Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
Min räddning förblir långt borta,
hur förtvivlat jag än ropar.
Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,
på natten, men jag får ingen ro,
och ändå är du den Helige,
till vars tron Israels lovsång stiger.
Våra fäder satte sin tillit till dig,
de förtröstade på dig,
och du befriade dem.
De ropade till dig och blev räddade.
De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.
Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
Alla som ser mig hånar mig,
de hånskrattar åt mig
och skakar på huvudet.
”Han förlitar ju sig på HERREN,
låt nu HERREN gripa in och befria honom,
eftersom han älskar honom!”
HERRE, du hjälpte mig ut ur min mors liv,
du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.
Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,
sedan jag föddes har du varit min Gud.
Var inte långt borta från mig
när jag är i nöd
och ingen finns som hjälper.
Tjurar i mängd omger mig,
Bashans tjurar omringar mig.
De kommer mot mig med öppna gap
som rovlystna, rytande lejon.
Jag hälls ut som vatten,
och alla mina ben är ur led.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.
Min tunga klibbar fast i gommen,
och du lägger mig i dödens stoft.
Hundar omger mig,
en hop onda män omringar mig.
De har genomborrat mina händer och fötter,
och jag kan räkna varje ben i min kropp.
De ser och stirrar på mig.
De delar mina kläder mellan sig,
och kastar lott om min klädnad.
Bibelappen
Bibelappen för barn
