Femte Moseboken 2:1-23
Femte Moseboken 2:1-23 Bibel 2000 (B2000)
Därefter bröt vi upp och gick tillbaka in i öknen, i riktning mot Sävhavet, så som Herren hade sagt till mig. Vi gick länge omkring i utkanten av Seirs bergsbygd. Slutligen sade Herren till mig: »Länge nog har ni gått omkring vid dessa berg. Vänd nu mot norr! Ge folket dessa anvisningar: Ni går nu genom det område som tillhör era bröder, Esaus ättlingar i Seir. Även om de är rädda för er skall ni akta er noga och inte utmana dem. Inte en enda fotsbredd av deras land skall jag ge er, ty Seirs berg har jag skänkt som egendom till Esau. Mat att äta skall ni köpa av dem, och även vattnet ni dricker skall ni betala för. Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du har företagit dig, och han har följt din vandring genom den väldiga öknen. I fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig. Ingenting har fattats dig.« Vi vandrade fram bland våra bröder, Esaus ättlingar i Seir, och följde vägen i Aravadalen bort från Elat och Esjon-Gever. Sedan tog vi en ny väg och gick i riktning mot Moabs öken. Herren sade till mig: »Angrip inte moabiterna, ge dig inte i strid med dem. Av deras land ger jag dig ingenting, ty Ar har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar.« ( Förut bodde emeerna där, ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. Liksom anakiterna räknas de som refaeer, men moabiterna kallar dem emeer. I Seir bodde förut horeerna, men de drevs bort av Esaus ättlingar, som utplånade dem och övertog deras land, liksom Israel gjorde med det land Herren hade skänkt dem som egendom.) »Framåt, gå över Sered!« Så gick vi över Sereds floddal. Vår vandring från Kadesh Barnea fram till övergången av Sereddalen hade tagit trettioåtta år. Då var den generationens alla krigare döda och borta ur lägret, så som Herren hade svurit. Herrens hand drabbade dem och ryckte bort dem ur lägret tills alla var döda. När alla krigarna i folket hade dött ut talade Herren till mig: »När du nu går genom Moabs område, genom Ar, närmar du dig Ammons ättlingar. Angrip dem inte, utmana dem inte. Av ammoniternas land ger jag dig ingenting, ty det har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar.« ( Även detta land räknas som refaeiskt. Där bodde förut refaeer, av ammoniterna kallade samsummeer. Det var ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. Herren utplånade refaeerna och lät ammoniterna driva bort dem och överta deras land, så som han gjorde för Esaus ättlingar i Seir, när han utplånade horeerfolket och lät dem driva bort det och överta det land där de ännu bor. Samma sak drabbade avveerna, som bodde i byar ända bort mot Gaza. Kaftoreerna, som hade kommit från Kaftor, utplånade dem och övertog deras land.)
Femte Moseboken 2:1-23 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Sålunda vände vi om och tog vägen mot öknen, åt Röda havet till, så som HERREN hade sagt till mig, och det tog lång tid att ta oss runt Seirs bergsbygd. Då sade HERREN till mig: "Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr. Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn, som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. Ni skall inte inlåta er i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Mat att äta skall ni inköpa av dem för pengar och vatten att dricka skall ni köpa av dem för pengar. Ty HERREN, din Gud, har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig och ingenting har fattats dig." Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. Och HERREN sade till mig: "Du skall inte angripa Moab eller inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar till Lots barn." - Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer, men moabiterna kallar dem emeer. I Seir bodde tidigare horeerna, men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som HERREN hade givit dem till besittning. - "Så stå nu upp och gå över floden Sered." Och vi gick då över den flodsänkan. Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea till dess vi gick över floden Sered, gick det trettioåtta år, och under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som HERREN med ed hade förklarat för dem. Ja, HERRENS hand var emot dem. Han utrotade dem ur lägret så att de dog. Då nu alla stridsmän i folket hade dött, sade HERREN till mig: "Du skall i dag gå över Moabs gräns vid Ar och skall då komma i närheten av Ammons barn, men du skall inte angripa dem eller inlåta dig i strid med dem, ty av ammoniternas land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det till Lots barn." - Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men HERREN förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor och sedan bodde i deras land.
Femte Moseboken 2:1-23 Svenska 1917 (SVEN)
Sedan vände vi oss åt annat håll, vi bröto upp och togo vägen mot öknen, åt Röda havet till, såsom Herren hade tillsagt mig, och vi höllo en lång tid på med att tåga omkring Seirs bergsbygd. Och HERREN talade till mig och sade: »Länge nog haven I hållit på med att tåga omkring denna bergsbygd; vänden eder nu mot norr. Och bjud folket och säg: I kommen nu att draga fram genom det område som tillhör edra bröder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men fastän de skola frukta för eder, mån I taga eder väl till vara. I skolen icke inlåta eder i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva eder ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Mat att äta skolen I köpa av dem för penningar; vatten att dricka skolen I ock köpa av dem för penningar. HERREN, din Gud, har ju välsignat dig i alla dina händers verk; han har låtit sig vårda om din vandring i denna stora öken; nu i fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har fattats dig. Så drog vi då åstad bort ifrån våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vände oss nu åt annat håll och drogo fram på vägen till Moabs öken. Och Herren sade till mig: »Du skall icke angripa Moab eller inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar åt Lots barn till besittning. (Eméerna bodde där fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna. Och likasom anakiterna räknas också de för rafaéer; men moabiterna kalla dem eméer. I Seir bodde däremot fordom horéerna, men Esaus barn fördrevo dem för sig och förgjorde dem och bosatte sig på det land som Herren hade givit dem till besittning.) Stån nu upp och gån över bäcken Sered.» Så gingo vi då över bäcken Sered. Och den tid som åtgick för vår vandring från Kades-Barnea, till dess vi gingo över bäcken Sered. var trettioåtta år, och under denna tid förgicks hela den släktet, alla stridbara män i lägret, såsom Herren hade svurit att det skulle gå dem. Ja, Herrens hand drabbade dem, och han sände förödelse i lägret bland dem och ryckte dem bort därur, så att de förgingos. Då nu alla stridbara män i folket hade dött ut, talade HERREN till mig och sade: »Du drager nu över Moabs gräns, genom Ar, och skall så komma i närheten av Ammons barn; men du må icke angripa dessa, ej heller inlåta dig i strid med dem, ty av Ammons barns land skall jag icke giva dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det åt Lots barn till besittning. (Såsom ett rafaéernas land räknas också detta; rafaéer bodde fordom där; men ammoniterna kalla dem samsummiter. De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna. Men Herren förgjorde dessa för dem; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land. På samma sätt hade han gjort för Esaus barn, som bo i Seir, i det han för dem förgjorde horéerna; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land, där de bo ännu i dag. Likaså blevo avéerna, som bodde i byar ända fram till Gasa, förgjorda av kaftoréerna, som drogo ut från Kaftor och sedan bosatte sig i deras land.)
Femte Moseboken 2:1-23 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Så vände vi om och gick mot öknen, på vägen mot Röda havet, så som HERREN hade sagt till mig. Det tog lång tid att ta oss runt Seirs bergsbygd. Då sade HERREN till mig: ”Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr. Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. Ni ska inte gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har gett Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Ni ska köpa mat att äta av dem för pengar, och köpa vatten att dricka av dem för pengar, för HERREN din Gud har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har HERREN din Gud varit med dig och ingenting har fattats dig.” Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. Och HERREN sade till mig: ”Du ska inte angripa Moab eller gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har gett Ar till Lots barn.” Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer, men moabiterna kallar dem emeer. I Seir bodde tidigare horeerna, men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som HERREN hade gett dem till besittning. ”Så bryt nu upp och gå över bäcken Sered.” Vi gick då över den bäckravinen. Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea tills vi gick över bäcken Sered gick det trettioåtta år. Under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som HERREN med ed hade förklarat för dem. HERRENS hand var emot dem, och han utrotade dem ur lägret så att de dog. När nu alla stridsmän i folket hade dött, sade HERREN till mig: ”Du ska i dag gå över Moabs gräns vid Ar och ska då komma i närheten av ammoniterna. Men du ska inte angripa dem eller gå i strid med dem, för jag kommer inte att ge dig något i ammoniternas land till besittning, eftersom jag redan har gett det till Lots barn.” Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men HERREN förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor och sedan bodde i deras land.
Femte Moseboken 2:1-23 nuBibeln (NUB)
Därefter vände vi tillbaka genom öknen mot Sävhavet, så som HERREN hade sagt till mig. Under en lång tid vandrade vi omkring i området kring berget Seir. Sedan sa HERREN till mig: ”Nu har ni vandrat omkring här i bergen länge nog! Vänd norrut och säg till folket att det ska gå genom det land som tillhör deras bröder, Esaus ättlingar, som bor i Seir. Edoméerna kommer att bli rädda för er, men var ändå försiktiga. Ge dem ingen anledning till strid! Jag har nämligen gett dem hela Seirs bergsbygd som deras eget område och ni kommer inte att få den minsta lilla bit av deras land. Betala dem för den mat och det vatten ni använder. HERREN, din Gud, har välsignat dig i allt som du företagit dig och vakat över dig under de fyrtio år du vandrat omkring i denna väldiga öken. I fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig och du har aldrig behövt sakna något.” Vi vandrade alltså fram bland våra bröder Esaus ättlingar som bodde i Seir och lämnade sedan Aravavägen, bort från Elat och Esjon-Gever och tog vägen mot Moabs öken. Då sa HERREN: ”Anfall inte moabiterna, strid inte mot dem, för jag tänker inte ge er något av deras land. Ar har jag nämligen gett till Lots ättlingar.” (Eméerna, ett stort och talrikt folk, hade bott där tidigare. De är lika storvuxna som Anaks folk. Både eméerna och anakiterna räknas som refaéer, men moabiterna kallade dem eméer. Tidigare hade horéerna bott i Seir, men de hade drivits ut av Esaus ättlingar som förgjorde dem och bosatte sig där. På samma sätt gjorde Israel i det land som HERREN hade gett dem som egendom.) ”Gå nu över floddalen Sered”, sa HERREN, och vi gjorde så. Det tog oss trettioåtta år att komma från Kadesh Barnea till Sereddalen där vi gick över floden Sered. Då hade alla stridsdugliga män i den förra generationen dött, så som HERREN hade sagt. Ja, HERREN var mot dem, han fortsatte att utplåna dem ur lägret och till slut var alla döda. När den siste av krigarna bland folket hade dött, sa HERREN till mig: ”Idag ska du gå över gränsen till Moabs område, Ar. När du kommer till ammoniternas land ska du inte utmana eller anfalla dem, för jag tänker inte ge dig någon del av deras land. Det har jag gett till Lots ättlingar.” (Även detta land betraktas som refaeiskt. Området hade tidigare varit bebott av refaéerna, som ammoniterna kallade samsumméer. De var stora och talrika, lika storvuxna som anakiterna. Men HERREN förgjorde dem för ammoniterna som fördrev dem och bosatte sig i landet. På samma sätt hade HERREN gjort med Esaus ättlingar i Seir, där han förgjorde horéerna för dem. De fördrev dem och har sedan dess varit bosatta där. På samma sätt blev det när kaftoréerna kom från Kaftor och invaderade och förgjorde avvéerna som bodde i byar utspridda ända bort till Gaza och bosatte sig där.)