De återvände då till Jerusalem från det berg som kallas Olivberget och som ligger en sabbatsväg från staden. När de kom fram, gick de upp till det rum på andra våningen där de brukade hålla till. Det var Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, son till Alfaios, Simon seloten, och Judas, son till Jakob. Alla dessa höll ihop och bad ständigt tillsammans, så också flera kvinnor, Maria, Jesus mor och Jesus bröder.
En gång under dessa dagar när omkring 120 troende var samlade, reste sig Petrus upp bland dem och sa: ”Mina syskon, det som var förutsagt i Skriften skulle gå i uppfyllelse, som den heliga Anden meddelade genom David om Judas, han som vägledde dem som grep Jesus. Han var en av oss med samma uppdrag som vi. (Men för de pengar han fick för sitt brott köpte han en åker och där föll han framstupa så att hans kropp sprack och inälvorna rann ut. Hela Jerusalems invånare fick kännedom om det, och platsen kallades på deras eget språk Akeldamak som betyder ’Blodsåkern’.) Det står nämligen i Psaltaren:
’Låt hans hem stå öde
låt ingen mer bo där’,
och:
’Låt en annan ta hans tjänst.’
Därför måste nu någon annan som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus kom och gick mitt ibland oss, från det att han döptes av Johannes till den dag då han togs upp till himlen, någon av dem måste tillsammans med oss vittna om hans uppståndelse.”
Man föreslog då två män: Josef Barsabbas som också kallades Justus och Mattias. Sedan bad de: ”Herre, du känner allas hjärtan. Visa oss vilken av de här två som du har utvalt
Bibelappen
Bibelappen för barn
