Andra Kungaboken 2:1-18

Dela

Andra Kungaboken 2:1-18 nuBibeln (NUB)

Nu var tiden inne för HERREN att hämta Elia upp till himlen i en stormvind. När Elia och Elisha lämnade Gilgal, sa Elia till Elisha: ”Stanna här, för HERREN har sänt mig till Betel.” ”Nej, så sant HERREN och du själv lever, jag ska inte lämna dig!” svarade Elisha. Därför gick de tillsammans till Betel. Där kom profetskaran som höll till i Betel fram till Elisha och frågade: ”Vet du om att HERREN i dag tänker ta din herre ifrån dig?” ”Ja”, sa Elisha till dem. ”Jag vet, men tala inte om det!” ”Elisha, stanna kvar här, för HERREN har sänt mig till Jeriko”, sa Elia. Men Elisha svarade som förra gången: ”Så sant HERREN och du själv lever, jag ska inte lämna dig!” Därför gick de tillsammans till Jeriko. I Jeriko kom profetskaran som fanns där fram till Elisha och frågade: ”Vet du om att HERREN i dag tänker ta din herre ifrån dig?” ”Ja”, sa Elisha till dem. ”Jag vet, men tala inte om det!” ”Stanna här nu”, sa Elia sedan till Elisha, ”för HERREN har sänt mig till floden Jordan.” Men Elisha svarade som förut: ”Så sant HERREN och du själv lever, jag ska inte lämna dig!” De gav sig alltså iväg tillsammans. Femtio man ur profetskaran stod på avstånd, mitt emot platsen där de två ställde sig vid Jordan. Elia tog då sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet med den. Då delade sig vattnet i floden, och de gick torrskodda över till andra sidan. ”Vad vill du att jag ska göra för dig, innan jag blir hämtad härifrån?” frågade Elia när de gick över. ”Låt mig få dubbelt så mycket av den ande som du själv har”, bad Elisha. ”Du har bett om något mycket svårt”, svarade Elia. ”Men om du ser när jag tas bort ifrån dig, då ska du få vad du begär, annars inte.” Medan de gick där och samtalade med varandra, kom plötsligt en vagn av eld och den drogs av hästar som också var av eld. Vagnen körde fram mellan dem och skilde dem åt och Elia fördes i en stormvind upp till himlen. Elisha såg det och ropade: ”Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!” När Elia försvann ur sikte, rev Elisha sönder sin mantel. Sedan tog han upp Elias kvarlämnade mantel och gick tillbaka till Jordans strand. Där tog han manteln som fallit av honom och slog med den på vattnet. ”Var är HERREN, Elias Gud?” frågade han. När Elisha slog på vattnet, delade det sig, och Elisha kunde gå över. ”Anden som vilade över Elia är nu över Elisha!” sa profetskaran från Jeriko som stått på avstånd och sett på honom. Sedan gick de fram till Elisha och böjde sig ner på marken inför honom. De sa till honom: ”Herre, vi, dina tjänare, har femtio duktiga män bland oss. Låt dem gå och leta efter din mästare. HERRENS Ande har kanske lyft upp honom på något berg eller kastat ner honom i en dal.” ”Nej, sänd inte ut dem”, svarade Elisha. Men de var så envisa att han till slut fick ge med sig: ”Låt dem gå och leta då”, sa han. Och femtio män skickades iväg, och de letade i tre dagar, men de hittade inte Elia. Elisha var fortfarande kvar i Jeriko när de kom tillbaka. ”Jag sa ju att ni inte skulle gå”, sa han.

