Johannes 20:1-29

Tidigt på morgonen efter sabbaten medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var borta från ingången. Hon sprang då genast därifrån och sa till Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren från graven och vi vet inte var de har lagt honom!” Petrus och den andre lärjungen gav sig då iväg till graven. Båda sprang men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först. Han böjde sig ner och tittade in och såg linnesvepningen ligga där men han gick inte in. Sedan kom Simon Petrus och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den låg inte tillsammans med svepningen utan var hoprullad och låg för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde för ännu hade de inte förstått av Skriften att Jesus måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem till sig. Men Maria stod och grät utanför graven och medan hon grät, lutade hon sig in. Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan. Änglarna frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna?” Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre och nu vet jag inte var de har lagt honom.” När hon hade sagt detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där men förstod inte att det var han. Jesus frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom så att jag kan hämta honom!” Då sa Jesus till henne: ”Maria!” Och genast vände hon sig mot honom och sa: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder ”Mästare”). Men Jesus sa: ”Håll inte fast mig, för jag har ännu inte återvänt till min Fader! Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Fader och er Fader, min Gud och er Gud!” Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och hon berättade vad han hade sagt. Samma dag, den första dagen i veckan, samlades lärjungarna på kvällen bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna gladde sig när de fick se Herren. Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla! Så som Fadern har sänt mig, sänder jag nu er.” Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot den heliga Anden! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, men om ni binder någon i hans synder så är han bunden.” En av de tolv, Tomas som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. De andra lärjungarna sa till honom: ”Vi har sett Herren!” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer så kan jag inte tro.” En vecka senare var hans lärjungar samlade igen och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!” Sedan sa han till Tomas: ”Ta på mina händer här med ditt finger! Rör vid min sida med din hand! Tvivla inte utan tro!” Tomas sa till honom: ”Min Herre och min Gud!” Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett men ändå tror.”