Första Moseboken 15:7-21
Första Moseboken 15:7-21 nuBibeln (NUB)
Han sa till honom: ”Jag är HERREN, som förde dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som egendom.” Men Abram svarade: ”Herre, HERRE, hur kan jag veta att jag ska få det här?” Då sa Herren till honom att hämta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva. Abram hämtade djuren och styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte. Och när rovfåglar angrep de slaktade djuren, schasade Abram bort dem. När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och ett fruktansvärt, skrämmande mörker kom över honom. Då sa Herren till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar, och efter det ska de gå därifrån med stora rikedomar. Själv kommer du att dö i frid och begravas hos dina fäder vid hög ålder. I den fjärde generationen ska dina ättlingar komma tillbaka hit, för amoréerna kommer inte att ha fyllt sina synders mått förrän då.” När solen gick ner och det blev mörkt, syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna. Den dagen upprättade HERREN detta förbund med Abram: ”Jag ger detta land till dina ättlingar, ända från Egyptens flod till den stora floden Eufrat, kenitéernas, kenisséernas, kadmonéernas, hettiternas, perisséernas, refaéernas, amoréernas, kanaanéernas, girgashéernas och jevuséernas land.”
Första Moseboken 15:7-21 Bibel 2000 (B2000)
Herren sade till Abram: »Jag är Herren, som har fört dig från Ur i Kaldeen för att ge dig detta land som egendom.« Abram sade: »Herre, min Gud, hur skall jag veta att det blir min egendom?« Han svarade: »Hämta en treårig kviga, en treårig get och en treårig bagge, en turturduva och en ungduva!« Abram hämtade djuren, styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna styckade han inte. Rovfåglar dök ner mot kropparna, men Abram jagade bort dem. Vid solnedgången föll Abram i dvala, och skräck överväldigade honom, ett stort mörker. Herren sade till Abram: »Du skall veta att dina ättlingar kommer att bo i ett land som inte är deras och vara slavar och förtryckas i fyrahundra år. Men det folk vars slavar de blir skall jag döma, och därefter skall de dra ut med stora rikedomar. Du själv skall leva länge innan du går till dina fäder i frid och blir begravd. Efter tre generationer skall dina ättlingar återvända hit, först då har amoreerna fyllt sina synders mått.« Solen gick ner och det blev mörkt. Då syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som gick fram mellan köttstyckena. Herren slöt då detta förbund med Abram: »Åt dina ättlingar ger jag detta land, ända från Egyptens flod till den stora floden, Eufrat, keniternas, kenisseernas, kadmoneernas, hettiternas, perisseernas, refaeernas, amoreernas, kanaaneernas, girgasheernas och jevuseernas land.«
Första Moseboken 15:7-21 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Sedan sade han till honom: "Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel." Han svarade: "Herre, HERRE, hur skall jag veta att jag kommer att ärva det?" Då sade han till honom: "Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva." Han hämtade alla dessa åt honom och styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte. Och rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem. När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram, och se, då kom skräck och ett stort mörker över honom. Och HERREN sade till Abram: "Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år. Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall de dra ut med stora ägodelar. Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. I fjärde släktledet skall de återvända hit. Ty ännu har inte amoreerna fyllt sina synders mått." När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla, som for fram mellan köttstyckena. På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: "Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat: keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, hetiternas, perisseernas, rafaeernas, amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebusiternas land."