Andra Kungaboken 2:1-18 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Vid den tid då HERREN ville ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisa från Gilgal. Elia sade till Elisa: "Stanna här, för HERREN har sänt mig till Betel." Men Elisa svarade: "Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de gick ner till Betel. Då kom profetlärjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: "Vet du att HERREN skall ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!" Elia sade till honom: "Elisa, stanna här, för HERREN har sänt mig till Jeriko." Men han svarade: "Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de kom till Jeriko. Då gick profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: "Vet du att HERREN skall ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!" Elia sade till honom: "Stanna här, för HERREN har sänt mig till Jordan." Men han svarade: "Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de gick båda vidare. Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på något avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan. Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade detta sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. När de hade kommit över sade Elia till Elisa: "Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån dig." Elisa sade: "Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig." Han svarade: "Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så. Annars sker det inte." Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. Elisa såg det och ropade: "Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!" Sedan såg han honom inte mer. Elisa tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu. Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. Han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på vattnet och sade: "Var är HERREN, Elias Gud?" Då nu också Elisa slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor, och han gick över. När de profetlärjungar som var vid Jeriko på något avstånd såg detta, sade de: "Elias ande vilar på Elisa." De gick emot honom och bugade sig till marken för honom. Och de sade till honom: "Se, bland dina tjänare finns femtio tappra män. Låt dem gå och söka efter din herre. Kanske har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom på något berg eller i någon dal." Men han svarade: "Sänd inte i väg någon." Men de fortsatte att envist be honom till dess han kände sig besvärad, så han sade: "Skicka i väg dem!" Då sände de i väg de femtio männen, och dessa sökte efter Elia i tre dagar men fann honom inte. När de sedan kom tillbaka till honom medan han ännu var kvar i Jeriko, sade han till dem: "Sade jag inte till er att ni inte skulle gå?"

Andra Kungaboken 2:1-18 Karl XII 1873 (SK73)

Då nu Herren ville upptaga Elia i vädret till himmelen, gick Elia och Elisa från Gilgal. Och Elia sade till Elisa: Käre, blif här; ty Herren hafver sändt mig till BethEl; men Elisa sade: Så sant som Herren lefver, och din själ, jag öfvergifver dig icke. Och de kommo ned till BethEl. Då gingo de Propheters söner, som i BethEl voro, ut till Elisa, och sade till honom: Vetst du ock, att Herren varder i denna dag tagandes din herra ifrå ditt hufvud? Han sade: Jag vet det ock väl; tiger man stilla. Och Elia sade till honom: Elisa, käre, blif här; ty Herren hafver sändt mig till Jericho. Han sade: Så sant som Herren lefver, och din själ, jag öfvergifver dig icke. Och de kommo till Jericho. Då gingo de Propheters söner, som i Jericho voro, till Elisa, och sade till honom: Vetst du ock, att Herren varder i denna dag tagandes din herra ifrå ditt hufvud? Han sade: Jag vet det ock väl; tiger man stilla. Och Elia sade till honom: Käre, blif här; förty Herren hafver sändt mig till Jordan. Han sade: Så sant som Herren lefver, och din själ, jag öfvergifver dig icke. Och de gingo både tillsamman. Men femtio män af Propheternas söner gingo bort, och blefvo ståndande tvärt öfver, långt ifrå dem; men de både stodo vid Jordan. Då tog Elia sin mantel, och svepte honom ihop, och slog i vattnet, och det delade sig på båda sidor; så att de både gingo torre derigenom. Och då de öfver kommo, sade Elia till Elisa: Bed hvad jag dig göra skall, förr än jag varder ifrå dig tagen. Elisa sade: Att din ande varder öfver mig, till att tala dubbelt så mycket. Han sade: Du hafver bedit en svår ting; dock, om du ser mig, när jag varder ifrå dig tagen, så sker det; hvar ock icke, så sker det intet. Och vid de gingo tillsamman och talade, si, då kom en brinnande vagn med brinnande hästar, och skiljde dem båda ifrå hvarannan; och Elia for så upp i vädret till himmelen. Men Elisa såg det, och ropade: Min fader, min fader, Israels vagn, och hans resenärar; och såg honom intet mer. Och han fattade sin kläder, och ref dem i tu stycker; Och tog upp Elia mantel, som ifrå honom fallen var, och vände om, och gick till Jordans strand; Och tog den samma Elia mantel, som ifrå honom fallen var, och slog i vattnet, och sade: Hvar är nu Herren, Elia Gud? och slog i vattnet; så delade det sig på båda sidor, och Elisa gick derigenom. Och då Propheternas söner, som i Jericho tvärsöfver voro, sågo honom, sade de: Elia ande blifver på Elisa; och gingo emot honom, och tillbådo på jordena; Och sade till honom: Si, ibland dina tjenare äro femtio starke män; låt dem gå och söka din herra; tilläfventyrs Herrans Ande hafver tagit honom, och kastat honom någorstäds uppå ett berg, eller någorstäds uti en dal. Han sade: Låter intet gå. Men de nödgade honom, tilldess han skämdes, och sade: Låter gå dem. Och de sände åstad femtio män; och de sökte honom i tre dagar, och funno honom intet; Och kommo åter till honom; och han blef i Jericho, och sade till dem: Sade jag icke eder, att I icke skullen gå?

