Psaltaren 31:10-15

HERRE, var nådig mot mig, för jag är i nöd, mina ögon är matta av sorg, likaså min kropp och själ. Mitt liv försvinner i ångest och mina år i suckan, min styrka och min kropp håller på att tyna bort på grund av min skuld. För alla mina fienders skull hånas jag, mina grannar förfärar sig över mig, och de som ser mig på gatan flyr från mig. Jag är lika bortglömd som en död, jag har blivit som en krossad kruka. Jag hör mångas skvaller, skräck finns på alla håll, de går samman mot mig för att röja mig ur vägen. Men jag förtröstar på dig, HERRE! Jag säger: ”Du är min Gud.”