Första Moseboken 15:7-21 Karl XII 1873 (SK73)
Och han sade till honom: Jag är Herren, som dig utfört hafver ifrån Ur utu Chaldeen, att jag dig detta land gifva skall till besittning. Abram sade: Herre, Herre, hvaruppå skall jag märka, att jag skall besitta det? Och han sade till honom: Tag mig ena treåra ko, och ena treåra get, och en treåra vädur, och ena turturdufvo, och ena unga dufvo. Och han tog allt detta, och delade det midt i tu ifrå hvart annat, och lade hvar delen tvärt emot den andra; men foglarne delade han intet. Och foglarne kommo neder på kropparna, och Abram dref bort dem. Då solen nedergången var, föll en svår sömn på Abram, och si, en förskräckelse och ett stort mörker kom öfver honom. Då sade han till Abram: Detta skall du veta, att din säd skall varda främmande uti ett land, det dem icke tillhörer, och man skall der göra dem till trälar och fara illa med dem i fyrahundrade år. Men öfver det folk, som de tjenande varda, skall jag domare vara; sedan skola de draga ut med stora håfvor. Och du skall fara till dina fäder med frid, och i en god ålder begrafven varda. Men de skola i fjerde mans ålder komma hit igen; förty de Amoreers ondska är icke ännu all fullkomnad. Då nu solen var nedergången, och mörker vordet, si, då rök en ugn, och en eld for emellan stycken. På den dagen gjorde Herren ett förbund med Abram, och sade: Dine säd skall jag gifva detta landet, ifrå den älfvene i Egypten, allt intill den stora älfven Phrath: De Keneer, de Keniseer, de Kadmoneer, De Hetheer, de Phereseer, de Reser, De Amoreer, de Cananeer, de Girgaseer, de Jebuseer.
Första Moseboken 15:7-21 Svenska 1917 (SVEN)
Och han sade till honom: »Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.» Han svarade: »Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?» Då sade han till honom: »Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva.» Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna. Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem. När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker. Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.» Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar. Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder. Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.» Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena. På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat: kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas, hetiternas, perisséernas, rafaéernas, amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.»
Första Moseboken 15:7-21 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Sedan sade han till honom: ”Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel.” Han svarade: ”Herre Gud, hur ska jag veta att jag kommer att ärva det?” Då sade han till honom: ”Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva.” Han hämtade alla dessa åt honom, styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte. Rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem. När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram. Då kom skräck och ett stort mörker över honom. Och HERREN sade till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. Men det folk som gör dem till slavar ska jag döma. Sedan ska de dra ut med stora ägodelar. Men du själv ska gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. I fjärde släktledet ska de återvända hit, för amoreerna har ännu inte fyllt sina synders mått.” När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla som gick fram mellan köttstyckena. På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat: keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, hetiternas, perisseernas, rafaeernas, amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land.”
Första Moseboken 15:7-21 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Han sa till honom: ”Jag är Herren (Jahveh) som har fört dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som arv.” [2 Mos 12:1-3] Han sa: ”Herre Herre (Adonaj Jahveh), hur ska jag veta (kunna känna till) att jag ska ärva det?” Han sa till honom: ”Ta till mig en tre år gammal kviga, och en tre år gammal get av honkön, och en tre år gammal bagge, och en turturduva och en ung duva.” Han tog allt detta till honom och delade dem på mitten och lade varje halva mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte. Och rovfåglarna kom ner på kadavren men Abram drev bort dem. Och det hände när solen hade gått ner att en djup sömn föll över Abram och även fruktan och stort mörker föll över honom. Han sa till Abram: ”Du ska veta (känna väl till) att din säd (dina arvingar, efterkommande) ska bli främlingar i ett land som inte är deras, och ska tjäna dem och de ska vara plågade av dem i 400 år, och även det folk [egyptierna], som de ska tjäna [som slavar], ska jag döma. Efteråt ska de komma ut med stora rikedomar. [2 Mos 12:33-36] Men du ska gå till dina fäder i frid. Du ska bli begraven vid en god (hög) ålder. I den fjärde generationen ska de komma tillbaka hit, för amoréernas missgärning är inte full än. [Deras synders mått har inte uppnått mängden som krävs för dom, se 3 Mos 18:24-2520:23-24.]” Och det hände när solen gick ner och där var ett tjockt mörker, att då syntes en rykande ugn och en flammande fackla som passerade mellan styckena (de delade djuren). [Här beskrivs en del av den ritual som hör till när man ingår ett blodsförbund med varandra] Den dagen skar Herren ett förbund med Abram (ingick ett blodsförbund) och sa: ”Till din säd (din avkomma, dina arvingar) har jag gett detta land, från Egyptens flod till den stora floden, floden Eufrat, keniterna och keniziterna och kadmoneerna och hettiterna och perisséerna och rafaeerna och amoréerna och kanaanéerna och girgashéerna och jevusiterna.” [Namnen på de folkslag som levde i Kanaan innan israeliterna kom dit.]