Habackuk 1:12-17

HERRE, du finns ju sedan urtiden, min Gud, min Helige. Vi ska inte dö! Du, HERRE, har satt dem till att döma, du klippa, du har satt dem till att straffa. Dina ögon är för rena för att se på det onda. Du, som inte står ut med att se på något orätt, hur kan du stilla se på när den gudlöse slukar den som är rättfärdigare än han själv? Du har gjort människorna lika fiskarna i havet, lika kräldjuren utan härskare. Man drar upp dem alla med krok, fångar dem med sina garn och drar in dem i sitt nät. Så jublar man och gläds, offrar åt sina garn och tänder rökelse åt sitt nät, för de ger ett liv i överflöd och en utsökt föda. Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät och döda folk utan förskoning?