5 Moseboken 32:8-11

När den Högste (Elion) gav folken (hednafolken) deras arv, när han åtskilde [hebr. parad – samma ord som i 1 Mos 10:5] människors (Adams) barn, då satte han upp gränser för folken [1 Mos 11:5-8] i enlighet med antalet av Guds söner. [Den sista frasen är ordagrant i hebreiska Masoriska texten benei Jisrael – Israels söner. Ett fragment från Qumran (4QDt, daterad till 30-1 f.Kr.) har benei elohim – Guds söner, och den grekiska översättningen Septuaginta (från ca 200 f.Kr) har angelon theou – Guds änglar. Dessa varianter stämmer överens med Ps 82 och Dan 10:13-21 som beskriver att det också finns en andlig dimension över nationerna.] Herrens (Jahvehs) del är hans folk, Jakob är hans arvslott. Han (Herren) hittade honom (Israel) i ett ökenland, på avskrädeshögen i en vindpinad vildmark [där vinden tjuter eller djur ropar i natten]. Han omslöt (gav beskydd åt) honom, han tog hand om (förbarmade sig över) honom, han behöll (bevarade) honom som sin ögonsten (ordagrant: vaktade honom som pupillen i sitt eget öga). Som en örn som rör om i sitt näste, hovrar över sina ungar, breder ut sina vingar, tar dem och bär dem på sina vingar.