Femte Moseboken 32:8-11
Femte Moseboken 32:8-11 Bibel 2000 (B2000)
När den Högste gav land åt folken och skilde dem från varandra, när han fördelade deras områden efter gudasönernas antal, då blev Jakob Herrens andel, Israel hans arv och egendom. Han fann honom i öknen, i den ödsliga, ylande ödemarken. Han gav honom värn och vård, skyddade honom som sin ögonsten. Som en örn lockar ungarna ur redet och sedan svävar över dem, så bredde han ut sina vingar och bar honom på sin rygg.
Femte Moseboken 32:8-11 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När den Högste gav arvslotter åt folken, när han spred ut människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn. Ty HERRENS del är hans folk, Jakob är hans arvedels lott. Han fann honom i öknens land, i ödslig, tjutande ödemark. Han omslöt honom och tog honom i sin vård, han bevarade honom som sin ögonsten. Liksom en örn väcker upp sitt bo, och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog emot honom och bar honom på sina fjädrar.
Femte Moseboken 32:8-11 Karl XII 1873 (SK73)
När den Högste utskifte folken, och utströdde menniskors barn, då satte han landamäre till folken, efter Israels barnas tal. Ty Herrans lott är hans folk; Jacob är snöret till hans arf. Han fann honom i vildmarkene; uti torro öknene, der styggeligit är; han förde honom omkring, och gaf honom lag, och bevarade honom såsom sin ögnasten. Såsom en örn utförer sina ungar, och flyger öfver dem; så räckte han sina vingar ut, tog dem, och bar dem uppå sina vingar.
Femte Moseboken 32:8-11 Svenska 1917 (SVEN)
När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn. Ty HERRENS folk är hans del, Jakob är hans arvedels lott. Han fann honom i öknens land, i ödsligheten, där ökendjuren tjöto. Då tog han honom i sitt beskärm och sin vård, han bevarade honom såsom sin ögonsten. Likasom en örn lockar sin avkomma ut till flykt och svävar upp ovanför sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom på sina fjädrar.
Femte Moseboken 32:8-11 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När den Högste gav arvslotter åt folken, när han spred ut människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn, för HERRENS del är hans folk, Jakob är hans arvedels lott. Han fann honom i öknens land, i ödslig, tjutande ödemark. Han omslöt honom och tog honom i sin vård, han bevarade honom som sin ögonsten. Som en örn väcker upp sitt bo och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog emot honom och bar honom på sina fjädrar.
Femte Moseboken 32:8-11 nuBibeln (NUB)
När den Högste tilldelade folken deras områden och bestämde gränserna för var de skulle bosätta sig i enlighet med Israels söners antal, då blev hans folk HERRENS egendom, Jakob hans del. Han fann honom i öknen, i ödslig, ylande ödemark, han bevarade honom, tog hand om honom och skyddade honom som sin ögonsten. Som när en örn lockar sina ungar ur boet och svävar över dem, så bredde han ut sina vingar och bar honom på sina vingfjädrar.
Femte Moseboken 32:8-11 Svenska Kärnbibeln (SKB)
När den Högste (Elion) gav folken (hednafolken) deras arv, när han åtskilde [hebr. parad – samma ord som i 1 Mos 10:5] människors (Adams) barn, då satte han upp gränser för folken [1 Mos 11:5-8] i enlighet med antalet av Guds söner. [Den sista frasen är ordagrant i hebreiska Masoriska texten benei Jisrael – Israels söner. Ett fragment från Qumran (4QDt, daterad till 30-1 f.Kr.) har benei elohim – Guds söner, och den grekiska översättningen Septuaginta (från ca 200 f.Kr) har angelon theou – Guds änglar. Dessa varianter stämmer överens med Ps 82 och Dan 10:13-21 som beskriver att det också finns en andlig dimension över nationerna.] Herrens (Jahvehs) del är hans folk, Jakob är hans arvslott. Han (Herren) hittade honom (Israel) i ett ökenland, på avskrädeshögen i en vindpinad vildmark [där vinden tjuter eller djur ropar i natten]. Han omslöt (gav beskydd åt) honom, han tog hand om (förbarmade sig över) honom, han behöll (bevarade) honom som sin ögonsten (ordagrant: vaktade honom som pupillen i sitt eget öga). Som en örn som rör om i sitt näste, hovrar över sina ungar, breder ut sina vingar, tar dem och bär dem på sina vingar.