Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att arrestera Jesus och döda honom. ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
När Jesus var i Betania och låg till bords hos Simon, den spetälske, kom en kvinna fram med en alabasterflaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt sönder flaskan och hällde innehållet över Jesus huvud, vilket retade några av gästerna. ”Vilket slöseri med olja!” sa de till varandra. ”Den där oljan var ju värd över trehundra denarer, man kunde ha sålt den och gett pengarna åt de fattiga.” Och så började de skälla på henne.
Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan göra gott mot dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp inför begravningen. Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar evangeliet, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda Jesus. De blev mycket glada och lovade honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
På första dagen av det osyrade brödets högtid, den dag då påsklammet slaktades, frågade lärjungarna honom: ”Vart vill du att vi ska gå och ordna så att du kan äta påskmåltiden?”
Jesus skickade då iväg två av dem och sa åt dem:
”Gå in i staden. Där kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom. Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’ Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning vår måltid där.”
Då gick de två lärjungarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
På kvällen kom sedan Jesus dit med de tolv. Och medan de låg till bords och åt sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här med mig.”
Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”
Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig. För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.” Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den. Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många. Sannerligen säger jag er: från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”
När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget.
Bibelappen
Bibelappen för barn
