Hebreerbrevet 9:1-14

I det första förbundet fanns det föreskrifter för gudstjänsten och den jordiska helgedomen. Tältet inreddes så att i det första rummet stod ett lampställ och ett bord med skådebröden. Det rummet kallades det heliga. Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. Där i anslutning till det stod ett rökelsealtare av guld och en guldöverdragen förbundsark. I den förvarade man en kruka av guld med manna, Arons stav, som en gång hade skjutit gröna skott, och förbundstavlorna. Ovanpå arken stod härlighetens keruber, som överskuggade försoningsstället. Men vi kan inte gå in på varje detalj här. Efter att allt detta hade ställts i ordning gick prästerna ständigt in i det första rummet i tältet för att utföra sin tjänst. Men i det innersta rummet fick bara översteprästen gå in, en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade för sina egna och folkets synder som de hade begått i sin tanklöshet. Så visar den heliga Anden att vägen in i helgedomen inte är öppnad så länge den första helgedomen finns kvar. Det är en bild som syftar på vår egen tid, då man bär fram gåvor och offer som inte kan göra samvetet fullkomligt hos den som offrar. De är bara yttre föreskrifter om mat och dryck och olika tvagningar, och de skulle bara gälla fram till tiden för en bättre ordning. Men nu har alltså Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått genom det stora och fullkomliga tält, som inte är gjort av människor och därför inte tillhör den här världen. En gång för alla gick han in med blod i helgedomen, inte med blod från getter och kalvar, utan med sitt eget blod, och åstadkom så en evig återlösning. Om nu blodet från getter och tjurar och askan från en kviga, som stänktes på de orena, kunde helga dem så att de till det yttre blev rena, hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i den eviga Anden.