustru berätta för honom att hans tjänare hade gjort så mot henne, blev han rasande och satte Josef i fängelset, platsen där kungens fångar hölls fängslade. Där satt Josef i fängelset. Men HERREN var med Josef, och han gav honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset. Han lät Josef ha ansvar för alla fångar i fängelset och göra allt som skulle göras där. Föreståndaren för fängelset bekymrade sig inte om något som Josef hade hand om, eftersom HERREN var med honom och lät honom lyckas i allt han gjorde.
Första Moseboken 39:7-23 nuBibeln (NUB)
Efter en tid började Potifars hustru göra närmanden mot honom och föreslog att han skulle ligga med henne. Josef vägrade och svarade: ”Min husbonde bekymrar sig inte för någonting i sitt hus utan har lämnat allt han äger i min vård. Själv har han inte mer makt här än vad jag har. Han har inte undanhållit mig annat än dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag kunna göra något så ont som detta och synda mot Gud?” Men hon fortsatte med sina förslag dag efter dag. Josef vägrade dock att lyssna till henne och ville varken ligga med henne eller ens vara nära henne. En dag när han gick in i huset för att sköta sina sysslor, var ingen annan inne. Då kom hon och grep tag i hans kläder och krävde att han skulle ligga med henne. Men han lämnade sin mantel i hennes hand och flydde ut. När hon såg att han lämnade sin mantel och flydde, ropade hon på husfolket och sa till dem: ”Se här! Han har tagit hit den där hebreiske slaven som bara vill roa sig med oss. Han kom och ville ligga med mig, men jag skrek högt, och när han hörde mitt skrik, lämnade han sin mantel och sprang ut.” Hon behöll hans mantel och när hans husbonde kom hem på kvällen, berättade hon samma sak också för honom: ”Den där hebreiske slaven, som du har tagit hit, kom och ville roa sig med mig, men jag ropade och skrek. Då lämnade han sin mantel och flydde.” När husbonden hörde hustruns berättelse om hur hans slav hade uppfört sig mot henne, blev han rasande. Husbonden grep Josef och spärrade in honom i det fängelse där kungen hade sina fångar. Så satt alltså Josef nu i fängelse. Men HERREN var med Josef också där och var god emot honom. Han gjorde fängelsechefen så välvilligt inställd mot Josef att han gav Josef ansvaret för alla de andra fångarna liksom ansvaret för allt som gjordes där. Fängelsechefen behövde inte bekymra sig över något av det som Josef tog hand om, för HERREN var med honom och allt han gjorde lyckades väl.