1 Korintierbrevet 10:14-33

Håll er alltså borta från avgudadyrkan, kära vänner. Ni är ju förståndiga människor. Bedöm därför själva vad jag säger. Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger väl oss gemenskap med Kristus blod? Och när vi bryter brödet, ger det väl oss gemenskap med Kristus kropp? Men när det nu är ett enda bröd, är vi, fastän vi är många, en enda kropp. Vi får ju alla del av detta enda bröd. Se på israeliterna: När de äter av det som har offrats på altaret, får de då inte del av altaret? Vad vill jag nu säga med detta? Att det som offras till avgudar är något? Eller att avgudarna är något? Nej, vad hedningarna offrar är offer till onda andar, inte till Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med onda andar. Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur onda andars bägare. Ni kan inte äta vid Herrens bord och vid onda andars. Eller vågar vi utmana Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han? ”Allt är tillåtet”, men allt är inte nyttigt. ”Allt är tillåtet”, men allt är inte konstruktivt. Därför ska ingen enbart söka sitt eget bästa, utan det som är bäst för andra. Ni kan äta allt som säljs i köttbodarna, utan att ha tveksamheter för samvetets skull. ”Jorden tillhör Herren och allt som finns där.” Blir ni hembjudna till någon som inte tror och ni vill gå dit, så kan ni äta allt som ställs fram åt er utan att undra över det för samvetets skull. Men om någon säger: ”Det här är offerkött”, då ska ni inte äta, av hänsyn till den som sa det, och för samvetets skull. Jag menar givetvis inte ditt eget samvete, utan den andres. Varför skulle jag låta min frihet bedömas av någon annans samvete? Om jag äter min mat med tacksamhet, så kan väl ingen klandra mig för det som jag tackar Gud för? Vad ni än gör ska ni göra det till Guds ära, det gäller även när ni äter eller dricker. Var inte till anstöt, vare sig för judar, greker eller för Guds församling. Själv försöker jag på alla sätt ta hänsyn till alla. Jag söker inte det som är bäst för mig själv, utan tänker på andra så att de också kan bli räddade.