Johannes 10

Liknelsen om fåren och den gode herden

1Ja, sannerligen säger jag er: den som inte går in genom grinden till fårfållan utan istället tar sig in en annan väg, han är en tjuv och en brottsling. 2Herden går in genom grinden. 3Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får med deras namn och leder dem ut. 4När han har släppt ut fåren går han framför dem, och de följer honom, för de känner igen hans röst. 5De följer aldrig en främling, utan springer bort från honom, eftersom de inte känner igen hans röst.”

6Jesus berättade den här bilden för dem, men de förstod inte vad han menade. 7Jesus sa: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är grinden in till fåren. 8Alla som har kommit före mig är tjuvar och brottslingar, men fåren lyssnade inte till dem. 9Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han ska gå in och ut och hitta bete. 10Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Men jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.

11Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12Den som är anställd och inte är en herde och fårens ägare överger fåren och springer sin väg när han ser vargen komma. Och så angriper vargen fåren och skingrar flocken. 13Den anställde har ingen omsorg om fåren.

14Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig 15på samma sätt som Fadern känner mig och jag känner honom. Jag ger mitt liv för fåren. 16Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en fårhjord och en herde. 17Fadern älskar mig, därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18Ingen tar mitt liv ifrån mig, utan jag ger det frivilligt. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det är det bud jag har fått av min Fader.”

19Dessa ord gav nytt upphov till oenighet bland judarna. 20Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?” 21Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande bota dem som är blinda?”

Judarna vägrar att tro på Jesus

22Nu inföll tempelinvigningsfesten#10:22 Tempelinvigningsfesten firades till minnet av templets återinvigning under Judas Mackabaios i december 165 f.Kr. Jerusalems tempel hade invigts av Antiochos IV Epifanes 168 f.Kr. åt den grekiske högguden Zeus. i Jerusalem. Det var vinter, 23och Jesus gick omkring i templet i Salomos pelarhall. 24Då omringade judarna honom och frågade: ”Hur länge till ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias, så säg det öppet.”

25Jesus svarade dem: ”Jag har redan talat om det för er, men ni vill inte tro det. De gärningar jag gör i min Faders namn vittnar om mig. 26Men ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får. 27Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig i evighet gå förlorade. Ingen ska ta dem ifrån mig. 29Min Fader har gett dem till mig, och han är större än någon annan. Därför kan ingen ta dem ifrån min Faders hand. 30Jag och Fadern är ett.”

31Då tog judarna än en gång upp stenar för att kasta på honom. 32Men Jesus sa till dem: ”Jag har låtit er se många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem tänker ni stena mig?”

33Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan för att du hädar. Du, som är en människa, gör dig själv till Gud.”

34Då sa Jesus: ”Står det inte i er egen lag att Gud sa: ’Jag säger att ni är gudar#10:34 Det ord som både på grekiska och svenska är översatt med ”gudar” är det hebreiska elohim. Det kan betyda Gud, men också gudar, gudalik, ängel, ledare, Guds ägodel etc. Bland Israels folk kunde man förr i tiden kalla en kung eller en ledare för ”gud” eller ”Guds son”, eftersom han tjänade Gud. Se Ps 82:6.’? 35Man kallar alltså dem som fick ta emot Guds ord för gudar, och Skriften kan inte göras om intet. 36Hur kan ni säga om honom som Fadern har helgat och sänt till världen att det är hädelse när jag säger: ’Jag är Guds Son’? 37Om jag inte gör min Faders gärningar, då behöver ni inte tro på mig. 38Men om jag gör dem, så tro åtminstone på dem, även om ni inte kan tro på mig. Då ska ni veta och inse att Fadern är i mig och jag i honom.”

39De försökte då gripa honom igen, men han kom undan. 40Sedan gick Jesus än en gång iväg till den plats på andra sidan Jordan där Johannes döparen först hade döpt, och han stannade där. 41Det var många som kom till honom. Och de sa: ”Johannes gjorde inga tecken, men allt han sa om Jesus var sant.” 42Många började där tro på honom.

Nu markerat:

Johannes 10: NUB

Märk

Dela

Kopiera