Jesaja 43:1-19

Men nu säger HERREN, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: ”Var inte rädd, för jag har befriat dig. Jag har kallat dig vid namn, och du är min. När du måste gå genom vatten är jag med dig, eller genom floder, ska de inte dränka dig. När du måste gå genom eld, ska du inte bli bränd. Lågorna ska inte skada dig. Jag är HERREN, din Gud, Israels helige, din räddare. Jag ger Egypten till lösen för dig, och Kush och Seba i utbyte. Du är dyrbar för mig, och jag ärar och älskar dig. Därför ger jag människor i utbyte mot dig, folk i stället för ditt liv. Var inte rädd, för jag är med dig. Jag ska leda dina barn från öster och samla dig från väster. Till norden säger jag: ’Släpp dem!’ och till södern: ’Håll dem inte kvar!’ För hit mina söner från fjärran och mina döttrar från jordens ände, alla som bekänner mitt namn och som jag har skapat till min ära, format och gjort.” Led ut de blinda som ändå har ögon, och de döva som har öron. Alla nationer samlas, folken kommer samman. Vem bland dem har kunnat förutsäga detta, eller tala om för oss vad som förut har skett? Låt dem föra fram sina vittnen, så att de får rätt, och de som hör kan säga att det är sant. ”Men ni är mina vittnen, säger HERREN, min tjänare som jag har utvalt, för att ni ska känna och tro mig och förstå att jag är Gud. Ingen annan Gud finns gestaltad före mig, och ingen kommer att finnas efter mig. Jag är HERREN, och det finns ingen annan räddare. Det är jag som har uppenbarat, räddat och förkunnat, ingen främmande gud bland er. Ni är mina vittnen,” säger HERREN, ”och jag är Gud. Ja, ända från första dagen. Ingen kan rycka något ur min hand. När jag handlar, finns ingen som kan hindra det.” Så säger HERREN, er befriare, Israels Helige: ”För er skull har jag sänt bud till Babylon och ska bryta ner dem alla, som ingenting, även kaldéerna, i de skepp de varit så stolta över. Jag är HERREN, er Helige, Israels skapare, er kung.” Så säger HERREN, som gjorde en väg genom havet, en stig genom mäktiga vatten, han som förde ut vagnar och hästar och en stark armé. Där blev de liggande för att aldrig resa sig igen, utsläckta, som en släckt veke. ”Glöm det som har varit, bli inte kvar i det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken.