Och han sade till honom: Jag är Herren, som dig utfört hafver ifrån Ur utu Chaldeen, att jag dig detta land gifva skall till besittning. Abram sade: Herre, Herre, hvaruppå skall jag märka, att jag skall besitta det? Och han sade till honom: Tag mig ena treåra ko, och ena treåra get, och en treåra vädur, och ena turturdufvo, och ena unga dufvo. Och han tog allt detta, och delade det midt i tu ifrå hvart annat, och lade hvar delen tvärt emot den andra; men foglarne delade han intet. Och foglarne kommo neder på kropparna, och Abram dref bort dem. Då solen nedergången var, föll en svår sömn på Abram, och si, en förskräckelse och ett stort mörker kom öfver honom. Då sade han till Abram: Detta skall du veta, att din säd skall varda främmande uti ett land, det dem icke tillhörer, och man skall der göra dem till trälar och fara illa med dem i fyrahundrade år. Men öfver det folk, som de tjenande varda, skall jag domare vara; sedan skola de draga ut med stora håfvor. Och du skall fara till dina fäder med frid, och i en god ålder begrafven varda. Men de skola i fjerde mans ålder komma hit igen; förty de Amoreers ondska är icke ännu all fullkomnad. Då nu solen var nedergången, och mörker vordet, si, då rök en ugn, och en eld for emellan stycken. På den dagen gjorde Herren ett förbund med Abram, och sade: Dine säd skall jag gifva detta landet, ifrå den älfvene i Egypten, allt intill den stora älfven Phrath: De Keneer, de Keniseer, de Kadmoneer, De Hetheer, de Phereseer, de Reser, De Amoreer, de Cananeer, de Girgaseer, de Jebuseer.
Bibelappen
Bibelappen för barn
