Matteus 22:1-22

Jesus berättade ännu en liknelse för dem: ”Himmelriket är som när en kung förberedde en bröllopsfest för sin son. Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna, men de tackade nej. Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart för måltiden, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’ Men de var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer. Några grep kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem. Då greps kungen av vrede och sände ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad. Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värdiga. Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’ Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster. Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig. ’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara. Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder.’  Många är inbjudna, men få är utvalda.” Då gick fariseerna iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. De skickade några av sina lärjungar, tillsammans med Herodes anhängare, och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du låter dig inte påverkas av någon och ser inte till personen. Tala nu om för oss om det är rätt eller inte att betala skatt till kejsaren.” Men Jesus visste deras ondska. ”Ni hycklare!” sa han. ”Varför försöker ni lura mig? Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom en denar, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?” ”Kejsarens”, svarade de. ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.” När de hörde detta blev de förvånade och gick sin väg och lämnade honom ifred.