Andra Kungaboken 2:1-18 Svenska 1917 (SVEN)

Vid den tid då HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en stormvind gingo Elia och Elisa från Gilgal. Och Elia sade till Elisa: »Stanna här, ty HERREN har sänt mig till Betel.» Men Elisa svarade: »Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke. Och de gingo ned till Betel. Då kommo profetlärjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: »Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån dig, upp över ditt huvud?» Han svarade: »Ja, jag vet det; tigen stilla.» Och Elia sade till honom: »Elisa, stanna här, ty HERREN har sänt mig till Jeriko.» Men han svarade: »Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke.» Och de kommo till Jeriko. Då gingo profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: »Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån dig, upp över ditt huvud?» Han svarade: »Ja, jag vet det; tigen stilla.» Och Elia sade till honom: »Stanna här, ty HERREN har sänt mig till Jordan.» Men han svarade: »Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke.» Och de gingo båda åstad. Men femtio män av profetlärjungarna gingo ock åstad och ställde sig på något avstånd, längre bort, under det att de båda stodo vid Jordan. Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet; då delade sig detta åt två sidor. Och de gingo så båda på torr mark därigenom. När de hade kommit över, sade Elia till Elisa: »Bed mig om vad jag skall göra för dig, innan jag bliver tagen ifrån dig.» Elisa sade »Må en dubbel arvslott av din ande falla mig till.» Han svarade: »Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag bliver tagen ifrån dig, då kommer det dock att så ske dig; varom icke, så sker det ej.» Under det att de nu gingo och talade, syntes plötsligt en vagn eld, med hästar av eld, och skilde de båda från varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen. Och Elisa såg det och ropade: »Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!» Sedan såg han honom icke mer. Och han fattade i sina kläder och rev sönder dem i två stycken. Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vände så om och ställde sig vid Jordans strand. Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på vattnet och sade: »Var är HERREN, Elias Gud?» Då nu också Elisa slog på vattnet, delade det sig åt två sidor, och han gick över. När profetlärjungarna, som voro vid Jeriko på något avstånd, sågo detta, sade de: »Elias ande vilar på Elisa.» Och de kommo honom till mötes och bugade sig ned till jorden för honom. Och de sade till honom: »Se, bland dina tjänare finnas femtio raska män; låt dessa gå och söka efter din herre. Kanhända har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom på något berg eller i någon dal.» Men han svarade: »Sänden ingen åstad. Men när de länge och väl enträget hade bett honom därom, sade han: »Så sänden då åstad.» Då sände de åstad femtio män; och dessa sökte efter honom i tre dagar, men funno honom icke. När de sedan kommo tillbaka till honom, medan han ännu vistades i Jeriko, sade han till dem: »Sade jag icke till eder att I icke skullen gå?»

Andra Kungaboken 2:1-18 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

När HERREN skulle ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisha från Gilgal. Elia sade till Elisha: ”Stanna här, för HERREN har sänt mig till Betel.” Men Elisha svarade: ”Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick ner till Betel. Då kom profetlärjungarna i Betel ut till Elisha och sade till honom: ”Vet du att HERREN ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!” Elia sade till honom: ”Elisha, stanna här, för HERREN har sänt mig till Jeriko.” Men han svarade: ”Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de kom till Jeriko. Då gick profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisha och sade till honom: ”Vet du att HERREN ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!” Elia sade till honom: ”Stanna här, för HERREN har sänt mig till Jordan.” Men han svarade: ”Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick båda vidare. Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan. Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade det sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. När de hade kommit över sade Elia till Elisha: ”Be mig om vad du vill att jag ska göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisha sade: ”Låt mig få en dubbel arvslott av din ande.” Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig, då kommer du att få det. Annars blir det inte så.” Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. Elisha såg det och ropade: ”Min far, min far! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!” Sedan såg han honom inte mer. Elisha tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu. Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. Han tog Elias mantel, som hade fallit av honom, och slog på vattnet och sade: ”Var är HERREN, Elias Gud?” Och när Elisha slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor. Han gick över. När profetlärjungarna borta vid Jeriko såg det, sade de: ”Elias ande vilar över Elisha.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom. Och de sade till honom: ”Bland dina tjänare finns femtio tappra män. Låt dem gå och söka efter din herre. Kanske har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat ner honom på något berg eller i någon dal.” Men han svarade: ”Sänd inte i väg någon.” Men de fortsatte att envist be honom tills han kände sig besvärad, så han sade: ”Skicka dem då!” Då sände de i väg de femtio männen, och de sökte efter Elia i tre dagar men fann honom inte. När de sedan kom tillbaka till honom där han var i Jeriko, sade han till dem: ”Sade jag inte till er att ni inte skulle gå?”

