1 Moseboken 39:7-23

Efter en tid började Potifars hustru göra närmanden mot honom och föreslog att han skulle ligga med henne. Josef vägrade och svarade: ”Min husbonde bekymrar sig inte för någonting i sitt hus utan har lämnat allt han äger i min vård. Själv har han inte mer makt här än vad jag har. Han har inte undanhållit mig annat än dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag kunna göra något så ont som detta och synda mot Gud?” Men hon fortsatte med sina förslag dag efter dag. Josef vägrade dock att lyssna till henne och ville varken ligga med henne eller ens vara nära henne. En dag när han gick in i huset för att sköta sina sysslor, var ingen annan inne. Då kom hon och grep tag i hans kläder och krävde att han skulle ligga med henne. Men han lämnade sin mantel i hennes hand och flydde ut. När hon såg att han lämnade sin mantel och flydde, ropade hon på husfolket och sa till dem: ”Se här! Han har tagit hit den där hebreiske slaven som bara vill roa sig med oss. Han kom och ville ligga med mig, men jag skrek högt, och när han hörde mitt skrik, lämnade han sin mantel och sprang ut.” Hon behöll hans mantel och när hans husbonde kom hem på kvällen, berättade hon samma sak också för honom: ”Den där hebreiske slaven, som du har tagit hit, kom och ville roa sig med mig, men jag ropade och skrek. Då lämnade han sin mantel och flydde.” När husbonden hörde hustruns berättelse om hur hans slav hade uppfört sig mot henne, blev han rasande. Husbonden grep Josef och spärrade in honom i det fängelse där kungen hade sina fångar. Så satt alltså Josef nu i fängelse. Men HERREN var med Josef också där och var god emot honom. Han gjorde fängelsechefen så välvilligt inställd mot Josef att han gav Josef ansvaret för alla de andra fångarna liksom ansvaret för allt som gjordes där. Fängelsechefen behövde inte bekymra sig över något av det som Josef tog hand om, för HERREN var med honom och allt han gjorde lyckades väl.