Första Moseboken 22:1-5

Första Moseboken 22:1-5 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Och det hände sig därefter att Gud prövade Abraham och sa till honom: ”Abraham” och han svarade: ”Här är jag.” [Här är jag (hebr. hineni) är ett uttryck som inte i första hand handlar om att tala om var man befinner sig rent fysiskt eller geografiskt. Det är ett ord som istället innebär att ”jag står till förfogande” eller ”jag är beredd att ta ansvar”. Här i 1 Mos 22:1 förekommer ordet för första gången i Bibeln. Ordet förekommer tre gånger i detta kapitel, se vers 7 och 11. Både Abraham och alla andra som ger detta svar är exempel på personer som går in i någon form av ledarroll när de säger hineni – här är jag. Isak säger det i 1 Mos 22:7, Jakob i 1 Mos 31:11, Mose i 2 Mos 3:4, profeten Samuel säger det i 1 Sam 3:4, profeten Jesaja i Jes 6:8, m.fl.] Han (Gud) sa: ”Ta nu (jag ber dig) din son, din ende (dyrbare – hebr. jachid) son som du älskar (hebr. ahava) – Isak, och gå till Morias land och offra honom där som brännoffer (hebr. olah) till mig, på ett berg som jag ska berätta för dig om.” [I den här versen används ordet jachid för första gången. Ordet beskriver något som är dyrbart. Abraham hade ju även Ismael, men Isak är den ende, enfödde sonen till Sarah. Även ordet för älska ahava används första gången i GT här. Ahava betyder att älska eller kärlek. Det är signifikativt att på samma sätt som Abraham älskar Isak, är Jesus Guds älskade Son. Hela detta kapitel är en bild på hur Gud kommer att offra Jesus för hela mänskligheten. In i minsta detalj ser vi här många förebilder till det som kommer ske längre fram. Gud bevisade sin kärlek till oss genom att han utgav sin ende Son. Faktum är att här finns en viktig förutsättning för fortsättningen på det förbund som Gud ingick med Abraham i 1 Mos 15. Om Abraham är villig att offra sin son är Gud beredd att göra samma sak, vilket också sker 2000 år senare. I ett blodsförbund måste båda parter vara villiga till samma uppoffringar för varandra.] Abraham steg upp tidigt nästa morgon och sadlade sin åsna. Han tog med sig två av sina unga män (hebr. naar) [tjänstefolk] och Isak, hans son. Han klöv ved till brännoffret, steg upp och gick till den plats som Gud hade talat om för honom. På tredje dagen, lyfte Abraham sin blick och såg platsen långt borta. Abraham sa till sina unga män (tjänstefolk): ”Vänta här med åsnan, jag och ynglingen (hebr. naar) går vidare, vi ska tillbe (ordagrant: ”buga, böja oss i vördnad” – hebr. shachah) och kommer tillbaka till er.”