Predikaren 5:10-19
Predikaren 5:10-19 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När ägodelarna förökas är det många som äter av dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att hans ögon får se dem? Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova. Ett svårt elände har jag sett under solen: hopsparad rikedom som blir sin ägare till skada. Går denna rikedom förlorad genom någon olycka och ägaren har en son, får denne ingenting. Som han kom ut ur moderlivet, lika naken måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. Också detta är ett svårt elände. Han skall gå bort som han kom. Vad vinner han som mödar sig för vinden! Ja, alla dagar lever han i mörker med mycken oro, sjukdom och besvikelse. Se, detta är vad jag har insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och gör sig goda dagar mitt i sin möda, när hon strävar under solen, de levnadsdagar som Gud ger henne. Ty detta är hennes del. Om Gud ger rikedom och skatter åt någon och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. Ty han tänker knappt på sina levnadsdagar eftersom Gud ger honom glädje i hjärtat.
Predikaren 5:10-19 Svenska 1917 (SVEN)
När ägodelarna förökas, bliva ock de som äta av dem många; och till vad gagn äro de då för ägaren, utom att hans ögon få se dem? Söt är arbetarens sömn, vare sig han har litet eller mycket att äta; men den rikes överflöd tillstädjer honom icke att sova. Ett bedrövligt elände som jag har sett under solen är det att hopsparad rikedom kan bliva sin ägare till skada. Och om rikedomen har gått förlorad för någon genom en olycka, så får hans son, om han har fött en son, alls intet därav. Sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gå bort, lika naken som han kom, och för sin möda får han alls intet som han kan taga med sig. Också det är ett bedrövligt elände. Om han måste gå bort alldeles sådan som han kom, vad förmån har han då därav att han så mödar sig -- för vind? Nej, alla sina livsdagar framlever han i mörker; och mycken grämelse har han, och plåga och förtret. Se, vad jag har funnit vara bäst och skönast för människan, det är att hon äter och dricker och gör sig goda dagar vid den möda som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta är den del hon får. Och om Gud åt någon har givit rikedom och skatter, och därtill förunnat honom makt att njuta härav och att göra sig till godo sin del och att vara glad under sin möda, så är också detta en Guds gåva. Ty man tänker då icke så mycket på sina livsdagars gång, när Gud förlänar glädje i hjärtat.
Predikaren 5:10-19 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova. Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? I alla sina dagar äter han i mörker med mycket oro, sjukdom och besvikelse. Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen med glädje i hjärtat.
Predikaren 5:10-19 nuBibeln (NUB)
Ju mer man får av det goda, desto fler blir det som tär på det. Vad har då ägaren för glädje av rikedomen, förutom att få se den? En arbetare sover gott, vare sig han har mycket eller lite att äta, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova. Jag har sett något ont och beklämmande under solen: hopsparad rikedom blir till olycka för sin ägare. Om hans egendom genom någon olycka går förlorad, och om han har en son, får denne ingenting. Lika naken som han föddes går han bort. Inget av det som han med möda samlat ihop, kan han ta med sig. Också detta är ont och beklämmande. Som han kom ska han också gå bort. Vad får han för nytta av att bemöda sig med det som försvinner i vinden? Hela sitt liv lever han i mörker och stor oro, sjukdom och bitterhet. Jag har också insett att det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sitt arbete som hon bemödar sig med under solen, så länge Gud låter henne leva, för det är hennes del. Om Gud ger en människa rikedom och ägodelar och låter henne njuta av dem, ta dem till sig och glädja sig åt sin möda, är det en gåva från Gud. Hon reflekterar inte ofta över sina levnadsdagar, eftersom Gud fyller hennes sinne med en djup glädje.
Predikaren 5:10-19 Bibel 2000 (B2000)
Ju större förmögenhet, desto fler som tär på den. Vilken glädje ger den ägaren annat än ögats glädje? God är arbetarens sömn, han må äta litet eller mycket, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova. Jag har sett något ont och plågsamt under solen: hopsparad rikedom blir sin ägares olycka. Trots hans tunga arbete går rikedomen förlorad, och får han då en son har han inget att ge honom. Lika naken som han kom till världen går han åter bort: så som han kom, så skall han gå. Ingenting får han ta med sig på färden av allt vad han med möda har förvärvat. Ja, detta är något ont och plågsamt: sådan han kom får han gå härifrån. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind? Alla hans dagar är mörker och sorg, djupaste missmod, sjukdom och förbittring. Jag har också sett något annat: det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda under solen, de dagar som Gud har gett henne att leva. Det är hennes beskärda del. När Gud ger en människa gods och guld och förmåga att njuta av det, ta ut sin del och vara glad under sin möda, då är det en gåva från Gud. Hon tänker knappt på hur livsdagen förrinner, ty hon har fullt upp med den glädje Gud ger.