Johannes 1:1-28

I början fanns Ordet. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Han fanns hos Gud i början. Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen. Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ ” Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd. Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.” ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia?” ”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.” ”Är du profeten?” ”Nej”, svarade han. Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?” Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren!’ som profeten Jesaja har sagt.” De som hade sänts ut av fariseerna frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?” Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.” Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.