1 Moseboken 22
22
Gud prövar Abraham
1Och det hände sig därefter att Gud prövade Abraham och sa till honom: ”Abraham” och han svarade: ”Här är jag.”
[Här är jag (hebr. hineni) är ett uttryck som inte i första hand handlar om att tala om var man befinner sig rent fysiskt eller geografiskt. Det är ett ord som istället innebär att ”jag står till förfogande” eller ”jag är beredd att ta ansvar”. Här i 1 Mos 22:1 förekommer ordet för första gången i Bibeln. Ordet förekommer tre gånger i detta kapitel, se vers 7 och 11. Både Abraham och alla andra som ger detta svar är exempel på personer som går in i någon form av ledarroll när de säger hineni – här är jag. Isak säger det i 1 Mos 22:7, Jakob i 1 Mos 31:11, Mose i 2 Mos 3:4, profeten Samuel säger det i 1 Sam 3:4, profeten Jesaja i Jes 6:8, m.fl.]
2Han (Gud) sa: ”Ta nu (jag ber dig) din son, din ende (dyrbare – hebr. jachid) son som du älskar (hebr. ahava) – Isak, och gå till Morias land och offra honom där som brännoffer (hebr. olah) till mig, på ett berg som jag ska berätta för dig om.”
[I den här versen används ordet jachid för första gången. Ordet beskriver något som är dyrbart. Abraham hade ju även Ismael, men Isak är den ende, enfödde sonen till Sarah. Även ordet för älska ahava används första gången i GT här. Ahava betyder att älska eller kärlek. Det är signifikativt att på samma sätt som Abraham älskar Isak, är Jesus Guds älskade Son. Hela detta kapitel är en bild på hur Gud kommer att offra Jesus för hela mänskligheten. In i minsta detalj ser vi här många förebilder till det som kommer ske längre fram. Gud bevisade sin kärlek till oss genom att han utgav sin ende Son. Faktum är att här finns en viktig förutsättning för fortsättningen på det förbund som Gud ingick med Abraham i 1 Mos 15. Om Abraham är villig att offra sin son är Gud beredd att göra samma sak, vilket också sker 2000 år senare. I ett blodsförbund måste båda parter vara villiga till samma uppoffringar för varandra.]
3Abraham steg upp tidigt nästa morgon och sadlade sin åsna. Han tog med sig två av sina unga män (hebr. naar) [tjänstefolk] och Isak, hans son. Han klöv ved till brännoffret, steg upp och gick till den plats som Gud hade talat om för honom. 4På tredje dagen, lyfte Abraham sin blick och såg platsen långt borta. 5Abraham sa till sina unga män (tjänstefolk): ”Vänta här med åsnan, jag och ynglingen (hebr. naar) går vidare, vi ska tillbe (ordagrant: ”buga, böja oss i vördnad” – hebr. shachah) och kommer tillbaka till er.”
[Isak är inte en ung pojke utan en vuxen man. Det hebreiska ordet naar används om tonåringar och yngre män. Samma ord används både om Abrahams tjänare som var unga män och hans son Isak, se vers 3, 5, 12, 19. Han hade lätt kunnat göra motstånd och övermannat sin gamle far, men går villigt med på att låta sig bindas. Isaks agerande utgör en förebild till Jesu offer på Golgata. Isak bär själv upp veden till offret, på samma sätt som Jesus själv bär tvärslån. Platsen är också den samma, Moria berg är höjden i Jerusalem där templet stod i den södra ändan av åsen som sträcker sig norrut, vilket möjliggör att Jesus faktiskt korsfästes på precis samma plats som Abraham byggde altaret.
Utifrån Sarahs ålder kan vi se att Isak inte var äldre än 37 år. Hon dog 127 år gammal, se 1 Mos 23:1, och födde Isak då hon var 90 år, se 1 Mos 17:17; 21:1-5. Även orden ”många dagar” i 1 Mos 21:34 och ”efter detta” i 1 Mos 22:1 antyder att händelsen inte sker när han är ett barn, utan när han är vuxen. Det skulle inte vara otroligt om Isak var 33 år, vilket i så fall exakt sammanfaller med Jesu ålder.]
6Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Han tog elden i sin hand och kniven och de gick båda tillsammans. 7Isak pratade med sin far Abraham och sa: ”Min far” och han svarade: ”Här är jag, min son.” Han sa: ”Vi har eld och ved men var är lammet till brännoffret?” [Detta är andra gången som Abraham säger ”här är jag” i detta kapitel, se även vers 1 och 11.] 8Abraham svarade: ”Gud (Elohim) ska själv förse sig med lammet till brännoffret, min son.” De gick båda vidare tillsammans.
[Att hebreiskan här uttrycker att Gud ska förse sig själv, talar profetiskt även om att Gud förser sig själv med det perfekta offret när han senare ger sin son Jesus som det fullkomliga offret för världens och alla människors synder.]
9Och de kom till platsen som Gud (Elohim) hade berättat för honom om och Abraham byggde ett altare där och lade i ordning veden. Sedan band (hebr. aqed) han Isak, sin son, och lade honom på altaret ovanpå veden. [Inom judendomen har denna berättelse fått namnet Akedah – ”bindandet” av Isak.] 10Och Abraham sträckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.
11Då ropade en Herrens (Jahvehs) ängel till honom från himlen och sa: ”Abraham, Abraham” och han svarade: ”Här är jag.” [Det är nu tredje gången som Abraham säger ”här är jag” i detta kapitel, se även vers 1 och 7.]
12Då sa han [Herrens ängel]: ”Lägg inte din hand på ynglingen (hebr. naar), gör ingenting mot honom, för nu vet [har jag personligen fått erfara] att du är en gudfruktig man (att du fruktar Elohim). Du har [ju] inte [ens] undanhållit din son, din ende [son], från mig.” [Heb 11:17-19; Jak 2:21-23] 13Abraham såg sig omkring (lyfte upp sina ögon och tittade) och se, bakom [honom] var en bagge som hade fastnat med sina horn i snåret. Då gick Abraham och tog baggen och offrade den som brännoffer istället för sin son. 14Och Abraham kallade den platsen (gav den platsen namnet) Herren (Jahveh) ser (förser, utser – hebr. raah), [eller] som man säger än i denna dag om berget: ”Herren kommer att uppenbara sig (Jahveh jeraeh).”
[Sista frasen kan också översättas: ”på Herrens (Jahvehs) berg ska det förses.” Det finns ett flertal beskrivande namn på Gud i GT. Jahveh-Jireh – ”Herren vår försörjare” är ett av dem, se även 1 Mos 16:13; 17:1; 2 Mos 17:15; Ps 23:1; Dom 6:24; Jer 23:6.]
15Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) [1 Mos 16:7] ropade till Abraham från himlen en andra gång 16och sa: ”Vid mig själv har jag svurit (gett min ed) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom du har gjort denna sak och inte har undanhållit din son, din ende son, 17som en välsignelse ska jag välsigna dig och föröka, jag ska föröka din säd som stjärnorna på himlen och som sanden som finns på havets strand, och din säd ska besitta sin fiendes port. 18I din säd ska alla jordens folkslag vara välsignade, eftersom du har lyssnat till min röst.”
19Abraham återvände till sina unga män (tjänstefolk) och de steg upp och gick tillsammans till Beer-Sheva och Abraham bodde i Beer-Sheva. [1 Mos 21:14]
20Och det hände sig efter dessa händelser att man berättade för Abraham och sa: ”Se, Milkah har fött [åtta] barn till din bror Nachor.” [1 Mos 11:29]
21Us (hebr. Ots), hans förstfödde
och Boz hans bror
och Kemoel, Arams far,
22och Kesed
och Chazo
och Pileddash
och Jidlaf
och Betoel. 23Och Betoel födde Rebecka,
dessa åtta födde Milkah åt Nachor, Abrahams bror. 24Hans konkubin som hette Reoma födde Tevach och Gacham och Tachash och Maacha.
Nu markerat:
1 Moseboken 22: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln