Femte Moseboken 2:1-23

Femte Moseboken 2:1-23 B2000

Därefter bröt vi upp och gick tillbaka in i öknen, i riktning mot Sävhavet, så som Herren hade sagt till mig. Vi gick länge omkring i utkanten av Seirs bergsbygd. Slutligen sade Herren till mig: »Länge nog har ni gått omkring vid dessa berg. Vänd nu mot norr! Ge folket dessa anvisningar: Ni går nu genom det område som tillhör era bröder, Esaus ättlingar i Seir. Även om de är rädda för er skall ni akta er noga och inte utmana dem. Inte en enda fotsbredd av deras land skall jag ge er, ty Seirs berg har jag skänkt som egendom till Esau. Mat att äta skall ni köpa av dem, och även vattnet ni dricker skall ni betala för. Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du har företagit dig, och han har följt din vandring genom den väldiga öknen. I fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig. Ingenting har fattats dig.« Vi vandrade fram bland våra bröder, Esaus ättlingar i Seir, och följde vägen i Aravadalen bort från Elat och Esjon-Gever. Sedan tog vi en ny väg och gick i riktning mot Moabs öken. Herren sade till mig: »Angrip inte moabiterna, ge dig inte i strid med dem. Av deras land ger jag dig ingenting, ty Ar har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar.« ( Förut bodde emeerna där, ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. Liksom anakiterna räknas de som refaeer, men moabiterna kallar dem emeer. I Seir bodde förut horeerna, men de drevs bort av Esaus ättlingar, som utplånade dem och övertog deras land, liksom Israel gjorde med det land Herren hade skänkt dem som egendom.) »Framåt, gå över Sered!« Så gick vi över Sereds floddal. Vår vandring från Kadesh Barnea fram till övergången av Sereddalen hade tagit trettioåtta år. Då var den generationens alla krigare döda och borta ur lägret, så som Herren hade svurit. Herrens hand drabbade dem och ryckte bort dem ur lägret tills alla var döda. När alla krigarna i folket hade dött ut talade Herren till mig: »När du nu går genom Moabs område, genom Ar, närmar du dig Ammons ättlingar. Angrip dem inte, utmana dem inte. Av ammoniternas land ger jag dig ingenting, ty det har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar.« ( Även detta land räknas som refaeiskt. Där bodde förut refaeer, av ammoniterna kallade samsummeer. Det var ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. Herren utplånade refaeerna och lät ammoniterna driva bort dem och överta deras land, så som han gjorde för Esaus ättlingar i Seir, när han utplånade horeerfolket och lät dem driva bort det och överta det land där de ännu bor. Samma sak drabbade avveerna, som bodde i byar ända bort mot Gaza. Kaftoreerna, som hade kommit från Kaftor, utplånade dem och övertog deras land.)