Predikaren 5:10-19

När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova. Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? I alla sina dagar äter han i mörker med mycket oro, sjukdom och besvikelse. Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen med glädje i hjärtat.