Andra Kungaboken 2:1-18 Svenska Kärnbibeln (SKB)

[Centralt i Kungaboken (när man ser båda som en enhet) finns 14 berättelser från Elishas profettjänst uppdelade i två sektioner med sju i varje. Jämfört med Elia är dessa mindre grandiosa och mer vardagliga. De flesta berättelserna handlar inte om kungar utan berör fattiga och hjälplösa. Elisha fick bokstavligt en dubbel välsignelse (vers 9), jämfört med de sju mirakler som beskrivs i 1 Kung 1718192122 och 2 Kung 1.] Och det skedde när Herren (Jahveh) skulle dra upp Elia med en virvelvind (stormvind – hebr. searah) till himlarna, att Elia vandrade med Elisha från Gilgal. Och Elia sa till Elisha: ”Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahveh) har sänt mig ända till Betel.” Men Elisha sa: ”Herren (Jahveh) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig.” Så vandrade de ner till Betel. Och profetsönerna som var i Betel kom fram till Elisha och sa till honom: ”Vet du att Herren (Jahveh) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från hans position som lärare och mästare] idag?” Han svarade: ”Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna).” Och Elia sa till honom: ”Elisha, stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahveh) har sänt mig till Jeriko.” Men han svarade: ”Herren (Jahveh) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig.” Så vandrade de [tillsammans] ner till Jeriko. Och profetsönerna som var i Jeriko kom fram till Elisha och sa till honom: ”Vet du att Herren (Jahveh) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från rollen som mästare och lärare] idag?” Han svarade: ”Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna).” Och Elia sa till honom: ”Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahveh) har sänt mig ända till Jordan.” Men han sa: ”Herren (Jahveh) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig.” Så vandrade de två vidare. Och 50 män av profetsönerna gick och stod mitt emot dem på avstånd, och de två stod vid Jordan. [Dessa bevittnade det som skedde, se även vers 13-15.] Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet, och det delade sig åt det ena hållet och åt det andra hållet, så att de två kunde gå över på torr mark. Och det skedde när de hade gått över att Elia sa till Elisha: ”Be om vad jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig.” Då svarade Elisha: ”Jag ber dig, låt en dubbel del av din ande vara över mig.” [I 5 Mos 21:17 har den förstfödde rätt till dubbel arvslott. Betydelsen är att han blir Elias efterträdare. Samtidigt finns även en bokstavlig uppfyllelse. Elia uppväcker en person (1 Kung 17:22-23) medan Elisha uppväcker två (2 Kung 4:3513:21), även om det sista undret sker efter hans död!] Och han sa: ”Du har bett om en svår sak, likväl, om du ser mig när jag tas ifrån dig, ska det ske med dig, men om inte, ska det inte ske.” Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som for fram mellan de två [och åtskilde dem], och Elia drogs upp (steg upp) i en virvelvind (hebr. searah) till himlarna. [Många konstnärer har framställt denna scen som att Elia åker upp i eldsvagnen. Vad texten säger är att eldsvagnen drar fram mellan de två profeterna och delar på dem. Sedan antyder texten att Elia medvetet går in i virvelvinden eller tornadon därför att han vet att Gud vill ta honom till himlarna med den. Detta ord för stormvind (hebr. searah) används ofta när Gud manifesterar sin kraft, se Job 38:140:6Jer 23:1929:6Sak 9:14. Se även 2 Mos 19:9Jes 66:15Apg 2.] Under tiden Elisha såg detta ropade han: ”Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!” [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken. [Elisha rör sig tillbaka samma väg som han kommit med Elia. I vers 2-8 gick de från Betel, till Jeriko och till sist till Jordan. Nu rör Elisha sig tillbaka ensam från Jordan till Jeriko mot Betel vers 13-23.] Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka till Jordanflodens strand. Han tog manteln som hade fallit av Elia, och slog på vattnet med den och sa: ”Var är Herren (Jahveh), Elias Gud?” När han slog på vattnet, delade det sig och Elisha gick över. Och när profetsönerna som var i Jeriko såg honom på avstånd sa de: ”Elias ande vilar över Elisha.” Och de kom och mötte honom och bugade sig ner till marken för honom. Och de sa till honom: ”Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahvehs) Ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal.” Då svarade han: ”Ni ska inte gå iväg.” Men när de uppmanade honom tills han skämdes, sa han: ”Gå”. Då sände de 50 män och de sökte i tre dagar men de fann honom inte. Och de kom tillbaka till honom medan han dröjde sig kvar i Jeriko och han sa till dem: ”Sa jag inte till er: Gå inte?”

