Matteus 12:1-21

En sabbat en tid senare vandrade Jesus och hans lärjungar genom några sädesfält. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. Men fariseerna fick se det och sa: ”Titta hur dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.” Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? Han gick in i Guds hus, och både han och hans män åt av skådebröden som bara prästerna får äta. De bröt också mot lagen. Och har ni aldrig läst i lagen att prästerna som tjänstgör i templet vanhelgar sabbaten och är ändå oskyldiga? Men jag säger er, att här finns en som är större än templet. Om ni förstod vad som menas med orden: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer’, så skulle ni inte döma oskyldiga. För Människosonen är Herre över sabbaten.” Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras synagoga, och där fick han se en man som hade en förtvinad hand. Fariseerna frågade honom då: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten?”, för att få något att anklaga honom för. Men han svarade: ”Om någon av er har ett får och det faller i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? Tänk då på hur mycket mer värd en människa är än ett får! Det är alltså tillåtet att göra gott på sabbaten.” Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och när mannen gjorde det, blev handen lika frisk igen som den andra. Men fariseerna gick ut och började göra upp planer på hur de skulle få Jesus dödad. När Jesus fick reda på detta, drog han sig bort därifrån. Många människor följde efter honom, och han botade alla sjuka bland dem, men han förbjöd dem att avslöja vem han var. Så skulle det gå i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja: ”Detta är min utvalda tjänare, min älskade, min innerliga glädje. Jag låter min Ande komma över honom, och han ska förkunna rätten för folken. Han tvistar inte, han skriker inte, hans röst hörs inte på gatorna. Han krossar inte ett brutet strå, han släcker inte en veke som tynar. Han för fram rättvisan till seger. Hans namn ska vara folkens hopp.”