Apostlagärningarna 13:13-25

Paulus och hans följeslagare lämnade nu Pafos och seglade till Perge i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. Men Barnabas och Paulus fortsatte från Perge till Antiochia i Pisidien. När det sedan blev sabbat, gick de till synagogan och satte sig. Efter läsningen ur lagen och profeterna vände sig synagogföreståndarna till Paulus och Barnabas och sa: ”Bröder, om ni har något att säga som kan vara till uppmuntran för folket, så gör det!” Då reste sig Paulus, gav tecken till dem att vara tysta och sa: ”Israeliter och alla andra här som fruktar Gud, lyssna på mig! Vårt folk Israels Gud utvalde våra förfäder. Och han lät folket bli mycket stort när de bodde som främlingar i Egypten. Sedan ledde han dem ut därifrån på ett mäktigt sätt. Under fyrtio år hade Gud tålamod med dem i öknen och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav deras land till israeliterna. Allt det här tog ungefär 450 år. Efter det gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. Sedan bad folket om en kung och Gud gav dem Saul, Kishs son en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år. Men Gud avsatte honom och lät David bli kung över dem istället. Om honom vittnade Gud: ’Jag har funnit David, Jishajs son en man efter mitt hjärta. Han kommer att göra min vilja.’ Från hans ättlingar har Gud kallat en räddare för Israel, Jesus. Men innan Jesus trädde fram, förkunnade Johannes omvändelse och dop för hela Israels folk. När Johannes uppgift närmade sig sitt slut, sa han: ’Jag är inte den som ni tror att jag är. Han kommer efter mig och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.’