Andra Kungaboken 2:1-18 Bibel 2000 (B2000)

Då Herren tog upp Elia till himlen i en stormvind gick det till så här. Elia var på väg från Gilgal tillsammans med Elisha och sade då till honom: »Stanna här. Jag har fått Herrens befallning att gå till Betel.« Men Elisha svarade: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag lämnar dig inte.« Och så gick de till Betel. Där kom profetskaran i staden ut till Elisha och frågade honom: »Vet du om att Herren i dag skall ta din mästare ifrån dig och lyfta honom upp?« — »Det vet jag«, svarade Elisha, »men håll tyst om det!« Elia sade: »Stanna här, Elisha. Jag har fått Herrens befallning att gå till Jeriko.« Men Elisha svarade: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag lämnar dig inte.« Och så fortsatte de till Jeriko. Där kom profetskaran i staden ut och mötte Elisha och frågade honom: »Vet du om att Herren i dag skall ta din mästare ifrån dig och lyfta honom upp?« — »Det vet jag«, svarade Elisha, »men håll tyst om det!« Elia sade till Elisha: »Stanna här. Jag har fått Herrens befallning att gå till Jordan.« Men Elisha svarade: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag lämnar dig inte.« Och så gick de båda två. Femtio man ur profetskaran följde med och stannade på avstånd, medan de två ställde sig vid Jordan. Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog med den på vattnet. Då delade sig vattnet, och de kunde gå över torrskodda. När de var på väg över sade Elia till Elisha: »Säg vad du vill att jag skall göra för dig innan jag tas bort från dig.« Elisha sade: »Låt mig få dubbla arvslotten av din ande.« — »Det är ingen lätt sak du ber om«, sade Elia. »Om du ser mig när jag tas bort från dig skall du få vad du begär, annars inte.« Medan de gick där och talade med varandra kom plötsligt en vagn av eld med hästar av eld och skilde dem åt. Och i en stormvind for Elia upp till himlen. Elisha såg det, och han ropade: »Min fader, min fader, du Israels vagnar och ryttare!« När han inte såg Elia längre grep han tag i sina kläder och rev itu dem. Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka och ställde sig på stranden av Jordan. Där tog han manteln som hade fallit av Elia och slog med den på vattnet och sade: »Var är Herren, Elias Gud?« När Elisha slog på vattnet delade det sig, och han kunde gå över. Profeterna från Jeriko hade stått på avstånd och sett Elisha. »Nu finns Elias ande hos Elisha«, sade de, och så gick de honom till mötes och kastade sig till marken inför honom. »Herre«, sade de, »vi har femtio duktiga karlar här, låt dem gå ut och leta efter din mästare. Kanske har Herrens ande burit i väg honom och kastat honom på ett berg eller i en dal någonstans.« — »Nej, skicka ingen«, sade Elisha, men profeterna bad honom så enträget att han till sist gav efter och lät dem skicka ut de femtio männen. De letade i tre dagar utan att finna Elia. När de kom tillbaka till Elisha, som var kvar i Jeriko, sade han: »Jag sade ju att ni inte skulle gå.«