Markus 14:3-9

När Jesus var i Betania och låg till bords hos Simon, den spetälske, kom en kvinna fram med en alabasterflaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt sönder flaskan och hällde innehållet över Jesus huvud, vilket retade några av gästerna. ”Vilket slöseri med olja!” sa de till varandra. ”Den där oljan var ju värd över trehundra denarer, man kunde ha sålt den och gett pengarna åt de fattiga.” Och så började de skälla på henne. Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan göra gott mot dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp inför begravningen. Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar evangeliet, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”